Topp 10: Cameos i "Entourage"-filmen

Tv-serien ”Entourage” var fylld av cameos av skådespelare och kändisar som spelade versioner av sig själva och filmen vill inte vara sämre, den är smäckfull med celebriteter som gör parodi på sig själva och på livet i nöjesindustrin. Vissa får en scen, vissa skymtar förbi utan att säga något och vissa har saftigare roller. Här är de 10 bästa ”inhoppen” av kändisar som spelar sig själva för en chans att hänga med entouraget på den vita duken. 

“I don’t got time for that shit” säger fotbollsspelaren Thierry Henry, när han här debuterar som skådespelare, som svar på Ari Golds fråga om han kan träna hans sons fotbollslag. Ett kul litet inhopp som kanske lär amerikanarna lite om ”riktig” fotboll, antagligen kommer de dock endast att se konfunderade ut och undra vilken snubben som är ute och går med en hund är. De allra flesta som läser detta kommer säkert ihåg Henry från hans tid i Arsenal, Barcelona och det franska landslaget, men de senaste åren, innan han i december 2014 meddelade att han lägger skorna på hyllan, så har han hållit till i New York Red Bulls (10 internetpoäng till alla som lyckas gissa vilket företag som sponsrar det laget). 

Ari i centrum igen, denna gång för att han parkerar mitt i körleden på filmstudio-området och blockerar Ed O’Neill som uppgivet skäller ut honom. Men om han vetat, som vi i publiken, att Aris parkeringsplats blivit snodd av en särdeles irriterande rollfigur spelad av Haley Joel Osment, ni vet barnskådespelaren som såg döda peeps och satt på botten av havet i typ tusen hundra år i olika filmer (”Sjätte sinnet” och ”A.I. Artificiell intelligens”) under sin storhetstid (innan målbrottet och moppemuschen kom och förstörde hans karriär) så hade han kanske varit mer förlåtande. O’Neill har blivit hyllad för sitt skådespeleri i ”Modern Family” och är bra i andra saker men det enda jag hör och ser när han dyker upp är ”love and marriage, love and marriage…” och honom sittandes i en sunkig soffa med ena handen nedstucken i byxan. 

Alla som har sett tv-serien ”Entourage” vet att Aris äktenskap ständigt är i gungning på grund av hans jobb och allmänna förkärlek för raseriutbrott och tirader av svärord och obsceniteter. Även i filmen så hinns det med några parterapi-sessioner, där bland annat en tavla på en gullig katt får smaka på ilskan från agenten som blivit bolagsboss. På väg in till en sådan session så stöter de på Grammer som muttrar om hur äktenskap är skit och att om de kommit hit så ”är det redan kört”. Roligt på grund av Grammers verkliga liv, förutom att skådespelaren (som är så rolig som doktor Frasier Crane i tv-serierna ”Skål” och ”Frasier”) verkar vara en allmän skitstövel så verkar han vara särskilt dålig på att hålla ihop äktenskap. 

Eftersom hela tv-serien och filmen är inspirerad Mark Wahlbergs liv och karriär så dyker mannen i fråga givetvis upp, mer än en gång. Roligast är i en scen på Golden Globes-galan som jag inte vill spoila. Wahlberg hade gärna fått driva lite mer med sig själv, varför inte göra något med hans tid som ”rappare” och ledare för Marky Mark and the Funky Bunch? Nej, just det, det är ju inget han vill prata om, frågan är om hans hängselbyxefyllda period som hiphoppare inte till och med är mindre kreddig än hans skådespelande bror Donnies tid som en av de minst populära snubbarna i New Kids on the Block? Det är inte svårt att gissa var syskonrelationen mellan Vincent och Johnny Drama har hämtat mycket av sin drivkraft från. 

Att hitta stunder som kan kategoriseras som fina eller gulliga är inte lätt i en film där manschauvinism snarare ses som något positivt än det motbjudande fenomen det är men en bröllopsceremoni i slutet kommer åtminstone nära. Jag vill inte avslöja vilka som gifter sig men vigselförrättare är den oefterhärmlige George Takei, för alltid inskriven i populärkulturshistorien för sin roll som Sulu i ”Star Trek” och en människa som både är härlig och intressant. 

Det finns alldeles för få kvinnor i ”Entourage”, och då menar jag kvinnor som på något sätt påminner om riktiga sådana och inte sådana kvinnliga rollfigurer som flimrar förbi och har sex med huvudpersonerna samtidigt som de eldar på en myriad av kåta tonårspojkars fantasier om hur det är att vara känd och rik. Det är därför en frisk fläkt at se MMA-fightern Ronda Rousey banka skiten ur en av snubbarna i huvudrollerna, att hon sedan böjer sig för denne mans ”oemotståndliga” charm är ett minus men hennes roll som sig själv är så nära vi kommer en verkligt intressant kvinnlig rollfigur i ”Entourage-filmen”. Både tv-serien och filmen närmar sig ibland intressanta kvinnor men låter alltid dem, till sist, duka under för huvudpersonernas charm, pengar eller makt. 

Armie, vars potentiella status som blivande storstjärna nästan dog helt i och med fiaskot som stavas ”The Lone Ranger”, är den som kanske driver mest med sig själv när han sänder ut psykopat-vibbar efter att Vince har börjat dejta hans ex. Det hade behövts mer sådan här villighet att ta ut svängarna i drivandet med sig själv om ”Entourage” skulle ha en chans att blir den Hollywood-satir/parodi som den skulle kunna vara. Förutom de cameos som nämns på denna lista så innehåller filmen en miljon andra men de flesta har inget mervärde, de bara finns där för sakens skull. 

Många av de nämnda onödiga camesoen hittas I en pool party-scen som är sprängfylld med både nya kända ansikten och sådana man tidigare har sett I tv-serien, till exempel Gary Busey. Det är inte många som står ut men skådespelaren och regissören Favreau gör det genom hans dialog med Johnny Drama. Drama tycker att han kanske borde ersätta Robert Downey Jr. i ”Iron Man 3” för att Downey Jr. är för gammal och klagar på att han inte fick vara med i Favreaus film ”Swingers” (eller ”Du, var är brudarna?” som den så fult fick heta i Sverige, kan det vara den sämsta svenska översättningen av en titel någonsin?). Favreau upplyser honom om att ”Iron Man 3” redan är gjord, att Drama är äldre än Downey Jr. Och att han erbjöd honom en roll i ”Swingers” men att han tackade nej på grund av schemaskrock med den fiktiva tv-serien ”Viking Quest”. Dramas ”But you didn’t offer to shoot around my schedule” avslutar en av filmens bästa exempel på humoristiska inblickar i Hollywoods filmindustri. 

“Min förstagångsregissör är främst intresserad av att ta bilder av min rumpa och dela dem på sociala medier med hashtaggen JessicaAlbasButt” säger Jessica Albas fiktiva version av sig själv när hon möter sin boss Ari Gold och fortsätter med ”och du har fortfarande inte greenlightat mitt seriösa passionsprojekt”.  Om bara fler av filmens cameos hade lyckats diskutera och kritisera sexismen i Hollywood och ”vardagen” för skådespelare, eller andra ämnen som filmens form och tematik öppnar upp för, på så här underhållande och träffande sätt, då hade ”Entourage” kunnat bli något verkligen minnesvärt. 

Den enda som konsekvent och otvetydigt vågar ge Ari ett rungande “fuck you”-långfinger. ’Nuff said!