Det är inte lätt med casting. Att hitta rätt folk till rätt roller. Och precis som duktiga skådespelare ibland hamnar i kassa rullar så hamnar ibland kassa skådespelare i bra filmer.
Ibland är de inte ens egentligen kassa utan felcastade. Eller bara ur form. Men en skådespelare som inte känns rätt kan göra ordentlig skada på en i övrigt sevärd rulle. Här är 12 exempel.
1. Halle Berry i "X-Men 2"
Oscarsvinnaren har gång på gång misslyckats med att imponera på bioduken. Som Storm höll hon sig tacksamt nedtonad men fick dessvärre mer utrymme i den bästa delen. Tafatt endimensionell och meningslöst ögongodis. Till hennes försvar kan dock nog ingen på värdigt sätt leverera den ökända grodrepliken...
2. Orlando Bloom i “Pirates of the Caribbean”
Den bildsköne träbocken kom undan med sitt passiva spel som Legolas men när han matchades med den karismatiske Johnny Depp (under hans glansdagar) så blev hans brist på charm alltmer uppenbar. Till och med den plutande, rådjursögontindrande Keira Knightley hade mer utstrålning i jämförelse.
3. Sofia Coppola i “Gudfadern del III”
Idag mer känd som Oscarbelönad filmskapare. Tidigt 1990-tal dock var hon pappa Francis dotter som tvingades hoppa in i rollen som Michael Corleones dotter när Winona Ryder hoppade av. Som den amatör hon var bleknade hon av naturliga skäl i sällskapet - ännu värre var hon blek och tråkig.
4. Kevin Costner i “Robin Hood: Prince of Thieves”
Costner är perfekt när han ska spela stel polis, FBI-agent eller livvakt. Värre dock när han försöker sig på matinéfilmernas största skogshjälte. Inte blev det bättre när hans dialekt (som kom och gick) var så bisarr att den hånades världen över och till och med gjordes narr av i “Robin Hood - karlar i trikåer”.
5. Russell Crowe i “Les Miserables”
Det är oundvikligt att inte nämna Crowes insats som Javert på denna lista. Oavsett vad man tycker om filmen så går det inte att förneka att ensemblen levererar både spel- och tonmässigt. Crowe liknar dock mest en överbefriskad farbror som tagit över karaoke-micken på släktmiddagen.
6. Cameron Diaz i “Gangs of New York”
Diaz är en duglig aktris som bevisat förr att hon kan mer än agera ögongodis (inte minst i “I huvudet på John Malkovich”). Men vid sidan om Leonardo DiCaprio och Daniel Day-Lewis, i 1800-talskläder, med gammeldags Manhattan-dialekt… Martin Scorsese måste ha slumrat till under castingprocessen.
7. Katie Holmes i “Batman Begins”
De gamla “Dawson’s Creek”-bönan har väl aldrig direkt spelat omkull någon på vita duken men hennes brist på charm blev aldrig mer uppenbar än när hon som enda kvinnliga fägring dök upp i Christopher Nolans första läderlappsäventyr. Nog borde Bruce Wayne kunnat hitta något mer spännande kärleksintresse.
8 & 9. Jennifer Lopez & Vince Vaughn i “The Cell”
Musikvideoregissören Tarsem Singh (“Losing My Religion”, m.fl.) skulle göra sin filmdebut med en psykadelisk seriemördarthriller och visuellt var den bland det snyggaste på länge. Men med Jenny the Block och Owen Wilsons sämre hälft i huvudrollerna blev det spelmässigt mindre tillfredställande.
10. Andie MacDowell i “Fyra bröllop & en begravning”
Än idag är filmen en stark, brittisk romcom-klassiker spelad till det yttersta av sin begåvade komediensemble. Men den fånleende, uddlösa amerikanskan MacDowell saknar definitivt glöden som krävs för en hjältinna i genren, och med rätt dos ironi påstå att man dyngsur “inte märker att det regnar”.
11. Keanu Reeves i “Dracula”
Det enda som är värre än Keanu Reeves i ett kostymdrama är Keanu Reeves i ett kostymdrama med brittisk accent! Regissören Francis ford Coppola förklarade castingen med att de ville ha en “snygg matinéidol” men det ursäktar inte varje bildruta som Reeves slaktar med sitt kalkonspel.
12. Denise Richards i “Wild Things”
Som om det inte var genant nog att våpiga Richard spelade fysiker i den rätt enfaldiga Bond-rullen “The World is Not Enough”. Film noir-thrillern var en klart sevärd läckerbit under 1990-talet med många sevärda namn framför kameran. Richards var tydligt anlitad som ögongodis men replikerna föll platt.
13. Quentin Tarantino i “De hänsynslösa”, “Pulp Fiction”, “Django Unchained”
Ni visste att den skulle komma. Regissören som i övrigt är ett geni när det kommer till rollsättning envisas till och från att medverka själv i sina filmer och resultatet är som bäst genant. Egodrivna överspel med enda syfte att kittla tanken om vilken fantastisk skådespelare som kunnat spela rollen istället...
Har ni fler exempel på när usla skådisar sabbat bra filmer? Berätta nedan.
