10 svenska kultfilmer du missat

Enligt wikipedia är kultfilm ”en typ av film som omhuldas av en begränsad grupp, till exempel en subkultur, oftast även efter många år. Gäller oftast för en rätt speciell film.” I Sverige har vi få sådana exempel, troligen eftersom det på grund av begränsad budget görs så få svenska filmer överhuvudtaget och de flesta är så kallade säkra kort.

 

Med det sagt finns det undantag i vår filmhistoria som stuckit ut i mängden. Filmer som ”Thriller - en grym film”, ”G som i gemenskap” och ”Sökarna” har blivit beryktade titlar på senare år till skillnad från mottagandet vid premiärerna. Här är tio andra svenska kultfilmer som kan vara värda att återupptäcka.

 

 

 

Sexploitation-genren hade sin storhetstid i Sverige under 1970-talet och Christina Lindberg (senare ikonförklarad med huvudrollen i ”Thriller”) var kanske dess största stjärna. Här spelade hon 17-åriga Lena som slits mellan två män och någonstans på en resa ut på landet träffar på Loffe Carlsson. Vissa kritiker kallade den rakt ut för ”skit” och påpekade att Lindberg passade bättre som utvikningsflicka än skådespelare. Regissören Gustav Wiklund gjorde senare en annan sexploitation ”Sängkamrater” innan hyllade tv-serien ”Kulla-Gulla”.

 

 

 

Många minns det populära ledmotivet av gruppen Grace men färre har kanske sett den egentliga filmen där allas vår Izabella Scorupco gjorde en mindre lovande filmdebut som 17-årig stockholmska som träffar sin stora kärlek en sommar uppe i Jämtland. Gott om generande monologer rakt in i kameran och rökmaskinsbaserade discosekvenser - kritikernas sågningar var väntade, vilket regissören Staffan Hildebrand (”G som i gemenskap”, ”Stockholmsnatt”) inte direkt var ovan med.

 

 

 

Fram till ”Fucking Åmål” hade ungdomsfilmen knappast sin bästa tid under 1990-talet där tuffa gäng och våldsamma bråk prioriterades framför story. Regissören David Flamholc, som tidigare debuterat med väl emottagna ”Vackert väder”, gjorde sitt bästa men dramat om en två killar i varsitt rivaliserande gäng (ett främlingsfientligt, det andra med invandrare) men kritiker var inte imponerade. Den tonåriga publiken verkade dock uppskatta den, kanske inte minst för det trendiga soundtracket och möjligen Babben Larsson i en cameo.

 

 

 

Regissören Ragnar Frisks filmer (inklusive ”Åsa-Nisse”-serien) betraktades av de flesta i bästa fall som uselt skräp men det hindrade honom inte från att ge sig in i raggarsvängen med den här klassiska kalkonen. Ernst-Hugo Järegård i en av sina mindre imponerande stunder på vita duken har huvudrollen som värstingen som Berra jagas av polisen för ett bankrån men spenderar mesta tiden med att dricka läsk och sjunga med i jukeboxen på ett lokalt fik med andra raggare. Schlagersångerskan Britt Damberg brister stundtals ut i sång.

 

 

 

Amerikansk-svensk samproduktion som försökte injicera lite science fiction i våra nordiska fjäll utan större framgång. Lars Åhrén, två meter lång journaliste (samt delägare i filmbolaget) spelar den håriga utomjordingen som anfaller både vetenskapsmän och samer. Gösta Prüzeliius (Reidar i ”Rederiet”) spelar medlem av Vetenskapsakademien och även sångerskan Brita Borg dyker upp i denna kalkon. I den amerikanska versionen med titeln ”Terror in the Midnight Sun”) finns nyinspelade scener med skräcklegenden John Carradine.

 

 

 

Inspelad mellan 1990-1993 men inte färdigställd förrän långt senare och fortfarande inte officiellt släppt, denna splatterkomedi är en slags lågbudgetvariant av ”Evil Ed” om en skräcknörd (porrfilmsregissören Mikael Beckman) vars favoritfilmer får eget liv. Ett dussintal svenska B-kändisar medverkar (se Magnus Uggla som psykiatriker på bilden) samt, mer imponerande, Mel Brooks och Brandon Lee! Regissören Richard Holm gjorde senare Johan Falk-filmerna och populära TV-serien ”Gåsmamman”.

 

 

 

Känd som Sveriges första - och kanske enda? - erotiska skräckfilm, regisserad av Torgny Wickman som gjort klassiker som ”Ur kärlekens språk”, ”Anita - ur en tonårsflickas dagbok” och ”Ta mej i dalen”. En förvirrande röra som påstås ha blivit rejält censurerad och bygger på Wickmans egna upplevelser på en prästgård. Hans Wahlgren (pappa till gissa vilka) och Fellini/Pasolini-skådespelerskan Anita Sanders spelar huvudrollerna som ett prästpar vars nya väninna har både djävulska och lustfyllda planer.

 

 

 

När den här politiskt laddade ligistfilmen kom kallade DN den för en svensk femöresversion av ”A Clockwork Orange”. Följer ett ohängt ungdomsgäng som driver runt och sysselsätter sig med supande, sexuella trakasserier, stöld och annan kriminalitet. En deppig socialarbetare får för sig att använda dem för att hämnas på byråkraterna ansvariga för sonens död - bland annat mördas ett kommunalråd och hängs upp som fågelskrämma på torget. Jan Halldoff (”Jack”, ”Rötmånad”) regisserade och Ted Gärdestad har en biroll.

 

 

 

Ännu ett tafatt försök av Staffan Hildebrand att skildra dagens ungdom på glid, gjord på uppdrag av Televerkets kampanj ”Stoppa sabbet” men har i efterhand diskuterats om den snarare inspirerat än avskräckt publiken. En pudelfrissad Paolo Roberto (långt innan han slog oss med häpnad med sina insatser i ”9 millimeter” och ”Flickan som lekte med elden”) och hans familj spelar sig själva i dramat om Paolos identitetskris och kung fu-filmsinfluerade kriminalitet i Kungsan. Håll utkik efter blivande ”Sökarna”-stjärnan Liam Norberg.

 

 

 

Vilgot Sjöman var knappast ny med att vara kontroversiell efter ”Jag är nyfiken”-filmerna och den här skildringen av sexuella ”avarter” som transsexualitet, homosexualitet, exhibitionism, sadomasochism, fetischism, voyeurism, prostitution (etc.) var inget undantag. Kjell Bergqvist spelar en advokat som anser att det är samhället som är sjukt och inte de sexuella lustarna men tidningarna kallade den farlig och ansåg att den ökade fördomar istället för att minska dem. I mindre roller ses unga Stellan Skarsgård och Lena Olin.