För bara ett år sedan hade ingen hört talas om Colin Trevorrow. Plötsligt var den anonyme 37-årige filmaren från San Francisco ett av de ledande namnen i rykteskarusellen kring nya "Star Wars". Sen dess har vi fått veta att en annan stor film landat i hans knä, nämligen "Jurassic Park 4", så det känns lugnt att säga att Trevorrow är här för att stanna.
Men hur började då det hela? Jo, med en liten independentfilm kallad "Safety Not Guaranteed", som väckt stor uppmärksamhet världen över. I veckan släpps den på Bluray och DVD, men redan i höstas var regissören i Stockholm för att visa upp sin debut på filmfestivalen. Jag passade på att snacka om hans inspirationer, där Steven Spielberg, Robert Zemeckis och "Star Wars"-filmerna varit några av de främsta.
Jag ville bära min "Tillbaka till framtiden"-t-shirt men den var nog i tvätten.
- Haha, det gör inget. "Hajen" är också bra.
Stämmer det att det är en av dina favoritfilmer?
- En av de bästa som någonsin gjorts. Det blir svårslaget.
Är det därför du också fastnade för temat med tidsresor?
- Vi valde den här filmen för att jag såg en möjlighet att tackla tidsresor på ett annorlunda sätt. Det finns tre stora sci-fi-element som ständigt fascinerar folk. Det ena är utomjordingar, som behandlar frågan om vi är ensamma. Det andra är robotar, som handlar om ifall maskinerna kommer att ta över och vi inte behövs mer. Det tredje är tidsresor: kan vi fixa till misstagen som vi ångrar? Jag ser tidsresor som det minst exploaterade temat, för robot- eller alienfilmer, det kommer ju två-tre om året, eller hur? Vi såg en möjlighet att utforska det på ett nytt sätt.
Jag tyckte om slutet. Man undrar länge om det blir en tidsresa eller om han bara är galen...
- Man kan tolka slutet som man vill. Jag ser honom som både galen och briljant. Många sanna genier är verkligen galna, mitt svar på vad som händer i slutet är inte att han åkte tillbaka och räddade kvinnan, men att han blev galen, ville rätta till ett gammalt misstag när han kraschade in i hennes hus, men att han i sin galenskap byggde en fungerande tidsmaskin. Den här tjejen räddar honom från det fängelse han skapat åt sig själv under så lång tid.
Tror du att tidsresor någonsin blir möjliga?
- Förmodligen inte, men jag tror att vi har kommit närmare tidsresor de senaste fem åren än någonsin. Tack vare Facebook. Det känns som att man nu kan dyka ner i sitt förflutna på ett sätt som människor aldrig har kunnat göra tidigare. Om du kände en tjej när du gick i trean i någon liten by, och nu bor du i en stor stad, kommer du ju aldrig träffa på henne igen. Men idag ser du dem alla igen, jag är inte helt säker på om det är helt och hållet en bra grej... Det känns som att Facebook på ett sätt har stulit våra minnen. Minnen är alltid vackra, men om man träffar personen ifråga igen har han eller hon kanske blivit ett rövhål. Kommer vi någonsin att ha några rena och äkta minnen kvar? Det vet jag inte. Men Facebook är vår tidsmaskin.
Man hittar flera "Star Wars"-referenser i "Safety Not Guaranteed"...
- Ja, det var inte ett medvetet försök på något sätt... (skratt) Med "Star Wars"-referenserna i den här filmen försöker vi att måla upp ett porträtt av en man i en viss ålder. Ta en man i 35-årsåldern som föddes på 70-talet och växte upp på 80-talet, med originaltrilogin som en stor de av sin barndom... Det stannar kvar för alltid, jag har många vänner som än idag har "Star Wars" som en stor del av sina liv. När man går in i deras rum - och de tar hem kvinnor dit! - och man ser alla leksaker i glasburar... När det kommer till Star Wars-leksaker: jag lekte med mina, jag var inte killen som skulle behålla dem i förpackningen. Alla mina Star Wars-figurer ligger kvar hemma hos mina föräldrar, fast de saknar väl några armar nu och ligger begravda på gården. Skulle man gräva upp deras hus, skulle man nog hitta en hel del grymma Star Wars-leksaker.
- Men för oss alla som växte upp i denna tid när popkultur blev så viktigt, är det en stor del av våra liv. Inte bara "Star Wars", även "Indiana Jones" och "Tillbaka till framtiden", alla är de filmer som vi baserar vår världsbild på, för det var de som visade världen för oss först. Så att skapa en karaktär som Kenneth, det kändes som att berätta om en kille som kunde varit vem som helst av oss. Det handlar om en Star Wars-nörd som äntligen skaffar sig en tjej, om man vill se det så.
Hur väcktes ditt intresse för film och filmskapande?
- Det fanns olika filmer vid olika tillfällen. Under min barndom var "Tillbaka till framtiden" en viktig film, det var den första filmen som lät mig inse att man kan skapa en helt egen värld med egna regler, och sedan följa dem. Det är grunden i filmskapande. Det kom filmer senare, jag kanske var 14 när jag såg "Död på nytt" med Kenneth Branagh. Den historien hade en stor effekt på mig med sin stora twist i slutet, som chockade mig. Där finns också ett stort tal som Robin Williams ger till en karaktär. Han pratar egentligen om rökning men där finns ett budskap om att "gör det du vill göra, och känn efter vem du vill bli". Det är ett viktigt budskap för alla som vill hålla på med film. Så tolkade jag det iallafall. Det finns många roller i filmskapandeprocessen som är lika viktiga. Mitt råd till alla är att hitta vilken del av maskineriet man vill vara. Du kan inte skriva, regissera, klippa, ljussätta och dansa själv... Hitta en grej, för alla delar är svåra och krävande.
- Jag gick genom en djup Woody Allen-fas och sedan en djup Truffaut-fas. Allt handlade inte om rymdskepp, robotar och tidsresor. "Slaget om Alger" är en av mina favoritfilmer. För mig var det ett otroligt stycke film. Jag tror att varje filmskapare som är född efter 1915 kommer att kunna berätta om filmerna som påverkade deras liv. Det speglas i filmerna som skapas av varje ny generation. Ser du på mästarna just nu, som växte upp på 70-talet och började filma på 90-talet - P.T. Anderson, Quentin Tarantino, David O. Russell och Wes Anderson - där känner man starka 70-talsinfluenser. Det är också anledningen till att det görs så många gangsterfilmer. Ser man på trenden med alla småskaliga och emotionella sci-fi-filmer, som "Another Earth" och "Sound of my Voice", så tror jag att det är en tydlig trend som speglar min generations uppväxt. När 30-åringarna börjar göra filmer kommer vi att få se 80-talets skugga ett tag.
"Safety Not Guaranteed" är din första spelfilm. Med alla dessa influenser, vad är det för slags filmer du själv vill göra?
- Just nu njuter jag av att leka i mitt lilla hörn av sandlådan, där jag får hitta ett sätt att tackla fantastiska idéer - inte nödvändigtvis sci-fi - på ett jordnära och väldigt mänskligt sätt. Det finns mycket utrymme för att växa med såna filmer, vi har inte sett dem alla än. Det vill jag ta vidare. Idag kan man göra pyttesmå filmer eller riktigt stora filmer, det finns egentligen inget däremellan. Jag är riktigt avundsjuk på den som får göra "Jersey Boys"-musikalen. Det är bad-ass! Den är egentligen en Scorsese-rulle med otrolig musik av Four Seasons. Det blir sång och våld om vartannat. Jag är romantiskt lagd, det handlar inte nödvändigtvis om kärlekshistorier, men tidsresor kan vara romantiskt. Ser man på alla de projekt jag tittar på just nu, faller allt inom denna kategori. Äkta människor som hanterar fantastiska saker.
Många regissörer börjar med en film på liten skala som du, som blir sedan en snackis, och förr eller senare kommer även du att få en storfilm framför dig. Det är inget som skrämmer dig?
- Det skrämmer mig inte. På många sätt är det nog till och med lättare, än att filma med 700.000 dollar och har inte tid för något. Bara tanken på att vi kan filma åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, och sedan gå ut på middag, det är en lyx jag inte kan föreställa mig. På sätt och vis blir det inte lika stor utmaning, och samtidigt blir det en enorm utmaning. Derek och jag har några manus som vi jobbar på, som är filmer med större budget, och vad många regissörer har lyckats med nuförtiden är att förvandla b-filmer till a-filmer. Vi tar historier som tidigare var matinéfilmer, typ "Attack of the 12-legged Spider", och gör man en sådan film nu skulle det bli ett djupt porträtt av en man som plågas av sina problem, och som också får hantera en jättespindel. Det är spännande och visar på en respekt för genren som uppkom ganska nyligen. Det vill jag fortsätta med långt in i framtiden.
- Genrefilmer som saknar den respekten kommer inte att dra publik längre, efter vad Nolan har gjort och även Alfonso Cuarón med sin Harry Potter-film, med "Children of Men" och med sin kommande film. Trodde du att "Gravity" var en genrefilm? Den kommer inte att kännas som en. De här killarna har satt ribban högt, så man måste sikta på att vara mer innovativ. Jag vet var min styrka ligger, det är att få människor att framstå som verkliga och mänskliga i en ovanlig situation. Jag blir aldrig den visionär som Alfonso Cuarón är, han är bananas. Men det finns utrymme för historieberättande som går utanför ramarna, och förhoppningsvis lyckas jag hitta mitt hörn i den lekplatsen där jag kan leka.
Hur var det för dig att få en hälsning från Robert Zemeckis?
- Robert Zemeckis skickade "Tillbaka till framtiden"-affischer till Derek Jennings, manusförfattaren, och mig innan vi började spela in. Där stod det: "Lycka till med er tidsresefilm". Vid det tillfället var det nog det coolaste som någonsin hade hänt oss fanboys! Bor vi verkligen på den här planeten...? Vad är det som händer? Vi har sedan dess träffat flera filmmakare som varit våra idoler, och de slutar inte att vara idoler för det, men man inser att det är vanliga killar som hela tiden strävar efter att överträffa sig själva och bli bättre. Förutom att få resa mycket och träffa folk, att få prata med många av filmskaparna som jag ser upp till har varit höjdpunkten för mig.
Som filmälskare, vilka filmer ser du fram emot mest just nu?
- Cuaróns "Gravity" ligger högt på listan. Vad kommer nästa sommar? Superman... fler Marvel-grejer. "X-Men" och "RoboCop", det kommer en hel del under 2014. Det finns vissa filmskapare där jag ser fram emot vad de än ska göra. Vad Brad Bird än har på gång, vi vet inte säkert, men det finns regissörer som man respekterar så pass att de kan göra vad de vill. Abrams och alla de killarna. I dagens studiosystem får du 100 miljoner och förväntas dra in 500 miljoner, annars är de inte intresserade. Det krävs en viss respekt och det tar många filmer och lång tid för att nå dit. När du väl är där, får du berätta dina historier på en riktigt stor duk. Så fort P.T. Anderson gör en ny film, så är jag där. Jag önskar att jag inte hade läst "Django Unchained" på förhand, den var otrolig så frågan är om filmen känns lika ny och överraskande nu. Det där får jag sluta med. Jag läste första halvan av "The Wolverine" och slutade sen, det var så coolt att jag ville inte förstöra något för mig. Vi lever i en spännande tid för film. Det har varit några bra år.
Du nämnde fler filmer som du och Derek Jennings har på gång. Kan du berätta om dem?
- Ett projekt är "Intelligent Life", finansierat av samma bolag som gjorde vår film. Där finns en alien-kompotent, den påminner om "Safety Not Guaranteed" på så sätt att den tar en emotionell idé och en science fiction-idé och kopplar ihop de två, Här handlar det om ensamhet och frågan om liv i universum. Det är mer av en romantisk sci-fi-thriller medan "Safety..." är mer skojig. Jag har också skrivit en film som heter "Tester", mitt första sålda manus från 2006, jag skulle gärna regissera den och det är också något vi arbetar på. Det är ett drama om posttraumatisk stress, förklädd till en sci-fi-actionfilm. Där finns en mänsklig kärlekshistoria men den påminner mer om "Minority Report". Den kan bli riktigt cool och jag skulle gärna göra den. Sen finns en originell idé som vi sålt in till Disney, som blir definitivt mer barnvänlig. "Safety Not Guaranteed" är barnförbjuden, fast den inte känns som det, så gosig som den är. Den här blir raka motsatsen, en familjefilm med egde. Den vore också intressant att göra och visa för mina barn. Den påminner mer om Amblins filmer, de där som floppade som "Upptäckarna" eller "Borta med tiden". Den var inte Amblin, men i samma stuk.
Jag älskar den här typen av genremix.
- Det kommer en tid då man inte längre kommer att se det som en blandning av genrer. Ser du på musiken och hur den blandar olika stilar, för 10-15 år sen förstod vi ingenting och nu är all musik en blandning. Hiphop har helt enkelt slängt in all musik i en mixer. Samma sak händer inom film, Om 10-15 år kommer vi inte längre att kalla det för "genre mashups", det blir bara... en film.
När du får göra en stor franchise-film, är det viktigt för dig att få behålla en konstnärlig frihet och framföra din vision?
- Konstnärlig frihet för mig handlar om vilka man jobbar med. Arbetar jag med folk som är smarta producenter, duktiga historieberättare och stora filmstjärnor, har jag inget emot att dela min konstnärliga frihet för de kommer att göra filmen bättre. Har man inte det, blir friheten ett problem för man vill se till att allt görs rätt. Jag vill hamna i projekt där jag kan lita på vilka det än är som bestämmer. Man måste förtjäna sin konstnärliga frihet, mitt mål är att de som producerar mina kommande filmer vet vad de gör.
"Safety Not Guaranteed" finns på VOD, Blu-ray och DVD från den 3 maj. Colin Trevorrows "Jurassic Park 4" släpps på bio sommaren 2014.
