Ugglorna är inte vad de verkar i "Under the Silver Lake"

David Robert Mitchell har filmat en av de mest visuella filmerna som visats i Cannes förra året. Han valde Andrew Garfield, mest känd för sina "Spider-Man"-filmer, till huvudrollen som killen som tror att det finns ett dolt budskap i populärkulturen, och skådespelaren är både rolig och charmig som Sam, som letar efter det i låtar, filmer och serietidningar.

 

Handlingen utspelar sig i Los Angeles, filmindustrins huvudstad. Mitchell driver med staden, med människorna som bor där, och med de saker som de producerat i åratal. Det är en kärleksförklaring till popkulturen och ett bevis på att Mitchell är en sann filmälskare, och en riktig auteur med sin egna stil, som inte låter sig begränsas av genre eller andra förväntningar. "Under the Silver Lake" är filmen varje filmälskare borde se!

Jag hörde att du blev klar med manus till "Under the Silver Lake" långt innan du gjorde filmen.

- Det stämmer, jag skrev manus år 2012 och älskade det verkligen. Jag hade några andra manus också och jag delade dem med mina vänner och debatterade. Den här kom i rullning, ibland är det bara så det händer. Jag skriver på mycket saker och jag debatterar alltid vad som ska bli mitt nästa projekt. Det här kändes väldigt spännande, och folk började komma ombord. Det kändes bra.

Vad kändes spännande med den här historien för dig?

- Nej, jag vet inte. Jag bara gillar det, jag tycker om det här mystiska konstiga äventyret, min kärlek och avsky för Los Angeles som är mitt hem. Det var många saker.

Är du själv en hundperson?

- Jag gillar hundar. Jag älskar också katter men jag är väldigt allergisk. Jag gillar båda.

 

 

I filmen finns en slags lärdom om en förlorad generation. Är det din åsikt?

- Jag tycker det är en intressant idé. Väldigt lite av det är nödvändigtvis mina egna känslor. Att skriva manus och berätta en historia handlar för mig om att förädla utforska olika idéer och olika sätt att se världen på. Det är en intressant idé! Jag gillar den. Men om det är sant, det vet jag inte.

En kritiker skrev att filmen på något vis handlar om det manliga privilegiet? Det var positivt menat, men var det något du tänkte på?

- Ja, min tanke var att världen och såklart livet är till för dig. Men det går bortom det, det är en vettig tolkning. Alla kan känna det, en känsla av vad man hade förväntat sig av livet. Oavsett om förväntningarna var större eller mindre. Jag tror det är vanligt att tänka att man trodde världen, eller livet, skulle se annorlunda ut.

Är det en kritik mot vår generation?

- Det är det säkert.

Så du anlitade Andrew Garfield som en större plan för att skapa en koppling till Spider-Man?

- Nej, det är lustigt. Spider-Man-referensen fanns i manus från början, innan jag ens hade tänkt på vem som skulle bli tillfrågad att spela rollen. Det blev en kul grej.

 

 

Hur jobbade du med honom? Han är briljant i den här filmen.

- Han är fantastisk och jag älskade att jobba med honom. Han gjorde så intressanta saker vilket var riktigt coolt. Och varje gång vi kom till en ny Sven var det intressant att se hur han skulle forma karaktären. Vi gjorde det vanliga, mycket samtal kring vissa saker - vårt mål med filmen eller med karaktären. Någon som är så bra måste få göra sin egen grej.

Hur gjorde han rollen annorlunda än du hade tänkt dig när du skrev manus?

- Det är svårt att säga. I grunden är det vad som var planerat, men hur det genomförs - det kan man aldrig veta. Man får vänta och se. Jag vet inte vad han gör men det är något briljant med honom.

Det finns många nakenscener men Andrew visas aldrig framifrån. Jag blev nyfiken varför.

- Hm, det är en knepig fråga. Jag får vara helt ärlig. Jag tror att vi borde antagligen haft mer manlig nakenhet också i filmen, men det är bara mitt fel. Men frågan är vettig. Den är bara knepig för mig att besvara.

Var det en utmaning att filma hans nakenscener?

- Nej, det är inte så svårt. Det är ingen stor grej. Han var lugn med det och redo för vad som helst.

 

 

Vad blev den största utmaningen under inspelningen av filmen?

- Den största utmaningen? Att få till det hela, med så många miljöer, det var enormt ambitiöst. Vi hade inte riktigt pengarna vi behövde för att göra allt. Vi lyckades, men det var svårt för alla. Det blev en riktig utmaning för mitt team.

Finns det någon konspirationsteori som du själv fortfarande tror på?

- Nej, det är inte riktigt min grej. Jag tycker det är intressant att folk väljer den vägen, att de går på jakt och letar efter något som förmodligen inte finns där. Men jag gillar tanken på jakten. Jag gillar tanken på att något kan finnas där, även om jag vet att det inte är så. Jag gillar att andra jagar det.

Vad beror det på, att sådana teorier fortfarande finns och att så många tror på dem?

- Varför folk jagar saker som kanske inte är verkliga? Jag vet inte. Det kan finnas en miljon anledningar. En del osunda och en del bra anledningar. Jag vet inte. En teori nämns i filmen - karaktären pratar om att det saknas mystik i våra liv. Folk känner ett behov av att fabricera mysterier, på grund av deras tomhet. När allt är löst - vad är då poängen?

 

 

Filmen har många filmreferenser. Kan du berätta lite om din egna uppväxt som filmälskare? Fanns det någon film som blev som en uppenbarelse för dig?

- Det var troligen först i junior high school som jag började upptäcka film på det sättet. Men jag har älskat film sen jag var yngre. Min pappa visade mig Horran Hazel-filmer, klassiker, Universals monsterfilmer - jag såg dem som riktigt ung. Helen Costello, vi har en referens på en poster i filmen. Som barn älskade jag ”E.T.” och allt av Spielberg. När jag blev lite äldre visade min mamma något som verkligen gjorde intryck på mig. Det var klipp från när jag gick i junior high school och sa: ”Jag vill göra filmer som de där.” Jag var bara barnet, jag visste inte vad jag talade om. Men jag älskade vad han gjorde.

- Jag var besatt av Hitchcock som ung. Och jag minns när jag insåg att killen som gjorde alla de där fantastiska franska filmerna också hade intervjuat Hitchcock. Att vara barn och besatt av Hitchcock, och läsa om boken från biblioteket och försöka studera hur man gör film. Jag vet att många känner så men den boken blev viktig för mig.

Finns det en speciell sak du minns att du tog med dig?

- Ja, en känsla för synvinkeln i klippningen.

Var det något du drömde om?

- Det finns lite av Hitchcock i alla mina filmer, han influerar mig även om det inte märks i filmerna. De känns inte alltid Hitchcock, för vi ser om dem så många gånger. Det kan bara vara ett litet ögonblick. Och den här har fler ögonblick, mer direkta.

 

 

Man undrar under filmens gång om allt som händer. När han räknar bokstäverna och orden i sången. Är allt fabricerat eller hittade ni en faktisk kod?

- Hittade vi faktiska koder? Jag skulle vilja säga att vi hittade de här. Men det är kanske inte sant.

Så allt är påhittat? Mobiltelefonen, de små lapparna. Man undrar om något är äkta.

- Jag skulle vilja säga att ugglekyssarna var riktiga, men jag vet inte. Vi vävde samman äkta föremål och saker från den riktiga världen med några fiktiva saker för att skapa en illusion, ett mysterium, och addera på lager av något kryptiskt på sakerna varav några existerar, och andra inte.

Jag frågar eftersom jag googlade innan vårt möte, om det fanns sånger med dolda koder, och det fanns faktiskt några artister. Så jag blev nyfiken.

- Det finns många människor som tror att det här är sant. Visst kan man hitta specifika saker. Det är den intressanta frågan. Det finns koder där ute! Om det är i lika stor utsträckning som filmen påstår… Troligen inte, men vem vet?

 

 

Våldet i filmen är väldigt plötsligt. Var kom det från? Varför var det viktigt att visa det så grafiskt?

- Vi känner inte den här karaktären, vi försöker att förstå personen. Vi ser det här sadistiska våldet och det väcker frågan - varför? Vad pågår här? Och jag kan inte riktigt besvara det. Det vore inte rätt för mig att försöka förklara det. Men det är en karaktär som vi försöker förstå. Så allt är ledtrådar och hintar till vad som pågår med dem… Vad de kämpar med och varför de beter sig så. Så vi behövde vara brutala.

Behövde du slåss för de scenerna med studion?

- Nej, nej, nej.

Vad lockade dig med konceptet med ett mysterium?

- Jag tror vi var lite inne på det tidigare. Utan mystik börjar man undra vad som är poängen med allt. Vi vill känna att vi fortfarande söker efter något. Att det fortfarande finns något där ute att hitta. Om man har allt, och vet allt, känner man en tomhet. Ibland måste man sakna något för att fortfarande bry sig.

Kan du relatera till det?

- Jag tror det, jag kan åtminstone förstå det.