Strax innan millennieskiftet släpptes den brittiska tv-serien "Queer as Folk", som följde tre homosexuella män genom partynätter och kärlekstrassel i Manchester. En på många sätt banbrytande serie som snart fick en amerikansk remake, och banade vägen för fler vågade queer-skildringar på tv och film.
Nu återuppstår titeln i form av en lös reboot, med en färgstark skara hbtq-karaktärer i New Orleans som sammanlänkas av en tragisk händelse. TV-serien släpps i Sverige lagom till Stockholm Pride, och vår intervju med regissören och skaparen Stephen Dunn kickar även igång MovieZines Pride-temavecka.
Dunn, en begåvad kanadensare som jag fick chansen att träffa redan när han besökte Stockholms filmfestival med "Closet Monster" för några år sen, berättar för mig hur stolt han är över seriens queer-representation - och om sexscenerna som inte liknar något annat vi sett på tv.
Den amerikanska versionen av "Queer as Folk" var den första du såg, eller hur? När såg du den brittiska, och vilken hade störst påverkan på dig?
- Jag hyrde den brittiska när jag gick på high school. Den fastnade verkligen hos mig. Den amerikanska såg jag hemma i källaren, i hemlighet, med ljudet på mute. Den var mitt första möte med queer-samhället. Men den brittiska versionen talade verkligen till mig, den var så punk och vågad. Jag drogs mer till den.
Hur tog du dig an din nyversion?
- För mig var representationen i originalserien så viktig, men den gav också en ganska snäv bild av queer-communityt. Den här serien representerar mitt community i Toronto bättre. Jag ville representera personer som sällan får synas på tv och i queera sammanhang. Den här serien visar upp transpersoner, ickebinära och funktionshindrade. Jag har vänner som är queer och funktionshindrade, och de är verkligen underrepresenterade. Inte bara på tv, även på gaybarer eller i Prideparader. Mina vänner som är funktionshindrade är alla aktivister - inte för att de vill, utan för att de måste höras och synas för att få ta plats. Jag hoppas att alla inom gaycommunityt kan tänka på hur vi kan bli mer inkluderande.
Den brittiska "Queer as Folk" var en banbrytande serie. Det var första gången vi såg bögar skildras på tv på det sättet... och även bögsex. Tycker du att din serie har något lika banbrytande, som du är stolt över?
- Definitivt. Det finns så många aspekter av serien som jag är oerhört stolt över. Redan i första säsongen har vi breddat tv-världen. Vi har en orgie i avsnitt 4 som är oerhört mäktig, vacker, sexig och kul med en funktionshindrad person. Jag är stolt över många av sexscenerna. Det finns särskilt en i säsong 2 med Jesse James Keitel (som spelar transpersonen Ruthie) som för henne handlar om att återta kontrollen över sin egen kropp. Det är en otrolig scen och något som vi sällan får se på tv.
När man jobbar med tv-producenter och streamingtjänster är de kanske inte alltid så öppensinnade som man kan hoppas på. Fick du kämpa för några av de mer vågade scenerna, eller kompromissa på något vis?
- Det är lustigt, jag upplevde inget sånt med Peacock. Jag visste inte vad Peacock skulle säga ja till för de är fortfarande så nya. Men vi har en del naket, bland annat sexscenen med en transkvinna i avsnitt 2, som var viktig att få till rätt. Vi ville se till redan innan att det inte var något de plötsligt klipper bort. Vi pratade igenom scenen i förväg för att få den godkänd. Jag är glad att vi gjorde det. Våra sexscener är rätt intima, så jag ville inte utsätta våra skådespelare för något de skulle känna sig obekväma med.
Din serie börjar med en tragedi. En skottlossning på en klubb som påminner om vad som hände i Orlando 2016. Du blandar teman som hopp och begär med smärta. Hur hittade du den rätta balansen?
- Det är seriens mål, att visa på balansen mellan glädje och uthållighet och vår relation till trauma. Homohistorien är fylld av trauma, men vårt community är uthålligt, och vår kämparanda är så stark. Det var verkligen viktigt för mig. Tidigt i processen åkte jag till Orlando för att träffa överlevare från nattklubben Pulse. Jag ville skildra det på ett respektfullt sätt, och bestämma mig för vad vi ska visa och inte. Vi fokuserar inte på gärningsmannen. Vi visar inget våld i serien. Den handlar om helande, om ett community och om att skydda varann. Den handlar om hur hårt det är att vara queer i Amerika år 2022.
- New Orleans blev vår spelplats för det är också en plats som har gått igenom så mycket och överlevt. Ett samhälle som sjuder av glädje och liv.
Rollistan består av många queera nykomlingar. Sen hade du den goda smaken att anlita Kim Cattrall. Berätta om dina skådisval.
- För huvudrollerna ville jag leta efter queera skådespelare till alla queera roller. Att kolla på deras audition-band var det roligaste jag gjort. Jag är så tacksam för min ensemble, vi blev verkligen som en familj. En del är mer skådespelarvana än andra.
- Jag har alltid haft en dröm om att jobba med Kim Cattrall så jag skrev en roll för henne. Men jag kommer från indie-världen där man inte alltid får det man vill ha. Så det var surrealistiskt att få inte bara Kim Cattrall, men också Juliette Lewis och Ed Begley Jr. Alla hoppade på den här queer-serien vilket var otroligt. Kim var härlig och älskade sin karaktär. Juliette är ett galet geni och ville hedra min relation med min mamma - hennes karaktär är baserad på min mamma, så de lärde känna varann.
Varför skrev du rollen för Kim Cattrall?
- Hon är en ikon! Jag visste att jag ville ha en "Cabaret"-homage, för vad behöver bögarna just nu? Kim Cattrall som sjunger Liza, såklart. (skratt)
På senare år har vi fått serier som "Pose" och "Heartstopper", men det finns fortfarande brister i representationen av hbtq-samhället - som stereotyper och förenklade historier. Varför är det så, tror du?
- Queer-representation har gått igenom mycket bara de senaste 30 åren. Queera karaktärer har varit ett skämt, en bästa vän eller en Disneyskurk. Sen hände något och queera karaktärer blev plötsligt perfekta, som ett svar på den skadan som hade gjorts förr.
- Numera kan queerkaraktärer vara stökiga och ha brister. Transpersoner och ickebinära kan göra misstag eller vara själviska eller problematiska. Det är en lyx som bara straighta karaktärer haft hittills. Tony Soprano kan mörda ett helt rum fullt av folk men vi förlåter honom, för han går ju i terapi, och så är han rätt sexig så man vill knulla honom, eller hur?
- Det är galet att straighta kan ha så många nyanser när queers behöver vara städade och snälla. Det tycker jag är tråkigt. Mycket har förändrats de senaste 5-10 åren, men vi har ännu en lång väg kvar att gå. Jag vill se mer karaktärer med brister! Verkliga men älskvärda. Det sänder ut ett starkt budskap.
Vad hoppas du på för reaktioner av tittarna?
- Jag hoppas att fler känner sig sedda, precis som originalserien var betydelsefull för så många. Jag har redan fått otroliga meddelanden från communityt, och om någon känner sig mer sedd så har vi gjort vårt jobb rätt.
- Jag hoppas att fler känner sig sedda, precis som originalserien var betydelsefull för så många. Jag har redan fått otroliga meddelanden från communityt, och om någon känner sig mer sedd så har vi gjort vårt jobb rätt.
De två första avsnitten av nya "Queer as Folk" finns nu att streama på Starzplay och Viaplay.
