Det skulle alltså ta fyra säsonger och närmare tio år innan vi fick se två kvinnliga poliser teamas ihop i ”True Detective”. Men nu är de här; Danvers och Navarro, och som de båda var värda den långa väntan.
”True Detective: Night Country” är den högt efterlängtade (fristående) fjärde säsongen av "True Detective" som knockade hela världens tv-publik 2014. MovieZine har fått tjuvika på hela den nya säsongen. Hur bra blir det då, fjärde gången gillt? Och jo det ska jag tala om för er, det blir faktiskt kanon! Detta är en serie som både berör, upprör och underhåller, medan frosten kryper allt närmare.
I den påhittade staden Ennis, går solen inte går upp på två veckor, sedan den gått ner i vintervila den 17 december. Det är strax efter mörkrets intåg när polischefen Liz Danvers (Jodie Foster) kallas till Tsalal Arctic Research Station, där åtta forskare inom arktisk biologi och geologi bor och arbetar. Alla åtta männen saknas och alla har de lämnat kvar sina passerkort, mobiltelefoner och övriga ägodelar.
Inte långt senare hittas alla utom en, nakna och ihjälfrusna, ute på isen. Liz Danvers paras ihop med sin gamla partner Evangeline Navarro, för att lösa det som verkar vara ett försvinnande och ett massmord. De två ska också försöka undersöka vilken koppling männen har till ett sex år gammalt mord på en ung kvinna, vars avskurna tunga hittats på platsen.
Som första säsongen - fast tvärtom
Jodie Foster och Kali Reis i "True Detective: Night Country".
Den fuktiga hettan i första säsongens soldisiga Louisiana är här utbytt mot kyla och becksvart himmel i en avlägsen stad någonstans i Alaska. Två hetsiga, gnabbande män har backat tillbaka och fram har istället de kvinnliga kollegorna Danvers och Navarro klivit. I denna liksom i första säsongen, spelar det övernaturliga en stor och central roll. Även dynamiken mellan vår snutduo påminner om den mellan Rust Cohle och Martin Hart.
Skillnaden är att våra detektiver denna omgång är kvinnor och därför har mer att förlora, men också att vinna i längden. Ty det är på ett annat och väldigt mycket mer inspirerande sätt de två tar plats i detta. Överlag finns ett välkommet normkritiskt tänk i skildrandet av flera av karaktärerna, vilket ger ett annorlunda djup till dem, men också tyngd till en del mer förutsägbart agerande, som fortsatt frodas. Serien tillåter på vissa håll ett slags ombytta roller-spel med kön och genus, utan att för den skull vifta med den avskräckande woke-pekpinnen. Det känns naturligt, men också ovanligt uppfriskande
Man blir inte besviken på Jodie Foster.
Jodie Foster som Danvers i "Night Country".
Jodie Foster är Danvers med samma självklarhet som hon en gång i tiden axlade rollen som Clarice Sterling i ”När lammen tystnar”. Danvers är en rätt klassisk manlig poliskaraktär, med knivskarpt fokus på jobbet, men med ett rörigt privatliv och sorgtyngt förflutet. Det finns stunder då jag låtsas att det faktiskt är Sterling som irrar omkring i mörkret, men jag blir ändå inte besviken över att det de facto bara är Danvers.
För man blir inte besviken på Foster. Någonsin. Hon levererar en rolltolkning som övertygar och gör verkligen allt rätt, liksom gör även Kali Reiss som Navarro. Reiss är majestätisk med sin närvaro och utstrålning som skär genom skärmen. Samtidigt känns hon genuin, varm och empatisk, men väjer inte en tum från att spöa upp traktens kvinnomisshandlande patrask. De två är en suverän matchning och två av flera starka anledningar till varför detta i slutändan blir så bra som det blir.
Tunga ämnen och inslag av skräck
Fiona Shaw dyker också upp under säsongen, i några av de lite mer skrämmande scenerna.
En annan anledning är den mångfacetterade och fascinerande historien. Samt hur regissören och manusförfattaren Issa López lyckats komprimera allt till ett bara sex avsnitt långt nervkittlande drama, som inte för en sekund släpper taget om tittarna. Dessutom vägrar hon konsekvent gå i någon annans gamla fotspår, utan väljer istället nya vägar i sitt berättande. De plötsliga och mycket otäcka inslagen av skräck, den konstant kusliga stämningen, det snygga fotot och den småputtrande humorn mellan raderna lyfter detta dessutom ytterligare.
”True Detective: Night Country” är på ytan en hyfsat traditionell kriminalserie, som därunder sömlöst väver in övernaturliga element med vidskepelse och naturreligion. Serien handlar såklart om mord och mysterier, men också om sorg, psykisk ohälsa, kulturell rasism och den etniska rensningen av den amerikanska ursprungsbefolkningen, samt klimatförändringarnas brutala konsekvenser på vår norra hemisfär.
Det är många, svåra och ofta känsliga ämnen, men ändå är serien inte överdrivet tung att se. Visst känns det, och gångerna är flera då det verkligen hugger till djupt i mig. Men samtidigt finns den där ådran av mörk och torr humor, som lättar upp, men som också förstärker den, bakom varje snöflinga, pulserande tragiken.
Sammanfattningsvis är ”Night Country” en grymt spännande, men också tankeväckande serie. Den vågar rota runt i ett bottenlöst nationellt trauma, som speglas i enskilda livsöden som verkligen griper tag i en. Det har gått nästan fem år sedan den senaste fristående säsongen - men det här har verkligen varit värt att vänta på.
Den fjärde säsongen får premiär hos HBO Max den 15 januari och finalen släpps den 19 februari.
Kommer du att ge den nya säsongen av "True Detective" en chans i januari? Kommentera gärna nedan!
