7 gripande filmer att se på årets Tempo Filmfestival

Tempo är Sveriges största festival för dokumentära uttryck och alster. I år är digitala speglingar i fokus, och vi kommer få möta människor, unga som gamla, och se verkliga företeelser ta plats i rampljuset.

 

Under en vecka med start idag kommer det bjudas på mängder av fina och härliga, men också skrämmande och tankeväckande filmer på olika biografer i Stockholm. Vissa titlar kommer dessutom kunna ses digitalt över hela Sverige! 

 

Här nedan har ni några filmer ur programmet, som har berört mig särskilt mycket.

 

 

 

Det här är en helt underbar film om människor och karaoke. Den ädla men enkla konsten att sjunga en sång, fungerar som en förenande och förlösande kraft i det i övrigt hyfsat tystlåtna Finland. Detta är en ömsint dokumentärfilm om längtan och förlust. Ett finstämt och kärleksfullt porträtt av ett land där sången kommit att bli ett sätt att läka hjärtan, men också att fylla dem med värme när kylan viner. 

 

Tillsammans med regissören Einari Paakkanen och den ambulerande karaokevärdinnan Evi får vi göra en resa till olika städer i Finland. I städerna möter vi modiga människor som genom tralliga toner får utlopp för sina känslor.

 

 

 

I vackra ”Girl Gang” får vi följa den fjortonåriga tyska influncern Leonie på hennes väg till storhet. Regissören Susanne Regina Meures berättar en saga om en ung flicka som lever sitt liv framför mobilen och som inför öppen ridå får både hyllningar och hat. Med fokusorienterade föräldrar och ungdomligt driv, skapar hon med hårt filtrerade klipp på sociala medier, behov hos andra unga. Samtidigt som hennes egna åsidosatts.

 

Detta är en film som handlar både om familjen som ett företag och om de många beundrande fansen, men också om kändisskapets ofta mörka baksida. Dokumentären ger en nyanserad och ofta en smått otäck inblick i livet som influencer. Vi får genom kamerans oförlåtande lins följa hur företagens vinstgiriga försäljning av strunt, krockar med individens dröm om framgång och frihet. 

 

 

 

I ”Stuntwomen” får vi träffa stuntkvinnorna Virginie, Petra och Estelle. Kvinnor med muskler och styrka, men också liv som äntligen placerar dem i centrum av historien. Kvinnorna tränar på sparkar, och diskuterar däremellan fightingscener och hur man bäst kommer i form efter en graviditet.

 

Elena Avdijas finstämda dokumentärfilm ”Stuntwomen” ger välkommet fokus till en ofta förbisedd skara filmarbetare. Samtidigt studerar de rörliga bilderna hur låtsasvåldet påverkar deras liv, leverne men också yrkesstolthet. Framförallt med tanke på att de oftare än inte får spela våldsoffer, snarare än de hjältar de en gång drömde om att få gestalta. 

 

Detta är en intressant och mycket sevärd film, som ger ett ytterligare perspektiv till den inte alls jämställda filmindustrin.

 

 

 

Ett otroligt fint och ömsint porträtt av ett hjärta som i kölvattnet av ett svek, går i tusen bitar. ”Puss hejdå” berättar en historia om styrkan och kärleken i systerskapet. Men den lyfter också en mammas mod att välja vägen tillbaka, och att fortsätta våga leva, när marken under fötterna skakat sönder.

 

Detta är en känslosam film i vilken det personliga blir både poetiskt och lättrelaterat i händerna på regissören Annika. När hennes storasyster Sandra är nybliven tvåbarnsmamma, blir hon lämnad av sin partner. Han har träffat en annan kvinna och vill inte längre ha Sandra, som i ett nafs blir till den före detta. Hennes liv kraschar och tillvaron förvandlas till en mardröm. 

 

Dramat utspelas i realtid och berättas med kärleksfulla bilder av lillasyster Annika som försöker stötta så gott hon kan. I ”Puss hej då” får vi följa de två systrarna i helt olika livssituationer. Tillsammans försöker de reda ut hur de ska ta sig an det som kallas livet, även när det inte blev som det skulle. 

 

 

 

”Hemligheten” är ett psykologiskt relationsdrama om livet och dess lögner. Vi får möta en familj som försöker reda ut kaoset som en 48 år gammal hemlighet har orsakat. Det blir både närgånget och fascinerande när sanningen börjar sippra fram genom den spruckna fasaden.

 

Vuxna Sofi får ett samtal från någon som påstår sig vara hennes bror. När hon får veta att hon har en familj utanför den hon känner till, kastas hennes tillvaro omkull. I ”Hemligheten” får vi följa hennes sökande efter försoning i förnekelsen som varit hennes liv. Ur den hoppas hon framöver hitta förståelse och förlåtelse. 

 

 

 

”Manifesto” ger genom ett otäckt montage av filmklipp från sociala medier, röst åt de förtryckta ryska barnen. Sminkvideos och oskyldigt plut med läpparna, varvas med obehagliga bilder på sexuella övergrepp och regelrätt misshandel. Denna vardag är vad barnen kan och känner till, och den är ofta nästan för hemsk att ta del av. Gångerna är flera då jag med gråten i halsen måste pausa det jag ser, för man kan bara tåla så stora doser av denna vidriga verklighet. Filmen visar hur barn i skolan straffas för oliktänkande, hur de får stryk av lärare, blir tafsade på och hur de får lära sig att kvinnor ska ställa upp på sex om deras makar kräver det.

 

”Manifesto” är en extremt stark dokumentärfilm och en brutal, ärlig och väldigt obehaglig skildring av livet för barnen i Putins Ryssland. Känsliga och unga tittare varnas! 

 

 

 

Det här är en gripande finsk film om trötta sjuksköterskor och vårdare, som kämpar på i den krisande och hårt effektiviserade äldreomsorgen. Körsången blir både personalens liksom de blivande brukarnas ventil när orden inte längre räcker till. Låtarna som framförs uttrycker frustration över de ökade orättvisorna, och baseras på vårdarbetarnas egna berättelser och erfarenheter. När vård börjar handla om ekonomisk vinning, går välfärden sönder. Detta ger denna fina dokumentärfilm en lika finstämd som skrämmande inblick i. 

 

I filmen får vi i stämningsfulla och melodiösa akter följa Tiina som tillsammans med sina kollegor kämpar mot besparingarna, men också för de äldres värdighet. En värdighet som svajar ordentligt när en robot ”anställs” och förväntas ta täten i omvårdnaden. Något som är en dålig lösning på rådande problem, och den redan bristfälliga mänskliga kontakten för våra älskade äldre. 

 

Tempo dokumentärfestival pågår mellan 6-12 mars. Hela programmet hittar ni här.