"The Crown" är fortfarande störst på Netflix: MovieZine rankar de 6 bästa avsnitten

Den första säsongen av "The Crown" hade premiär redan 2016, långt innan vi visste vad covid-19 var och några dagar innan Donald Trump hade valts till president i USA. Det har med andra ord hunnit gå en hel del tid sedan dess. Men efter att det allra sista avsnittet av "The Crown" släpptes på Netflix förra veckan, så har serien än en gång seglat upp i toppen på Netflix topplista över de mest populära tv-serierna hos streamingjätten. 

 

Under säsongernas gång har det debatterats friskt kring huruvida det ens varit "rätt" att göra en tv-serie om den brittiska kungafamiljen. Särskilt eftersom det är många tittare som har haft svårt att skilja på fiktion och verklighet. Alla disskussioner vi nu fått ta del av bakom stängda dörrar, är ju helt enkelt kvalificerade gissningar från seriens skapare - med andra ord fiktion. Samtidigt som alla tal och större händelser är minituöst efterforskade och återskapade... så mer eller mindre fakta. 

 

Om du läser den här artikeln så misstänker jag att du ändå tycker att det har varit helt rätt att göra en tv-serie om drottning Elizabeth och hennes (väldigt långa) tid på tronen i Storbritannien. Och jag är villig att hålla med. Man kan givetvis fatta att det har varit jobbigt för kungahuset när vissa mer pinsamma grejer, som omvärlden hade glömt, kom på tal igen.

 

Men personligen har jag nog aldrig övertygats mer om att ett kungahus verkligen kan fylla en väldigt god funktion för ett land. Även fast det givetvis är superskevt att någon kan födas in i den typen av lyx, medan vi andra bara får hjälpa till att betala för kalaset. Nu var det däremot troligtvis inte mina tankar kring kungahusets "vara eller icke vara" som fick dig att klicka på den här artikeln. För att hylla "The Crowns" tid vid makten hos Netflix, så kändes det inte mer än rätt att lyfta fram sex av mina favoritavsnitt ur de totalt sex säsonger vi har fått ta del av genom åren:

 

 

 

Margaret Thatcher har ju minst sagt en och annan kritiker idag, samtidigt som det inte går att förneka hur mycket hon var med och påverkade Storbritannien under sin tid vid makten. Gillian Anderson gör enligt mig ett av seriens starkaste inhopp (vid sidan om John Lithgow som vi kommer återkomma till senare på listan).

 

I "The Balmoral Test" får vi däremot se henne i helt andra miljöer än vad hon är van vid, på ett slott i Skottland tillsammans med en massa "snobbar". Under avsnittet får vi även se Diana lyckas överraska kungafamiljen positivt, på ett sätt som på sätt och vis förseglar hennes öde.

 

Det vet ju bara vi tittare som hela tiden väntat på att få se hur man skulle tackla Dianas död i den sista säsongen, men personligen så uppskattade jag hennes lite mer naiva dagar i inledningen desto mer. Emma Corrin gjorde för övrigt ett helt fantastiskt jobb som den yngre versionen av Diana (om jag hade haft med ett sjunde avsnitt på listan hade det nog varit "Fairytale" som följer Corrin ännu mer). 

 

 

 

Jag fullständigt älskade Colin Firth och Geoffrey Rush i "The King's Speach" (2010) och avsnittet "Tywysog Cymru" gav definitivt lite liknande vibbar. En ung Charles (spelad av Josh O'Connor) skickas iväg till Wales för att lära sig walesiska. Det börjar givetvis inte helt bra, men efter att han förstått allvaret så börjar vi här få se den unge kronprinsen ta ett par ordentliga steg mot att bli "värdig" ansvaret som landets framtida kung. 

 

 

 

Seriefinalen gjorde ett väldigt fint jobb med att knyta ihop historien. Visst, jag är nog inte ensam om att fundera lite över beslutet att inte fortsätta med serien ända fram till drottningens död. Då hade vi ju fått se ännu mer av bråken mellan Harry och William. Kanske hade vi även fått se något om prins Andrew och Jeffrey Epstein. Men seriens skapare har hela tiden sagt att han inte ville komma för nära vår nutid. Enligt honom så behöver man vara minst 10-15 år efteråt för att kunna måla upp en så rättvis och nyanserad bild som möjligt under en adaption av händelserna.

 

Och med det i åtanke, så blev "Sleepy, Deary, Sleep" ändå ett väldigt passande slut. Inledningen på avsnittet lyckades på sätt och vis även ta farväl av drottningen, medan vi fortfarande fick ha henne kvar, under tiden hon började planera för sin egen död. Faktumet att både Olivia Colman och Claire Foy fick återvända till sina roller i finalen kändes också som en fin blinkning (snarare än krystat, vilket det också kunde ha blivit). 

 

 

 

Som jag nämnde tidigare så skulle vi få anledning att återkomma till John Lithgow och hans version av Winston Churchill. Inför den första säsongen var det ju inte Claire Foy som var den mest kända och beprövade skådespelaren bland seriens många talanger, utan det var snarare Lithgow och Matt Smith (som den yngre Philip) tittarna hade större förväntningar på. Nu visade sig ju Foy vara som klippt och skuren för rollen, men i "Act of God" så visade Lithgow utan tvekan upp sig från sin bästa sida. 

 

Handlingen utspelar sig under fem dödliga dagar i december, 1952 när luften blev så förorenad och giftig att 100 000 människor skadades och minst 4000 människor dog (i modern tid tror man att 10 000 människor dog) som direkt följd av luftföroreningarna. En historielektion som jag själv faktiskt även mindes från min egen skolgång, men verkligen inte lärde mig om på ett lika intressant sätt som under det här avsnittet.

 

 

 

Claire Foy lade verkligen grunden för "The Crown" och hon har dessutom plockat hem två Emmystatyetter för sitt skådespel i rollen som drottning Elizabeth. Jag har verkligen gillat både Olivia Colman och Imelda Staunton också, men den unga drottningen och sättet hon kastades in i sin roll så tidigt i livet hade aldrig riktigt gått upp för mig innan.

 

Redan i "Hyde Park Corner", det andra avsnittet i den första säsongen, så får vi se hur hon tar emot nyheten (under en resa till Kenya) om att kungen är död och att hon nu behöver ta över som Storbritanniens drottning. Endast 25 år gammal. Foy bevisade redan där och då vilken enorm potential "The Crown" hade och att Netflix enorma satsning på serien faktiskt var värd varje krona. 

 

 

 

Aberfanolyckan dödade 116 barn och 28 vuxna. Vi kan debattera hur mycket vi vill om huruvida det är rätt eller fel att göra en tv-serie som ger sken av att veta hur den brittiska kungafamiljen agerat bakom stängda dörrar. Men faktumet att jag inte hade någon aning om den här tragiska händelsen för snart 60 år sedan och nu blivit otroligt berörd av historielektionen som avsnittet tog oss med på... det kan inte vara något annat än bra.

 

Precis som jag nämnde kring "Act of God"-avsnittet, så har "The Crown" många gånger gjort det både roligt och intressant att lära sig mer om historiska händelser. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av "kostymdraman" tidigare, men här går det helt enkelt inte att sitta oberörd och titta på ett avsnitt som "Aberfan". Olivia Colman gör ett av sina allra starkaste avsnitt som drottning Elizabeth och för mig kommer inget annat avsnitt efteråt någonsin ens i närheten av den här nivån.