Ja fyfan, jag överlevde. Jag överlevde faktiskt! När jag och mina 75 medpassagerare lämnar Nordisk Films 4DX-salong i Malmö, är det med en känsla av lättnad blandad med förtjusning som vi tar oss ut på gatan, återfår balansen efter denna sanslöst underhållande åktur. Många pratar exalterat om alla coola effekter, ingen pratar om storyn. Vi har precis sett ”Twisters” och det visade sig vara exakt den typ av film som blir bättre på alla sätt och vis tack vare 4DX.
”Sett” är fel ord, inser jag. De flesta biobesökarna kanske går och ser ”Twisters” under de kommande veckorna, men om du bor nära Uppsala eller Malmö rekommenderar jag starkt att du lägger en extra femtiolapp och vallfärdar till en av Nordisk Films 4DX-visningar istället. Då får du nämligen vara med om den! Jag har tidigare gått på en del actionfilmer (”Spider-Man: Far from home” och ”Top Gun: Maverick”) i 4DX, men redan efter fem minuter med ”Twisters” stod det klart att katastroffilmer är den genre som gör sig allra bäst i formatet. Här blir det åka av från första till sista stund! Ja fyfan, återigen. Det finns goda skäl till att de avråder gravida och personer med hjärtproblem att gå på en sån här visning.
När den första tornadon drog in över Kate (Daisy Edgar-Jones) och hennes vänner, och världen vändes uppochner för den stackars huvudpersonen som bara ville forska lite för att kunna hitta lösningen på USA:s återkommande tornado-problem, var det minst lika synd om oss i publiken. Utan att vi löpte någon verklig risk att omkomma i ovädret, kändes det ändå som att vi befann oss mitt i farozonen, sida vid sida med Kate, kämpande för livet. Den närmaste typ av underhållning som liknar detta, är att trä på sig ett VR-headset och känna att man kliver in i en annan värld.
I och med tornadoattacken började biostolen fara hit och dit, vinden blåsa starkt och Dolby Atmos-ljudet dåna så att våra upprymda skratt dränktes. Fötterna satt hela tiden stadigt placerade på fotstöden under varje stol, så det kändes aldrig som att vi skulle flyga av från våra säten, men ändå: vi var där, på plats, mitt i kaoset! Jag vill förresten påstå att 4DX-stolarna är mer bekväma än de flesta vanliga biostolarna runtom i landet, trots alla de lätta slag man får i ryggen.
På tal om slag, vill jag slå ett sådant för bilscenerna. Det var rena jumpscaren när Tyler Owens (Glen Powell) tornadotämjande pickup hoppade upp på vägen framför Kate, och biostolen plötsligt fick liv igen. Tornados i all ära, men bilfärderna var bannemej minst lika grymma! Våra säten rörde sig och vibrerade i perfekt synk med bilarnas sladdande hit och dit, något så simpelt som en passagerardörr som smällde igen kändes i hela kroppen. Kanske kan den sista ”Fast and the Furious”-filmen vara värd att uppleva i 4DX, hur usel själva filmen än visar sig bli?
Finns det något att klaga på med detta tivoli-aktiga bioformat, är det lukteffekterna. Det ska kanske föreställa en ljuvlig doft av gräs eller den hotfulla lukten av eldflammor, men mina näsborrar låter sig inte luras: lukterna som dyker upp under en 4DX-visning är i mitt tycke bara syntetiska och konstiga, totalt omöjliga att identifiera som något ur filmen. Enligt mig måste lukteffekterna förbättras avsevärt för att de ska ge något extra värde till upplevelsen, i dagsläget gör de snarare bara så att illusionen bryts och jag äcklat rynkar på näsan. Under ”Twisters” hade vi dock turen att inte behöva lida av fejkade dofter vid mer än ett par tillfällen, men jag skulle hellre ha varit utan dem helt och hållet.
Rök- och vatteneffekterna förstärkte däremot varje ny tornadoscen. Framme vid bioduken pyste rökmoln upp som fick ovädret i filmen att fysiskt leta sig ut till oss i publiken, medan små vattensprayningar gjorde att vi sympatiserade ännu mer med de dyngsura karaktärerna i filmen. Vi blev såklart inte lika genomblöta som Kate och kompani, men de sporadiska små duscharna gjorde nederbörden verkligt påtaglig och fick oss att vakna till – som att det vilda stolåkandet inte redan var uppiggande nog! Till skillnad mot lukteffekterna går vattnet också att stänga av med ett enkelt knapptryck, men vem gillar inte att få en liten vattensplash i fejset? Låt oss stänga av lukterna istället, så skulle åtminstone jag bli helnöjd.
Trots ostigt manus, enkla karaktärer och en plot som var totalt förutsägbar (”Va!? Är Glen Powells hunkiga karaktär en bad boy som egentligen har ett gott hjärta?! Och va: kommer Kate bli intresserad av Tyler!?”) kunde jag inte bry mig mindre om filmens tillkortakommanden: i tornadons öga kändes det ju som att vi i biosalongen faktiskt var där, lika desperata som de i filmen att komma helskinnade ut ur katastrofen. I vår kamp för överlevnad, var det det ärligt talat rätt skönt att "Twisters" hade en så simpel story.
4DX har enligt alla mina sinnen (minus lukten) lyckats med det som 3D misslyckades med, nämligen att sudda ut gränsen mellan publiken och filmen. Det actionpackade bioformatet gör oss delaktiga på ett inlevelsefullt och spännande sätt, och är kort sagt riktigt jäkla skoj. Ta chansen att gå på "Twisters" i någon av Nordisk Films 4DX-salonger om du har möjlighet, det är den perfekta filmen att uppleva på detta sätt!
Mitt betyg på ”Twisters”? 4DX av 5.
