Vad är det vi strejkar om egentligen? Rapport från New York

 

Så låter demonstrationerna utanför NBCUniversal vid Rockefeller Plaza, Paramount vid Times Square, HBO/Amazon vid Hudson Yards och Warner Bros. Discovery/Netflix HQ nära Union Square här i New York. Energin är på topp trots den 30-gradiga värmen när jag halar fram mitt SAG-AFTRA medlemskort för att sälla mig till demontranterna. Gamla som unga har slutit upp, för det är mycket som står på spel.

 

Den 30 juni vart tredje år förnyar skådespelarförbundet SAG-AFTRA avtalen med producentförbundet AMPTP. Det handlar mest om standardhöjningar av skådespelarnas löner som går upp en viss procentsats varje år. Men samtidigt som filmbolagschefernas inkomster ökat genom åren till hisnande nivåer, har inflationen istället krympt skådespelarnas löner. Dessutom har streamingplattformarna reducerat eller helt tagit bort den framtida ersättning som normalt utgår för de gånger filmen eller tv-serien visas. 

 

Strejken är historisk då SAG-AFTRA, skådespelarnas förbund och WGA, manusförfattarnas förbund strejkar ihop, vilket inte hänt sedan 1960. Strejken ser ut att kunna bli lika omfattande som SAG och AFTRAs legedariska strejk 1980 (de var separata förbund på den tiden för film och tv), då hemmavideo och betal-TV stod för en liknande urlakning av skådespelarnas ersättning som sker nu.

 

 

 

I dagsläget är baslönen för en skådis 10 770 kr per dag (jag översätter i runda tal från dollar). Tio laxar kan (med svenska mått) tyckas rätt bra ersättning för en åttatimmarsdag - tills man jämför med exempelvis David Zaslav, chefen för Warner Bros. Discovery Inc., som ska ha tjänat 4 967 799 600 kr mellan 2018 och 2022. Det är alltså närmare fem miljarder kronor på fem år. Inte illa!

 

Läget speglar till viss del (det amerikanska) samhället i stort, där ökade inkomstklyftor gjort att många yrkesgrupper har svårt att leva på sina löner. Förutom WGA, manusförfattarnas förbund, som började strejka redan den 2 maj för att få bättre ersättning och reglera det nya hotet från AI-genererade texter, har tidningarna börjat skriva om “summer of strike”. Starbucks strejkade nyligen, United Electrical Workers håller på för fullt, och UPS gör sig redo i skrivandes stund.

 

Men låt oss titta på vad skådisen gör med sitt dagsarvode. De tio laxarna är basersättningen, minimilönen som de flesta arbetande skådisar får nöja sig med, innan skatt, medlemsavgifter, samt agenturens och managerns andelar. Då har redan flera obetalda dagar gått åt till att provspela, öva in sina repliker, och förbereda sin roll. Kanske är det den enda betalda arbetsdagen den månaden, trots dagliga auditions, för konkurrensen är hård. 

 

Vi vet att de flesta tjänar under 263 000 kr per år, därför att SAG-AFTRA erbjuder medlemmar med en årsinkomst över detta belopp både sjukvårdsförsäkring och pensionspoäng för några tusenlappar i månaden. I USA är ju inte sjukvården gratis så det är viktigt att ha en försäkring, men enligt statistiken kommer endast 12.7 % av medlemmarna upp i de summorna. 

 

Det betyder att det största antalet medlemmar lever under existensminimum, eller har inkomster via annat. Men extraknäck som servitör eller bartender ger ju varken försäkring eller pensionspoäng, så alternativet för en skådis som vill behålla sin försäkring när det kanske fattas en bit är att göra statistjobb.

 

 

 

En statist, eller bakgrundsskådis som statisten kallas här, tjänar 1860 kr per åttatimmarsdag innan skatt. Då arbetsdagarna är långa, ofta 12-14 timmar, väger ökad timpenning upp den låga lönen - efter åtta timmar får du 50% ökning, efter 10 timmar dubbelt upp etc. Dessutom får du mer pengar om du tillhandahåller rekvisita eller extra klädombyten, och produktionen får betala straffavgift om du får vänta för länge på lunchen, om det regnar, eller om du filmar sent på kvällen. En lång dag kan lätt generera dubbel eller tredubbel betalning.

 

Och nog finns det statistjobb så det räcker och blir över i den ständigt växande filmindustrin. New York erbjuder skattelättnader för film- och serieproduktioner och för något år sedan rapporterades en 34-procentig ökning av serier sedan 2014. Det är hela 80 serier som filmar upp till nio månader per år, plus ca 300 filmer under en eller två månaders tid vardera. Nya inspeningsanläggningar byggs för fullt, och staden planerar att öka taket på skattelättnaderna från 420 till 700 miljarder kr, och ge 30% tillbaka i stället för 25%, för att locka hit ännu fler produktioner.

 

Men bolagen hittar ständigt nya sätt att spara in pengar. Enligt avtalet mellan SAG-AFTRA och AMPTP måste produktionerna boka minst 80 medlemmar på filminspelningar och 25 på TV-serier. Resten av statisterna kan vara icke-medlemmar som får ännu mindre i lön, och som inte får några straffpengar för sena luncher etc. Många produktioner låter medlemmarna gå efter åtta timmar och behåller den billigare arbetskraften, eller väljer att filma i delstater som också erbjuder skattelättnader, men där de inte behöver boka några medlemmar alls.

 

Så även om det finns jobb som gör att medlemmarna kan komma upp i sina 263000 kr per år, vad tjänar de till om jobben ges till icke-medlemmar? Eller till AI?

 

 

 

Produktioner har länge duplicerat folkmassor digitalt genom att filma i segment, så att statisterna som publik i en arena exempelvis först klämmer ihop sig i ett av hörnen, sedan flyttar över till nästa del, och nästa, tills hela arenan täckts och kan klippas ihop till ett stort publikhav. Vad som skett på senare tid är att statister bokas för scanning, så att deras avbilder senare kan stoppas in där de behövs i filmen.

 

Det betyder att bolagen bara betalar för ett dags arbete (eller en halv - det tar inte lång tid att scanna någon), för vad som utan den digitaliserade avbilden skulle kunna bli många dagars jobb. Om de dessutom äger rättigheterna till den scannade bilden kan de även använda den för andra filmprojekt, utan medlemmens tillstånd. Att reglera användningen - och ersättningen - är enormt viktig del av förhandlingarna.

 

Deep fake-teknologin har gett även de kända, välbetalda skådespelarna anledning att oroa sig för att deras avbilder kan användas på ett sätt de inte godkänt, och för vilka rättigheter bolagen har till deras avbilder. Cyniker menar att det är de kända namnens ängslan som äntligen fått SAG-AFTRA att sätta hårt mot hårt, men även om AI och dålig ersättning står högst på listan är den lång!

 

 

 

När en medlem ger sitt samtycke för strejk, får denne lita till att ledningen förhandlar i medlemmens intresse utan att ha tillgång till alla detaljer. Men sent i går kväll skickade SAG-AFTRA äntligen ut ett nyhetsbrev med en lista på nyckelpunkterna - och vart de står i förhandlingarna med AMPTP. Listan finns här för den som vill veta mera.

 

Själv ser jag inget slut på strejken inom någon snar framtid. Det är för mycket som står på spel för att varken SAG-AFTRA eller WGA ska kunna vika sig. Uttalanden har cirkulerat i media om att bolagen hoppas på att fattiga medlemmar inte kommer ha råd att “hålla ut” särskilt länge, men frågan är hur länge de själva har råd att sitta overksamma, de har ju ett ansvar gentemot sina investerare? Under WGAs strejk 2008 gick ekonomin back med två miljarder kr.

 

AI kommer inte försvinna, men det är oerhört viktigt att den nya tekniken regleras noga på ett etiskt vis. Bara tanken på att låta sig scannas och inte veta vad avbilderna ska användas till känns väldigt kymig, och dessutom inte få ordentlig ersättning för användningen. Likaså måste lönerna komma ikapp inflationen och streamingjättarna ge skälig ersättning för antalet visningar på plattformarna.

 

Som "new media" fick de under flera år specialkontrakt, där de kunde ge skådespelarna ännu mindre betalt än standardkontrakten. När dessutom visningsersättningen uteblir eller är minimal, trots bolagens enorma vinster och chefernas jättelöner, kan jag bara hålla med SAG-AFTRA:s ordförande Fran Drescher  ("The Nanny") när hon säger "skäms på er". 

 

Så vad händer nu? TV-produktionerna brukar ta paus över sommaren och starta upp i augusti, men utan manus och skådespelare måste inspelningarna skjutas fram. Vår, sommar och höst brukar istället vara en hektisk period för långfilmsinspelningar, men nu är staden märkligt tom på filmtrailers.

 

Det enda som hörs är energiska slogans från SAG-AFTRA och WGA i sommarhettan. Och så kommer det fortsätta ett bra tag framöver, tror jag!