Sundance - festivalernas indiedrottning - har tidigare år gett oss mästerliga titlar som exempelvis ”De misstänkta”, ”500 Days of Summer” och ”Whiplash”. 2023 års upplaga bjöd på ett härligt komplext utbud där det finns utrymme för både brutal body-horror, retro-sci-fi, flyktingdokumentärer och lågmälda draman om tystnadens kraft.
Detta är första året jag hjälper till att bevaka Sundance-festivalen online, så jag valde en mix av snackisar och några smalare, underground-rullar. Av de nästan elva titlar jag såg fanns många kvinnliga regissörer och debutanter. Omedvetet eller medvetet fanns en övergripande tydlig tråd mellan berättelserna. Pånyttfödelse och moderskap. Eller människans närmande av sig själv - naturen.
”Infinity Pool” (läs min recension här) med Alexander Skarsgård är kanske det tydligaste exemplet där den vite mannens sökande efter mening slutar i en blodig explosion av självdestruktivitet i ett försök att återfödas eller återförenas med modern.
I den mycket smalare retro-sci-fi-filmen ”Divinity” återfinns liknande frågeställningar och koncept i en hypersexualiserad framtid där fertiliteten är död. ”De åtta bergen” visar snarare på människans sökande efter närhet till naturen eller till hemmet – tillika en symbol för modern. Tematiken gissningsvis ett resultat av en orolig och motsägelsefull nutid där vi både förgör och önskar närma oss (moder)jord samtidigt.
Titlarna varierade otroligt i stil, budget och kvalité, men jag vill särskilt lyfta dessa fyra kvinnliga regissörer som gjorde starkt intryck med sina säregna berättelser.
The Pod Generation – science-fiction om framtidens moderskap
Samtidigt som jag skummade Sundance-utbudet såg jag märkligt nog en reklam från Ectolife om exakt samma framtidsscenario som manusförfattaren och regissören Sophie Barthes insinuerar. Med hjälp av ny teknik ska par i framtiden kunna få barn med externt tillverkade livmödrar. Enligt professor Joyce Harper på UCL:s institut för kvinnohälsa är tekniken ett troligt scenario inom ett par generationer.
Filmen utforskar flera feministiska diskurser, däribland den kring kvinnors potentiellt biologiska orättvisa. Men framför allt belyser den människans relation, eller avståndstagande, till det naturliga och frågar sig vad som är naturligt.
Emilia Clarke spelar karriärkvinnan Rachel som tillsammans med partnern, och tillika botanisten, Alvy trotsar pod-företagets rekommendationer och gör saker på sitt eget sätt. Vinnare av Alfred P. Sloan Prize.
A Thousand and One – drama om ambivalent moderskap
Vinnare av Sundance-juryns stora pris. A.V. Rockwells långfilmsdebut förtäljer historien om den eldiga och frispråkiga Inez resa från ung kriminell till ansvarstagande mamma i Harlem under tidigt 90-tal.
Teyana Taylor gör en fantastisk rollprestation som den ambivalenta mamman vars egen brokiga barndom gör henne både kärleksfullt överbeskyddande och märkligt avståndstagande. Det är strax efter att hon kommit ut ur fängelset som hon i ett infall kidnappar sexåriga Terry från ett fosterhem och deras gemensamma resa mot uppbyggandet av en trygg kärnfamilj tar sin början.
Nyanserat om att vara mamma, med en riktigt oväntad twist och emellanåt otroligt träffsäker dialog. Som då hennes man efter ett bråk reagerar med att lämna hemmet varpå hon frågar honom vad som skulle hända om hon lämnade också.
All Dirt Roads Taste of Salt – drama om en kvinnas livsresa
Vackert och stämningsfullt porträtt om livets viktigaste stunder. De som man inte alltid vet ska fastna förrän långt efteråt. I en otroligt skön rytm får vi följa kvinnan Macks uppväxt i Mississippi. Vi kastas fram och tillbaka mellan olika skeenden. Och i stället för att fokusera på klassiska vändpunkter och berättelsestrukturer har Raven Jackson valt att zooma in på de mest känslosamma stunderna, som ibland också kan vara de minsta.
Som barn dras Macks uppmärksamhet åt fåglarnas sång och fångas av känslan att hålla en fisk i sin hand. Men framför allt är det kraften i tystnaden som briljerar. Varje scen är som ett stycke poesi och jag hoppas få se mer liknande stillsamma utforskande av livet framöver.
Beyond Utopia – dokumentär om flykten undan landsfadern
I denna två timmar långa dokumentär av regissören Madeleine Gavin får vi följa en anonym familjs flykt undan Nordkorea.
Baserad på enkom riktiga fotografier och videos, gör det den nästintill olidlig att titta på och jag undrar om det inte är märkligt att detta ska bli underhållning för oss som sitter ”säkert” hemma. Samtidigt är det ett starkt porträtt av en hel familjs sökande efter trygghet. Som dessutom ger en djup inblick i vad som sker i detta land helt avskärmat omvärlden.
Dokumentären vann årets Audience Award och det är enkelt att förstå varför. Familjen med sina två små döttrar och 80-åriga mormor som lyckas ta sig hela vägen från Nordkorea genom Kina och Vietnam m.m. väcker onekligen flera frågor kring ansvar och propaganda. Men också om förmågan att skapa sig ett nytt liv i ett nytt land– att pånyttfödas.
