Utomjordingar invaderar Amerika, 30 oktober 1938!

Ni känner säkerligen igen den regissör som gjort ”Touch of Evil” samt den Oscarsbelönade ”Citizen Kane”, vi pratar så klart om Orson Welles.

 

Men är det någon som känner till hans bakgrund, att han vid 23 års ålder bar skulden för en masspanik i hela Amerika och hur han fick miljoner medborgare att fly för sina liv? Han gör detta i världens mest kända radioprogram! Det sägs till och med att folk i New Jersey blev så uppskrämda att de sköt på vattentorn eftersom de trodde att det var utomjordingar. 

 

 

För att gå till botten med hela masshysterin så tycker jag att vi tar historien från början, det vill säga att vi går tillbaka till hans födelsedag den 6 maj 1915 i Wisconsin.

 

Welles är son till den förmögne fabrikören Richard Welles och modern Beatrice. Men bara för att han har haft turen att födas i en välbärgad familj så betyder det inte att han haft en spikrak karriär. Nej, hans karriär var allt annat än spikrak. När Welles är fyra år separerar föräldrarna och vid nio års ålder dog hans mor av gulsot. Fadern introducerar Welles till dåtidens societet däribland skådespelare och det är kanske nu hans intresse för teater föds? 

 

Inte många år senare börjar faderns firma krackelera och det är kanske därför han tog till flaskan och söp ihjäl sig när Welles bara är 13 år gammal. Efter faderns död blev Orson omhändertagen av Maurice Bernstein, en närstående till familjen Welles, han ärvde också en mindre förmögenhet efter fadern. När Welles var 15 år gammal ser Bernstein en talang för teater hos honom och skickar därför iväg honom till en teaterskola i Skottland, vilket han då betalar för med den lilla förmögenhet han ärvt av sina föräldrar. 

 

Efter en tid i Skottland reser Welles hem till USA och får då sin första stora debut i rollen som Tybalt i ”Romeo och Julia”. Här upptäcker producenten John Houseman honom och vill ivrigt anlita honom till sitt eget projekt och ett samarbete påbörjas.

 

Welles och Houseman grundar gemensamt Mercury Theatre 1937, teatergruppen gör bland annat moderna tolkningar av ”Julius Caesar”. Efter några teaterföreställningar får den nu tämligen erfarna teatergruppen även möjlighet att sända live i radio, vilket var ett ganska nytt medium på 30-talet, och detta görs för radiokanalen CBS Radio.

 

Mercury Theatre i ledning av Welles och Houseman gör 78 stycken entimmeslånga live-föreställningar mellan sommaren 1938 och våren 1940. De hade mindre än 7 dagar på sig att färdigställa ett projekt och alla deras föreställningar bygger på romaner eller scenpjäser av olika slag. 

 

Programmet Mercury Theatre blir en succé kritikermässigt, dock var det är inte många lyssnare som lyssnade till programmet. Under 1930-talet är intresset för utomjordingar väldigt stort i Amerika och därför tar Welles tillfället i akt och letar efter en lämplig roman eller pjäs att göra till ett radiodrama.

 

Efter en tids arbete anställer Welles och Houseman en ung men mycket skicklig manusförfattare vid namn Howard Kock som skulle hjälpa dem att skriva och sätta ihop radiopjäserna. 

 

 

Efter att Welles insett det stora intresset för utomjordingar hittade han en ganska välkänd roman av H.G. Wells, nämligen ”Världarnas krig”. Welles och Houseman beslutar därför att göra ett program av romanen.

 

Projektet började ganska trögt, efter ett par dagar ville den nyanställde Kock ge upp med motivationen att ”det skulle vara omöjligt att efterlikna hur utomjordingar landar på jorden trovärdigt nog”. Därför kommer Welles på den genialiska idén att flytta handlingen från H.G. Wells ursprungliga årtal 1898 till 1938 och från England till USA. Detta gjorde det också helt naturligt att knyta an aktuella händelser i världen till radioprogrammet, detta för att göra det hela mer trovärdigt.

 

Jag kan också nämna att det även på 30-talet var vanligt att man avbröt mitt i radioprogram för brådskande nyheter, ett vanligt ämne var oroligheterna i Europa. 

 

Efter första repetitionen av programmet så tyckte skaparna att allt verkar lite smått löjligt så skådespelarna får därför möjlighet att öva ett par gånger och finslipa sina repliker inför kvällens sändning. Bland annat ska till exempel röstskådespelaren Frank Readick observerat inspelningar av Hindenburg-katastrofen 1937 för att försöka efterlikna rösten till den nya radiopjäsen. Han ska nämligen spela reportern Carl Phillips som möter dessa utomjordingar.

 

Efter ett tag så kan vi också höra Kenny Delmar efterlikna den dåvarande presidenten Franklin Roosevelts röst, detta finns dock bara med i den längre versionen av föreställningen som ni för övrigt hittar i slutet av artikeln.

 

Welles, Howard och Kock beslutar att programmet ska utformas kring ett musikprogram för att göra det hela mer trovärdigt. Pjäsen komponerades av Bernard Herrmann och hans orkester som ska gestalta en underhållningsorkester som med jämna mellanrum bryts av olika röstskådespelare från Mercury-gruppen för att informera om olika fiktiva nyheter som blir allt mer oroväckande efter varje sändning. Till exempel att forskare upptäckt explosioner på planeten Mars yta varefter musiken började sedan spela igen.

 

En stund senare kommer en till nyhet där en fiktiv professor Richard Pierson från Princeton University, som spelas av Welles själv, intervjuas. Man diskuterar gasexplosionerna på Mars yta och samtidigt kommer nyheten om att man upptäckt jordskalv 32 kilometer från Princeton. Återigen börjar musik spelas. En nyhet till avbryter musiken där de berättar att något landat vid Grovers Mill, New Jersey... 

 

Hela radioprogrammet och dess förlopp kan ni lyssna på via länken i slutet av artikeln. Alla ljudeffekter vi hör är skapade av kompositören Bernard Herrmann och hans orkester. 

 

 

Vi vet att de som lyssnat från början visste att det hela bara är var en dramatisering. Precis som många andra gör idag med sitt tv-tittande, zappa runt bland flertalet kanaler innan de bestämt sig för vad de vill kolla på, och i detta fall lyssna på. Av den anledningen hade också väldigt många lyssnare missat början.

 

Under denna tid fanns det heller ingen behändig ”infoknapp” på apparaterna som visade radiotablån. Det beräknas att omkring 6 miljoner amerikaner började lyssna på programmet 10 minuter in i sändningen och missade därför också prologen. Många tror därmed också att det är på riktigt, varav en miljon av dessa tror det är på fullt allvar och flyr för sina liv. 

 

35 minuter in i programmet informerar CBS lyssnarna att det hela endast är en dramatisering, men då är det redan försent. De som lyssnat och tror det är på fullt allvar, lyssnar inte längre utan är i full färd med att fly, be för sina liv, ta skydd eller konfrontera hotfulla föremål såsom vattentornet vi såg i början…

 

Efter hand så börjar medborgarna förstå att det hela var fejkat, de hade blivit ”lurade” av en 23-åring. Det sägs att amerikanerna i början var för rädda för att bli arga men efter hand som händelsen sjunkit in så blev medborgarna mycket upprörda över händelsen. Welles var nästa dag tvungen att förklara för amerikanska folket att det hela hade varit en dramatisering och var ämnat för just Halloween.

 

 

Skulle detta bli slutet för Welles? Självklart vet vi redan svaret på det! Nej, hans karriär hade bara börjat, detsamma gäller vissa av hans kollegor så som Kock som bland annat skriver manus till Oscarsbelönade ”Casablanca” och Herrmann som blir Hollywoods mest eftertraktade kompositör och gör bland annat musiken till Alfred Hitchcocks ”Psycho” samt Martin Scorseses ”Taxi Driver”.

 

Avslutningsvis kan jag berätta att Welles blev den mest kände amerikanen över en natt och enligt honom själv så är detta den enda anledningen till att hans stormkarriär tog fart i Hollywood. Det sägs också att när Pearl Harbor blev attackerat 1941 så var nyhetsankarna extra tydliga med att det inte var påhittat. Det amerikanska folket blir kanske nu mer kritiska till nyheterna, även fast de kommer från en seriös källa som CBS… Detta är alltså berättelsen om hur en 23 år ung kille från Wisconsin skrämmer ”livet” ur det amerikanska folket under Halloween 1938. 

 

Ur ett manus från CBS: ”Remember for the next day or so, the terrible lesson you learnd tonight. That grinning glowing, globular invador in of your living-room is an inhabitant of the pumpkin patch, and if your doorbell rings and nobody´s there, that was no Martian… It's Halloween!”

 

Hoppas alla har en ”lagom” läskig Halloween med massor av skräckfilm!