En ny svensk film har dykt upp från ingenstans och in i sommarens biotablå. I början av juli blir det premiär för ”Ankdammen” av Robert Andersson. Filmen beskrivs som ”en upphöjd dramakomedi i dansk stil som handlar om den ofrivilliga förändringen. Den som är omöjlig att förutse och som kan förändra hela livet på ett ögonblick”.
Fredriks trygga tillvaro i småstadsidyllen sätts i gungning när hans barndomsvän Patrik återvänder hem från fängelset. Tillsammans med Birger, den tredje medlemmen från deras gamla ungdomstrio, lyckas de trassla in sig i en galen spiral av missöden som involverar en hämndlysten polis, några gram weed och en dansk rånarliga.
Se den första trailern exklusivt på MovieZine:
Fredriks trygga tillvaro i småstadsidyllen sätts i gungning när hans barndomsvän Patrik återvänder hem från fängelset. Tillsammans med Birger, den tredje medlemmen från deras gamla ungdomstrio, lyckas de trassla in sig i en galen spiral av missöden som involverar en hämndlysten polis, några gram weed och en dansk rånarliga.
Se den första trailern exklusivt på MovieZine:
Regissören Robert Andersson berättar om var idén till filmen kommer ifrån, hur han skrev manuset på fem veckor och om den krävande inspelningen utan pengar.
Hur skulle du beskriva filmen?
- ”Ankdammen” är en hyllning till de ofrivilliga förändringarna. Den visualiseras av tre före detta barndomsvänner som träffas efter en lång tid. De sitter alla fast i något, en i tryggheten, en i slackerlivet och en i fängelset. Om man bortser från det konstant upptrappade våldet i filmen som leder till någon form av drömsk slowmotion-scen så är förändringar något som får en att leva lite mer, vare sig det är till det negativa eller positiva.
Hur kom du på idén?
- Jag hade spenderat tre år att skriva ett dramamanus. När det var klart så insåg jag att ingen skulle ge mig pengarna att producera det och det var för dyrt för mig att göra den själv. Jag behövde något enklare så jag tog en av mina gamla kortfilmer som inspiration och åkte ner till en strand i Spanien och skrev ”Ankdammen” på 5 veckor.
- Idén är baserad på verkliga händelser i mitt ungdomsgäng under tonåren i Katrineholm. För att ha någon chans att göra den med egna pengar så fick jag göra den extremt dialogdriven och ta bort allt i manuset som kostade pengar.
Hur skulle du beskriva filmen?
- ”Ankdammen” är en hyllning till de ofrivilliga förändringarna. Den visualiseras av tre före detta barndomsvänner som träffas efter en lång tid. De sitter alla fast i något, en i tryggheten, en i slackerlivet och en i fängelset. Om man bortser från det konstant upptrappade våldet i filmen som leder till någon form av drömsk slowmotion-scen så är förändringar något som får en att leva lite mer, vare sig det är till det negativa eller positiva.
Hur kom du på idén?
- Jag hade spenderat tre år att skriva ett dramamanus. När det var klart så insåg jag att ingen skulle ge mig pengarna att producera det och det var för dyrt för mig att göra den själv. Jag behövde något enklare så jag tog en av mina gamla kortfilmer som inspiration och åkte ner till en strand i Spanien och skrev ”Ankdammen” på 5 veckor.
- Idén är baserad på verkliga händelser i mitt ungdomsgäng under tonåren i Katrineholm. För att ha någon chans att göra den med egna pengar så fick jag göra den extremt dialogdriven och ta bort allt i manuset som kostade pengar.
Hur var inspelningen? Någon rolig anekdot att berätta?
- Vi spelade in filmen på 24 dagar med hälften av ett vanligt crew, nästan utan pengar. Som ni kanske förstår så var det en brutalt rolig inspelning, tror aldrig jag mått så bra och så dåligt på samma gång. Men jag ska vara ärlig, även med enbart 40 minuters sömn per natt så finns det inget roligare.
- Såhär i efterhand så kan jag se misstagen av en del val jag gjorde i förproduktionen. "Kameran ska röra sig när karaktärerna rör sig annars ska den vara still", eller "vi ska ha en konstant ljusprofil genom hela filmen, en smutsigt tecknad look med varmt ljus från ett håll och kallt från det andra med mörk skugga i mitten av ansiktet”…
- Hjärnan gick på högvarv och mitt crew kämpade som galningar för att hålla kamera, kläder, mask, ljus etc i kontinuitet. Vi hade ingen skripta heller, alla fick ansvara lite grann för att allt var på sin plats.
- Jag kan skriva många A4-sidor om vad som hände och vad vi lärt oss. Men om jag skulle nämna en av de viktigaste lärdomarna så är det att filma inte för många sidor per dag, helst inte mer än 3-4. Om det är lågbudget så lägg mycket av tiden på många tagningar istället för annat tidskrävande.
”Ankdammen” får biopremiär den 3 juli.
- Vi spelade in filmen på 24 dagar med hälften av ett vanligt crew, nästan utan pengar. Som ni kanske förstår så var det en brutalt rolig inspelning, tror aldrig jag mått så bra och så dåligt på samma gång. Men jag ska vara ärlig, även med enbart 40 minuters sömn per natt så finns det inget roligare.
- Såhär i efterhand så kan jag se misstagen av en del val jag gjorde i förproduktionen. "Kameran ska röra sig när karaktärerna rör sig annars ska den vara still", eller "vi ska ha en konstant ljusprofil genom hela filmen, en smutsigt tecknad look med varmt ljus från ett håll och kallt från det andra med mörk skugga i mitten av ansiktet”…
- Hjärnan gick på högvarv och mitt crew kämpade som galningar för att hålla kamera, kläder, mask, ljus etc i kontinuitet. Vi hade ingen skripta heller, alla fick ansvara lite grann för att allt var på sin plats.
- Jag kan skriva många A4-sidor om vad som hände och vad vi lärt oss. Men om jag skulle nämna en av de viktigaste lärdomarna så är det att filma inte för många sidor per dag, helst inte mer än 3-4. Om det är lågbudget så lägg mycket av tiden på många tagningar istället för annat tidskrävande.
”Ankdammen” får biopremiär den 3 juli.
