Tips på pärlorna från din barndom som du kan se igen på SVT:s öppna arkiv

Det är lätt att ta för givet ibland, men som svensk har du vuxit upp med tv-serier som tog dig som barn på allvar. Som en egen individ, med egen vilja och smak, som förtjänar ett bra kulturutbud. I det komersiella mediahavet är det lätt att ibland glömma bort något så självklart som SVT och våra närodlade små guldkorn.

Därför ämnar jag att i denna artikel ta en promenad längs minnenas allé och tipsa dig som läsare om vilken kulturskatt som finns tillgänglig för streaming på SVT:s öppna arkiv.

Vilka klassiker från din barndom vill du se igen?

En riktig klassiker bland julkalendrarna, men ärligt talat är den ursprungliga Sune-familjen värd vår uppmärksamhet oavsett tid på året (låt oss inte ens tala om de senaste årens Sune-filmer...). Oftast är det ju rent lurendrejeri när ett program marknadsför sig som "något för hela familjen", men vem har inte en positiv relation till "Sunes jul", egentligen?

En klassisk scen är ju exempelvis när Håkan inte vill städa och har låst in sig på sitt rum. Pappa Rudolf försöker förhandla: "Vad vill du ha då?! Godis? Glass? STRYK?".  Om årets julkalender känns för snäll kan vi alltid gå tillbaka till 1991 och höra Rudolf svära högt över att låset har fruset igen. "Förbannade jävla biljävel!" Oj, vad pappa svär.

Vi som är födda runt 80/90-talsskiftet såg nästan garanterat den här serien vid mer än ett tillfälle. Mellanstadieromansen verkade gå hem bland alla, oavsett bakgrund eller kön. Det var som en epidemi: jag som personligen aldrig gillade serien särskilt mycket, trots att jag ingick i den perfekta målgruppen, minns faktiskt hur störande det var under en viss period att försöka hitta almanackor och luktsudd i bokhandeln som inte hade Eva och Adams gulligull-ansikten på.

Men jag kan inte förneka den inverkan den hade på min vardag: det var obligatoriskt på alla mellanstadiediscon att spela "Jag vill vara din, Margareta" på högsta volym och som taget ur en musikalscen hoppade alla upp på dansgolvet och gjorde den tillhörane dansen som vi lärt oss från Eva. Kommer du fortfarande ihåg den? "Står här vid din dörr, kär som aldrig förr, men vågar inte ringa..."!

Här pratar vi hög kvalitet på ett barnprogram - om man ens ska kalla det så? I själva verket är jag mer benägen att titta på "Skrotnisse" i vuxet sällskap!

Miniatyrkulisserna och dockanimationen bjuder på en sådan detaljrikedom och hantverksskicklighet att man häpnar och den underfundiga humorn är svår att sätta fingret på, men den finns där. Samtidigt ligger det ett vemod och en melankoli över berättandet som man sällan skådar i ett program riktat till barn.

Det närmaste jag kan likna min skräckblandade fascination vid den här serien är den där känslan du får när du besöker ett ålderdomshem där tiden går oerhört stilla och den övergripande förnimmelsen av död ligger tjock i luften. Det kanske inte låter som lockande underhållning för den som missat "Skrotnisse", men likt Roy Anderssons filmer finns det något kul i hur gråblek vardagen kan vara. En sann pärla.

Elin Ek iklädd rosa och tiara lärde alla barn en viktig läxa: "ta ingen skit!". Med sjukt mycket energi och skinn på näsan personifierade Grynet en vanlig fjortis som har tjatat sig till en egen show på SVT för att vuxna inte förstår vad barn vill ha - vilket oavsett om det är sant eller inte säkert beskriver hur många barn i tio-årsåldern känner.

Hon gjorde allt möjligt i sin show: alltifrån att lära ut pyssel till att träffa Zlatan och The Ark till att faktiskt prata politik och mänskliga rättigheter på ett sätt som är relaterbart för äldre barn.

Kan Grynet ta credit för en hel generation av YouTubers som likt hennes karaktär gick och skapade sina egna shower utan att behöva gå genom vuxnas censur? Var hon mitt första möte med feminismen? Hon lurar in tittaren med rosa och fluff, men kritiserar sedan Barbie för att ständigt gå på tå ("för då kan man ju inte springa och ha roligt") och visar i samma avsnitt hur man bättre tar till vara på dockan: dra av alla dina Barbiedockors huvuden och sätt dem på julgransljusen istället!

"Spöksnooor!"

Citatet (på grov skånska) kommer liksom på reflex så fort titeln nämns. Det råder ingen tvekan om att denna klassiker är en av SVT:s mest älskade julkalendrar.

Serien är fullkomligt fullproppad med underbar dialog som folk fortfarande slänger sig med i alldagligt tal när det passar. Visst har du väl någon gång sköljt med fluor med uppblåsta kinder och huvudet på sidan, såsom familjens mamma lär ut när barnen sitter vid middagsbordet? Eller föreslagit att bekämpa ondskan med julmust?

Alla specialeffekter har inte åldrats särskilt bra, men de genomskinliga spökena ser faktiskt fortfarande helt okej ut för sin tid. Den stora rebooten 2012 vill vi helst glömma - en ren förolämpning mot 1996 års genialitet.

Visste du att Bamse fyller 50 i år? Hela den första säsongen ligger ute på Öppet Arkiv hos SVT. Precis som Astrid Lindgren-böckerna är Bamse en naturlig del av att vara barn i Sverige. Likt Spindelmannen kommer Bamses krafter med stort ansvar och han lärde oss att vara ödmjuka och solidariska.

Själv minns jag att jag upplevde avsnitten som både mysiga och familjära, men också som hotfulla. Det ligger någonting kusligt över en värld där varje gång någon talar, upprepar den samma rörelse om och om igen medan orden som kommer ut bara är läten. Lennart Jähkel gjorde en gång en sketch på exakt hur konstigt det hade varit att bete sig så i en vardaglig situation. Hur som helst: Bamse sträcker sig över generationerna och är alltid lika hemtrevlig att besöka igen.

Naturligtvis hittar du många av de klassiska Lindgren-serierna, såsom "Madicken" och "Pippi Långstrump" i arkivet!