Från monokrom pytteskärm till VR
Jag är ganska precis 25 år och stod därmed mitt i skottlinjen för franchisens marknadsföring som knapp tioåring runt millennieskiftet. Jag trodde hårdare på Pokémon och min utstakade väg till att bli mästare, än vad jag trodde på Tomten och skatteåterbäring. Jag utstod till och med hån från mindre frälsta klasskamrater som pekade ut att jag inte kunde vara seriös när jag skrev i deras kompisböcker om vad jag ville bli när jag blev stor. Men jag förstod inte varför jag inte kunde bli Pokémonmästare om de kunde bli veterinärer: jag var ju grym på både GameBoy och kortspelet - och hade sett alla avsnitt i svinottan! Det kan låta konstigt för vissa, men jag är också säker på att många känner igen sig i den Pokémon-hysteri som nådde sin kulmen runt millenniet. Kanske jobbar du fortfarande på att fånga alla arter.
Då vet du också att vi bara kunde drömma om att faktiskt gå runt utomhus och plötsligt springa in i en vild Pokémon! Att få vända kepsen bak-och-fram och strategiskt slita en Pokéboll ur bältet och skrika "jag väljer dig!". Istället var vi fast med en monokrom 5-centimetersskärm som bara kunde urskiljas i den perfekta vinklingen mot solljuset - eller vanliga pappkort där man själv fick hålla räkningen på skadorna. Om någon hade sagt till tioåriga Henrietta att allt jag behövde göra var att ladda ner en app till telefonen för att sedan med hjälp av mobilkameran kunna spåra upp både vanliga - och ibland högst sällsynta! - Pokémons i min vardag, som jag kunde battla och fånga, hade jag bytt allt lördagsgodis i världen mot bärbara mobilbatterier för att kunna gå med näsan i telefonen 24/7. Jag hade förmodligen gått rakt ut i gatan och blivit överkörd, men jag hade kanske samtidigt fångat Mewtwo.
Så vad är "Pokémon Go"?
Som du som läsare säkert redan har förstått vid det här laget, är denna Pokémon-upplevelse bara runt hörnet nu. Enligt Polygon släppte spelutvecklaren Niantic oannonserat spelet "Pokémon Go" på Google Play och iOS App Store under natten i några få, utvalda regioner i världen. Än så länge är det väldigt få som har varit lyckliga nog att få prova det GPS-baserade "Pokémon Go". Exakt vilka områden som har tillgång är oklart, men de växer ständigt i antal. Då företaget inte har givit något specifikt releasedatum ännu, tyder allt på att spelet ännu är under utveckling och att detta är en första fan-utvärdering.
Enligt Screen Rant förklarade utvecklarna i en trailer förra året att vi i framtiden kommer kunna söka upp legendariska Pokémons i anknytning till speciella datum, platser och event. Ett sådant event som redan har ägt rum var när tränare från hela världen bjöds in till Times Square i New York för att tävla om just Mewtwo - den mest sällsynta och högst eftertraktade Pokémonen från original-uppsättningen, som jag har sett trasa sönder broderliga vänskapsband i ren rivalitet i mina barndoms år.
Och jag som trodde att Pokéwalker var oslagbart
Det närmaste vi har kommit den här sortens gameplay inom "Pokémon" var 2009, när "Pokémon HeartGold and SoulSilver" släpptes ihop med en liten monokrom stegräknare med tre knappar, i form av en Pokéboll (såklart). Du kunde haka fast din PokéWalker i bältet när du lämnade huset och hitta objekt och Pokémons längs med vägen, som sedan kunde föras över till Nintendo DS-enheten. På samma vis kunde Pokémon från spelenheten överföras till din PokéWalker, där dina räknade steg exempelvis kunde kläcka ägg fortfare.
Jag var så oerhört imponerad av denna tekniska framgång i mina gymnasieår och trodde inte att det kunde bli bättre: som vi alltid verkar tycka vid varje ny teknisk milstolpe. Nu försöker jag istället tänka ytterligare ett steg framåt för att inte vara lika lättcharmerad: "ska vi leta genom mobilkameran? Virtual Reality vore ju mycket coolare!", men jag tror inte att jag lyckas dölja min bottenlösa imponering över vad "Pokémon Go" kommer att föra med sig när det blir tillgängligt även för oss. Vilket kan ske lika plötsligt som att en vild Charizard dyker upp framför dig på väg till jobbet.
