Mental ohälsa har alltid närvarat genom diverse filmer och framförallt skräckfilmer. Det används gärna som metaforer för att upplysa olika problem, och ibland för att förklara varför karaktärer har sett, känt eller handlat på ett visst sätt. Dessa filmer kräver oftast mer av sin publik och är sällan lika lättsamma som din casual slasher. För dig som kräver mer av dina skräckfilmer passar jag på att tipsa på fem historier där mental ohälsa skildras på kreativa sätt:
1. Hereditary (2018)
Ari Asters ("Midsommar") skräckfilm "Hereditary" kombinerar mästerligt familjedrama och psykologisk terror. Storyn handlar om familjen Graham efter att deras matriark, Ellen, dör, vilket utlöser en rad skrämmande händelser som avslöjar dolda trauman, agendor och incidenter. Ångest har sällan skildrats så skickligt i en film och Annies (en fullständigt lysande Toni Collette) ostabila eskalering ner i helvetet är riktigt skrämmande att följa. Filmen lyckas skapa en konstant känsla av obehag som lyckas naturligt skifta från mer realistisk skräck till övernaturliga inslag.
2. Black Swan (2010)
Filmen följer Nina (Natalie Portman), en ballerina som kämpar för att få huvudrollen i en ny uppsättning av "Svansjön". Hennes strävan leder till en alltmer besatt och paranoid tillvaro. Filmen är skrämmande i sin skildring av hur press och inre konflikter kan förvandla en person till en skugga av sig själv - perfektion är inte alltid att föredra, och sällan det hälsosamma alternativet. Darren Aronofsky regisserar skiten ur filmen som gav Portman sin första och hittills enda Oscarsstatyett.
3. The Babadook (2014)
"The Babadook" är en psykologisk skräckfilm som utforskar teman kring sorg och ensamhet. Vi får följa Amelia (Essie Davis), en ensamstående mor som kämpar med att ha förlorat maken och att uppfostra sin son, Samuel (Noah Wiseman), som har problem med att hantera sin rädsla. En rädsla för en viss figur vid namn Babadook som sakta men säkert tar sig in i deras liv. Filmens förmåga att blanda skräck med en djup psykologisk analys är en kombination som visar sig vara ruskigt effektiv. Med små medel lyckas regissören Jennifer Kent ("The Nightingale") skapa stora känslor.
4. Geralds Lek (2017)
Baserad på Stephen Kings roman följer filmen Jessie (Carla Gugino), en kvinna som fastnar i en avlägsen stuga efter en erotisk lek med sin make, Gerald (Bruce Greenwood), som plötsligt dör. Inte nog med att Jessie nu sitter fast, ensam och hjälplös i en otroligt utsatt position, utan förträngda barndomstrauman och hennes inre demoner börjar göra sig påminda. Adapteringen är bitvis skrämmande, bitvis tung och stundtals riktigt otäck där man påpekar vikten av att bearbeta sitt förflutna. Trots filmens tunga ämnen avrundar filmen med en överraskande hoppfull ton, vilket föll mig i smaken.
5. The Lighthouse (2019)
Här utforskas effektivt teman kring isolation och hur bristen på mänsklig kontakt kan leda till mental kollaps. Filmen följer två fyrvaktare spelade av Willem Dafoe och Robert Pattinson som jobbar på en avlägsen ö. Deras relation spiraliseras ner i paranoia och galenskap ju längre tiden går. Robert Eggers ("The Witch") regisserar denna svartvita mardröm som levererar intensiva skådespelarprestationer i en klaustrofobisk atmosfär. Karaktärernas psykologiska nedbrytning skildras intimt och mer än en gång undrade jag vad som faktiskt var på riktigt. Dock är detta en svår film som inte kommer falla alla i smaken, men vill man se något köttigt och kittlande är det ett måste.
Vilka av dessa filmer har du sett? Kommentera gärna.
