Topp 10: Pixars bästa kortfilmer

Pixar Animation Studios är en av filmvärldens mest inflytelserika animationsstudior. Företaget grundades av bland andra Steve Jobs i Kalifornien 1986 som en del av George Lucas filmbolag Lucasfilm, och köptes senare upp av Disney, vilka man länge samarbetat med. Pixar är en viktig faktor i datoranimationens utveckling och konstnärliga legitimerande, och man har sedan 80-talet producerat CGI-baserade kortfilmer. 1995 gjorde man sin första långfilm, "Toy Story", vilken följts av titlar som "Monsters, Inc.", "Hitta Nemo" och "WALL·E".

Bland kortfilmerna finns många sevärda titlar. Inte minst intressant är det att följa animationsteknikens utveckling genom åren, och hur den gradvis blivit alltmer utvecklad och stilsäker. Flera av Pixars kortfilmer går att se på nätet, och nedan följer tio varma rekommendationer i kronologisk ordning.

Pixars första kortfilm gjordes redan innan Pixar blev Pixar, av Lucasfilms dotterbolag The Graphics Group (som alltså senare blev Pixar). Filmen var banbrytande för datoranimationstekniken och handlar om en karaktär vid namn André (oklart vad André är för slags varelse) som vaknar upp i en skog och hamnar i bråk med det busiga biet Wally B. Regisserade gjorde Alvy Ray Smith, en av Pixars grundare, medan animationen gjordes av John Lasseter, som idag överser och producerar i princip alla av Pixars och Disneys animationsprojekt. Lasseter kom senare att regissera även "Toy Story" (1995), "Ett småkryps liv" (1998), "Toy Story 2" (1999), "Bilar" (2006) och "Bilar 2" (2011).

De karaktäristiska skrivbordslamporna känner man ju igen från Pixars logotyp, och "Luxo Jr." är ett av studions mest ikoniska verk. Detta var Lasseters första film som regissör, vilken han dessutom skrev, animerade och producerade. Det sägs att han ska ha varit så investerad i projektet att han flyttade in på sitt kontor och sov i en sovsäck under skrivbordet, för att direkt fånga de tidiga arbetstimmarna morgonen därpå. Handlingen kretsar kring de två lamporna Luxo Sr. och Luxo Jr., vilka upptäcker en boll och inser hur kul det är att leka med denna. Kortfilmen blev den första CGI-filmen någonsin att Oscarsnomineras och biovisades 13 år senare i samband med att "Toy Story 2" gick upp. Dess "kulturella, historiska eller estetiska betydelse" är bevisligen stor, då den valts in i USA:s kongressbibliotek för särskilt bevarande.

En personlig favorit är denna noirdoftande historia, också från John Lasseter, om en röd enhjuling vid namn Red som står undangömd i ett hörn i en cykelbutik. I den regnruskiga storstadsnatten drömmer han sig bort till en ljusare tillvaro, i en stämningsfull liten film som faktiskt är ganska gripande och småsorglig i sin enkelhet. Kanske en långsökt parallell, men är det inte något lite David Lynchskt över denna drömskildring? Produktionsmässigt jobbade man under snåla förhållanden med datorminnen som tog slut och program som ibland visade sig vara för komplexa för sitt eget bästa. Tid tog det också - fem dagars arbete kunde ge så lite som 12,5 sekunders film (300 bildrutor). Även här ska Lasseter ha sovit på jobbet, i en hall som fick fungera som provisorisk studio på grund av platsbrist.

Små barn är ju himla jobbiga ibland, och det får den lille enmansorkesterleksaken Tinny bittert erfara när han träffar på den smått barbariske bebisen Billy, som biter i och bankar sina leksaker i golvet. Men små barn är ju trots allt bara små barn, och de vet inte riktigt vad de håller på med. Efter ett tag inser Tinny att han kanske måste försöka muntra upp lille Billy när denne börjar gråta, och detta charmiga lilla drama vann Pixar sin första Oscar som första datoranimerade film någonsin att göra så. Även "Tin Toy" återfinns i USA:s kongressbibliotek. Lasseter, som återigen stod för regi, utvecklade sedan vidare historien och använde "Tin Toy" som inspiration för långfilmsdebuten "Toy Story" 1995.

I Lasseters fjärde kortfilm som regissör presenteras en solig idyll med bland annat en flamingo, ett surfarskelett, en pyramid, en kaktus och två palmer som glassar omkring i något slags skrivbordssemesterparadis. Vår huvudkaraktär, snögubben Knick, sitter dock fast i en snöglob och försöker desperat ta sig ut efter att ha fattat tycke för en kvinna vid poolen. Knick visar upp en imponerande mackapärarsenal, men ingenting verkar kunna krossa glasväggen. Det blir en spännande kamp för den stackars snögubben, som har en klart jobbig dag. Musiken är desto behagligare, och den improviserades fram av sångaren Bobby McFerrin (som också hörs säga "blah-blah-blah-blah" i slutet, vilket man behöll för att det var kul).

Bonuskuriosa: Om ni reagerade på "Sunny Miami"-kvinnan och sjöjungfruns kroppsform är ni inte ensamma, då dessa karaktärer i senare versioner redigerats till att ha klart mindre bröst. Man ansåg helt enkelt att originalet var olämpligt och otidsenligt i detta avseende när kortfilmen skulle restaureras för att visas tillsammans med "Hitta Nemo" 2003. För den som vill jämföra finns den nyare versionen att se här.

Det nuvarande millenniets första Pixar-kortfilm var förfilm till "Monster's, Inc." och handlar om ett gäng fåglar som framförallt låter väldigt roligt. De sitter och konverserar på en elledning, som fåglar gör, när en betydligt större fågel gör entré och ger upphov till en något rörig situation. "For the Birds" regisserades av Ralph Eggleston, som arbetat inom art direction för "Toy Story", och vann en Oscar för bästa animerade kortfilm.

Bonustips: Håll utkik efter en fågelreferens i början av Pixars nya långfilm "Insidan ut".

Detta är faktiskt ett ganska mäktigt (och Oscarsnominerat) science-fiction-scenario, där en sovande man blir utdragen ur sitt hus mitt i natten av något slags ljusstråle från ett ufo. Rymdskeppets personal är dock tämligen inkompetent och har därför stora problem med att genomföra sitt företag. Cool musik och balla ljusstrålar utlovas i kortfilmen som parades ihop med "Råttatouille" för biovisning och regisserades av sjufaldigt (!) Oscarsvinnande ljuddesignern Gary Rydstrom. Rydstrom inledde sin karriär som ljudtekniker på inspelningen av "Indiana Jones och de fördömdas tempel" och har därefter jobbat med filmer som "Terminator 2", "Jurassic Park" och de senare "Star Wars"-filmerna. "Lifted" var emellertid hans regidebut.

Vi beger oss från rymdskepp till en mer jordnära teaterscen, men även här utmanas gränserna för vad som är realistiskt. I centrum står trollkarlen Presto DiGiotagione och hans kollega, kaninen Alec Azam, samt Prestos magiska hatt. Relationen mellan Presto och Alec är i detta skede något ansträngd, och när den irriterade kaninen börjar busa med Presto verkar ingenting ur repertoaren gå som det ska. En frejdig och underhållande hyllning till tecknade serier som "Tom och Jerry" och "Looney Tunes". För regin (och de två huvudkaraktärernas röster) stod Doug Sweetland, animatör för flera av Pixars långfilmer under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, och biovisningen skedde i samband med premiären för "WALL·E". En Oscarsnominering knep man också. Ekonomiska problem uppstod under produktionen när man insåg hur omfattande projektet att animera 2500 åskådare i publiken var, men detta löste man smart genom att bara visa publiken bakifrån. Man återanvände även föremål, exempelvis Alecs morot, från "Råttatouille" för att minimera kostnaderna.

En av Pixars mest kreativa, originella och finurliga filmer är dessa sex minuter om dag och natt (vilka här alltså är två figurer). Regissören Teddy Newton, som jobbat med storyboards och röstskådespeleri hos Pixar, använder en intressant kombination av 2D och 3D, till skillnad från de flesta andra av Pixars filmer, där de två figurerna är handtecknade och animerade i 2D medan bakgrunden (det vill säga de två karaktärssilhuetternas fyllning) är gjorda i datorgenererad 3D. Handlingen går ut på att Day försöker imponera på Night med sina ljusa stränder och folkfyllda parker, medan Night kontrar med lysande neonskyltar och fyrverkerier på himlen. Men någon gång ska ju solen gå ner respektive upp, och när Day och Night inser detta möts de i en alldeles bedårande vacker scen i rosa himlasken. En genial liten pärla som visades tillsammans med "Toy Story 3", hyllades som "sensationellt originell" i pressen och välförtjänt Oscarsnominerades.

Låt oss också avsluta denna lista i glimrande månsken. "La Luna" handlar om just månen och en italiensk pojke, Bambino, som är ute på havet och fiskar med sin pappa Papà och sin farfar Nonno. I detta fiske ingår det högst oortodoxa momentet att klättra upp till månen med hjälp av en stege, vilket Bambino får i uppdrag att göra. Och där uppe finns ett strålande landskap av gyllene stjärnor. "La Luna" var partnerfilm till "Modig" och regisserades av Genuafödde Enrico Casarosa, som fram till denna regidebut arbetat med storyboards för såväl Disney som Pixar. Casarosa ska i arbetet med "La Luna" ha inspirerats av såväl Hayao Miyazaki och italienska sagor som sin egen barndom. På Oscarsfronten fick "La Luna" en nominering för bästa animerade kortfilm.

Det finns naturligtvis fler nämnvärda titlar att diskutera, men ovanstående är några favoriter och en fin liten uppsättning animerade verk.