Utredaren ska ta ställning till om det är möjligt att övergå till ett system där branschen tar ett större ansvar för åldersgränser för film.
- Utgångspunkten är att skyddet för barn och unga mot skadlig mediepåverkan ska vara minst lika effektivt som i dag, säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Regeringen är generellt positiv till självreglering och sådana system finns på andra områden till exempel när det gäller pressetik, reklam och åldersmärkning av datorspel.
Den 1 januari 2011 avskaffades den obligatoriska förhandsgranskningen av film som ska biovisas, den så kallade vuxencensuren. Sedan dess förhandsgranskas bara filmer som ska visas offentligt för barn under 15 år, i syfte att fastställa en åldersgräns.
I dag betalar filmdistributörerna en avgift för varje film som granskas i syfte att fastställa en åldersgräns. Avgiften ska motsvara statens kostnad för verksamheten. Men sedan avskaffandet av den obligatoriska förhandsgranskningen 2011 avstår vissa små distributörer, sannolikt av ekonomiska skäl, från att låta granska sina filmer. Filmerna får då automatiskt en 15-årsgräns och blir därmed inte tillgängliga för barn, även om innehållet i sig inte är skadligt för barns välbefinnande.
Detta begränsar ungas möjlighet att se vissa filmer. Ett exempel är den prisbelönta dokumentären "Searching for Sugar Man" som inte granskades och ursprungligen gick upp på bio med en 15-årsgräns. Efter sitt genomslag granskades filmen och blev barntillåten.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2014.
