2022 års upplaga av Toronto Film Festival är officiellt igång. Vi har just fått se Sally El Hosainis ”The Swimmers” som fick äran att öppna årets festival. Att invigningsfilmen är signerad Netflix känns ganska talande ett år som denna, då streamingjättarna - även Apple TV+ och Prime Video - skyltar med flera titlar i programmet. Det blir också lite ironiskt att Netflix välbekanta ”tudummm”-intro är det första vi ser när TIFF återgår till fysisk form efter två år i covid-limbo - en filmfestival är trots allt det ultimata sättet att hylla just biofilm och biografens kraft.
Filmen ifråga är det iallafall inget fel på. ”The Swimmers” berättar den sanna historien om tonåriga systrarna Mardini som växer upp i Damaskus drillade av sin pappa till att bli simproffs. Den äldre Sarah har börjat tröttna på poolen medan yngre Yusra tränar stenhårt. Målet är OS, och hennes tider vittnar om att hon har vad som krävs.
Men krig och konflikter kommer allt närmare. Året är 2015 när de första bomberna faller över Syriens huvudstad. Systrarnas pappa insisterar på att de flyr till Tyskland. Sedan ska familjen återförenas, är tanken.
Och vi som hört historierna och sett rubrikerna om de miljontals flyktingar som tagit sig över hav och land, betalat dyra pengar till ljusskygga smugglare och riskerat sina egna liv, förstår redan att det inte blir lätt att titta på. Jag grips av ångest redan innan Yusra och Sarah kliver in i en överfylld gummibåt som ska ta dem över Egeiska havet.
”Vi är inga flyktingar, vi har ett hem” säger ena systern, och tror själv på det länge. Det är vad regissören Sally El Hosaini gör så bra i ”The Swimmers”. Hon ger flyktingarna ett ansikte, hon ger dem drömmar och hopp, och hon får dem att kännas som två helt vanliga tjejer som lika gärna kunde ha växt upp i Södertälje.
- Ingen väljer att vara flykting. Jag ville påminna folk om att flyktingar är vanliga människor som du och jag. Systrarna har en unik och inspirerande historia, men de tillhör de 1 procenten som det har gått bra för. 99 procent sitter fast i pappersarbete i ett land där de egentligen inte vill vara. I filmen möter vi på många slags människor som gjort den här resan och får se deras erfarenheter, berättar Sally El Hosaini efter visningen.
- Det viktiga för mig var att syskonhistorien skulle kännas universell. Den står i centrum och låter publiken känna empati med tjejerna. Empati är starkare än sympati. Mitt mål var att låta publiken gå i systrarnas skor på den här resan, tillägger hon.
De två systrarna spelas av Manal Issa (Sarah) och Nathalie Issa (Yusra). Deras självklara personkemi kommer ur att de är systrar på riktigt. Manal var den som sökte en roll, och när regissören fick höra om att hon har en lillasyster insisterade hon på att båda skulle göra ett kameratest.
- Jag tackade först nej på grund av att jag inte ens kunde simma, avslöjar Manal.
Lillasyster Nathalie var inte heller simkunnig - och hade inte ens övervägt att bli skådespelare:
- ”Glöm det! Jag tänker inte simma. Låt mig plugga”, sa jag. Men när jag läste manus ändrade jag mig. Vi tränade i två månader och det krävde en del uthållighet. Men när man väl lär sig flyta är det rätt skönt i vattnet. Och när man väl har ett mål så hjälpte det oss att nå målet. Repetitionerna hjälpte mig komma närmare karaktären, berättar hon.
Nathalie Issa fick också träffa den verkliga Yusra Mardini, som var 17 när hon flydde från Syrien. Yusra har sedan dess tävlat i OS i Rio 2016 och Tokyo 2020.
- Det var skrämmande när vi skulle mötas i London, men efter fem minuter kändes det bara bra. Vi fick en bra kontakt. Jag frågade inte så mycket om hennes tidigare liv, jag ville veta mer om henne som person nu, berättar Nathalie Issa. När jag började träna och simma så tänkte jag bara på Yusra. Det är ett stort ansvar att representera henne, och jag är glad att hon gillar filmen!
Systrarna Yusra och Sarah Mardini var också på plats på premiären i Toronto. Hur deras liv ser ut idag, det berättas i slutet av filmen. Men de hoppas, likt regissören, att filmen ska få världen att se på flyktingar med andra ögon. De applåderar också regissörens andra mål, att visa upp unga kvinnor från Mellanöstern som vilka unga kvinnor som helst. Sarah berättar:
- Vi var så glada för Sally som regissör. Vi kommer från samma bakgrund. Det är ledsamt att västvärlden sällan får se att vi inte är så annorlunda från alla andra. Att komma från Mellanöstern innebär inte att du är på ett annat sätt, och det var vad hon ville visa med filmen. Vi växte upp i Syrien, tjejerna (Nathalie och Manal) i Libanon och Sally i Syrien. Men vi är precis som andra moderna kvinnor och flickor som växer upp ute i världen. Jag hoppas att folk kan se annorlunda på kvinnor från Mellanöstern tack vare den här filmen.
Manus är skrivet av brittiske Jack Thorne, känd för bland annat filmerna ”Wonder” och ”Enola Holmes”, samt pjäsen ”Harry Potter and the Cursed Child”. Sally El Hosaini får frågan om vad det var som lockade in henne till projektet:
- När min agent sa ”syriska flyktingar” tänkte jag att det blir något deprimerande. Men hans manus var så vackert när jag läste det. Jack gjorde något utöver underdog-historien och hjälteresan. Jag såg filmen som en kärlekshistoria mellan två systrar.
”The Swimmers” får global streamingpremiär på Netflix den 23 november.
