De 10 sämsta julfilmerna någonsin

Sänker vi kraven lite hittar vi i mittfåran många halvkassa filmer som rider på just julvågen; de blir framgångsrika tack vare sitt tema. Jul är trots allt…jul. I denna artikel skall vi dock inte bara sänka kraven; de skall utplånas helt. Tio julfilmer som är så horribelt dåliga att inte ens Betlehemsstjärnan hade kunnat leda dem i närheten av Box Office-listan. 

Ok, det tar emot lite att ha med ”Santa's Slay” på listan med hänsyn till rent underhållningsvärde. Tomten är egentligen satans son och har tvingats dela ut julklappar i tusen år efter att ha förlorat ett vad. Bara en sån sak… Före detta pro-wrestler Bill Goldberg gör som många kollegor före honom; det vill säga att inte skapa sig en framgångsrik Hollywoodkarriär. Med sin föredömliga speltid på 78 minuter minimerar ”Santa's Slay” ändå lidandet på ett sympatiskt sätt; något fler av syndarna på listan borde anammat.

I dag är det lätt att glömma Ben Afflecks mindre framgångsrika stråk efter ”Good Will Hunting” (1997). Ni vet den där perioden då han radade upp pärlor som ”Dubbelspel” (2000) ”Daredevil” (2003) och ”Gigli” (2003). ”Surviving Christmas” faller fint in i ledet under denna mörka tid. Ben spelar en rik, ensam och allmänt jobbig reklamare som hyr en familj (som nu bor i hans barndomshem) för att spendera julen med honom. En hemsk plot som genererade en ännu värre film. En julfilm som för övrigt släpptes i oktober månad; ett tecken på att studion hade måttliga förhoppningar på eländet. 

Wow, Grumpy Cats första långfilm! En efterbliven internet-meme måste ju bli lika framgångsrik på vita duken eller? Handlingen? Skit nu i det, vi har ju en talande katt! Aubrey Plaza (en stand up-komiker har jag fått till mig) gör rösten till den bedårande pälshögen med en inlevelse som tyder på att hon är starkt och långvarigt sederad. Gissningsvis har hon fått alla repliker kattjävelen har på en skylt och rabblat upp dem i en enda lång tagning utan att ändra röstläget. Allt är förlåtet, ”Titta han snackar” (1989)… 

Den galna seriemördaren som i del ett muterades till en ännu galnare och minst lika seriemördande snögubbe är tillbaka! Denna gång kan han även hålla sig i fryst form trots varmt klimat. Osis för Jack Frosts hatobjekt som är på semester i tropikerna för att hämta sig från ettans otäckheter. Huga. Originalet från 1996 skulle egentligen också kunnat vara med på denna lista men tvåan är faktiskt snäppet sämre. Något som är lite av en bedrift då ettan innehåller en badrumsscen som får "Psycho" att blekna.

Vince Vaughn och Reese Witherspoon spelar ett käckt par som tvingas spendera julen hos sina respektive frånskilda föräldrar. Fyra frånskilda föräldrar ger fyra (!) julfiranden och filmens originaltitel ”Four Christmases” får efter mycket spekulation sin förklaring. Jag vet vad ni undrar: Kommer tossigheter att uppstå? Japp, tossigt blir det. Synd bara att alla karaktärer är osympatiska och att ingen av scenerna är roliga. Den enda juliga guldstjärna som kan utdelas går till dem som tog beslut om den svenska filmtiteln; en nostalgitripp tillbaka till tidigt 90-tal sitter aldrig fel. 

De flesta har väl hört jullåten ”Jag såg mamma kyssa tomten” och tänkt: Det DÄR skulle kunna bli en bra film. En pojke ser sin mamma hångla med pappa klädd i tomtedräkt och drar slutsatsen att hans föräldrar kommer att skiljas. För att undvika att tomten kommer på besök till jul börjar han bete sig så styggt som möjligt. Ja herrejävlar… Det krävs en skön blandning av galenskap och lathet för att bygga en hel film på en sån premiss, det får man ge filmmakarna. Corbin Bernsen följer upp framgångarna med ”Lagens änglar” (1986) och ”Tandläkaren” (1996) med denna härliga julfilm som möjligen kan ha gått några förbi. 

Det finns så mycket som är fel här. 1) Larry the Cable Guy, ”komikern” som av någon orsak nått framgång utanför trailerparken. 2) Det är en uppföljare till originalet som på sin höjd gick att se tack vare Arnold Schwarzeneggers bisarra överspel. 3) Det hade gått arton (18) år sedan ”Klappjakten” när uppföljaren släpptes förra året. Hetare kassako är svårt att finna, smid medan järnet är varmt! 4) ”Jingle All the Way 2” fick ingen svensk titel. 5) Larry the fucking Cable Guy. Undvik till varje pris. 

Och med detta har jag nått lite närmre mitt mål att få med Hulk Hogan på alla filmlistor jag skriver. Med all rätt också; ”Santa With Muscles” klassar med lätthet in med snittbetyget 2,4/10 på Imdb. Hulk spelar en elak miljonär som ramlar och slår i skallen. Efter det tror han sig vara jultomten som måste rädda världen från hans ännu elakare miljonärkollega tillika galna uppfinnare. Kul familjeunderhållning eller en inblick i Hulks nyvunna schizofrena episoder till följd av massiv hjärnskada efter fallet? Ingen vet varpå filmen funkar på många nivåer. 

Filmtiteln kanske låter bekant tack vare internetfenomenet ”Garbage Day”, den klart mest minnesvärda scenen från filmen. Men men, som vanligt finns det smolk i glädjebägaren: tyvärr består första hälften av ”Silent Night, Deadly Night Part 2” av flashback-klipp från den första filmen. Har du sett originalet; tough shit. Resten av filmen är en rad märkliga scener staplade på varandra utan synbar koppling. För er med experimentlustan i behåll, övrig publik varnas. 

”Put Christ back in Christmas”. Kirk Cameron kände sig förra året manad att sprida sin gospel och skapade med detta den horribla bajshög till julfilm som blev ”Saving Christmas”. Filmen har inte så mycket till handling utan består av 80 minuter av extremt onyanserad kristen predikan. 

När Kirk märkte att de tidiga recensionerna enhälligt menade att filmen var det sämsta världen skådat, bad han sina hardcore-fans att gå in och lägga positiva stödrecensioner. Tyvärr fick övriga internetanvändare som sett filmen nys om detta och gick till motattack. Detta resulterade i plats nummer fyra på Imdb:s Bottom 100 för Kirks kristna korståg mot julens otäcka kommersialism.