Det sägs att dofter kan väcka barndomsminnen till liv och nog är kombinationen av majs, salt och smör synonymt med familjefilmkväll på fredagar.
Under eran då axelvaddskostymerna levde under devisen ”tid är pengar” så var det inte tal om några egenpoppade popcorn med opastöriserat, franskt smör inte, utan det var micropop som gällde och de skulle ligga inne exakt 2 minuter och 35 sekunder på 750w. Film är starkt förknippat med mys och mys med snacks, läskeblask och stickiga yllefiltar. Men hur kommer det sig att just popcorn blivit synonymt med filmtittande?
Låt oss först ta en titt på ett par sköna myter om popcorn.
Hur popcornen blev till:
Det var en het sommardag, majsstängerna vajade i vinden och kornen svettades under de gröna bladen. Solen kravlade längre upp på himlen och stekte grödorna ute på fälten. Pop. Ett vitt, hårt majskorn for rakt upp i skyn. Kort därpå hade alla majskorn poppat och dalade ner likt snö från vita moln en kall vinternatt. Betesdjuren i hagen bredvid bländades av de vita flingorna och i tron om att vintern kommit, la de sig ner för att dö.
Hur popcorn hamnade i de kristnas händer:
Under den skönt avslappnade Thanksgiving-middagen bjöds de inte bara på flottig kalkon utan Indianerna tog sig även tid att visa pilgrimerna hur man poppar popcorn.
I U.S.A har man instiftat en Popcornens dag den 19 Januari. Och visst är de väl minst lika värda ett firande som kanelbullen eller gräddtårtan? Eftersom man inte kan hylla detta fantastiska snacks nog, har det även skrivits en hel del dikter om det expanderande guldet. Första popcorn-dikten dök upp i Harper’s Magaxine 1853. Läs och låt dig förföras av den fantastiska lyriken:
Pop, pop! And the kernels, one by one,
Come out of the mebers flying;
The boy held a long pine-tick in his hand,
And kept it busily plying
He stirred the corn, and it snapped the more,
And faster jumped to the clean-swept floor.
Popcornens resa från Aztekerna till Amerikatt
Mexikoindianerna skördade inte bara människooffer i augusti, de skördade majs också. De första popcornlämningarna man hittat sägs härstamma från 4700 år före Kristus. Dock använde Aztekerna detta smöriga snacks främst som smycken, gärna på huvudet, och de kallades momochitl.
Några tusen år senare kom en snäll spansk erövrare på besök vid namn Hernán Cortés. Inte bara invaderade han Mexiko, han lade beslag på deras farmödrars popcornrecept också. Sedan åkte popcornen vidare till det stora landet i norr.
Popcornmaskinen
Den fösta mobila popcornmaskinen uppfanns 1885. Då, liksom nu, kunde folk inte värja sig för de härligt smördoftande, salta majsbollarna och dess popularitet exploderade bland publiken på cirkusar, på stormarknader och sportevenemang. Popcorn var smidigt eftersom de inte behövde tillverkas i storkök likt exempelvis chipsen. Biograferna vägrade dock ta in detta folkliga snacks i sina tjusiga lokaler. Detta då de försökte efterlikna teatrarna med sina vackra draperier och ansåg sig tillhöra finkulturen. Dessutom skulle det eviga smaskandet förstöra filmupplevelsen.
Det ska vara gult
Jodå, det är inte vilken majs som helst som används till att göra popcorn. Sorten kallas puffmajs och den är gulare än den vanliga sorten vi slänger på grillen. Detta gör såklart även att de ser smörigare ut och dessutom blir de större.
Från ful till finrummen – Popcornen saves the day!
Med ljudfilmens intåg lockade biograferna en större publik. Detta då man inte längre behövde kunna läsa för att förstå vad som visades på duken. Dock var det först med den stora depressionen som allt fler amerikaner sökte sig till biografsalongerna eftersom film fortfarande var ett överkomligt nöje. Och till filmen ville man såklart mumsa billiga popcorn.
Först stod de mobila popcornmaskinerna utanför biograferna och lockade kunder med sin smöriga doft. Fast även om folk köpte på sig popcorn var de tvungna att hänga in dem tillsammans med ytterrocken i biografens garderob. Efter protester lät till slut biografägarna de mobila popcornmaskinerna smyga sig in i lobbyn för att tillfredsställa kunderna. Därifrån tog det inte lång tid innan de insåg att de själva kunde kamma hem storkovan om de bara gav efter och lät folk köpa popcorn på biografen.
Och det var till stor del mycket tack vare popcorninkomsterna som biograferna överlevde lågkonjunkturen. Utan popcornförsäljningen hade inte biograferna gått runt.
Popcornreklam och TV:ns intåg på filmmarknaden
1945 såldes hälften av alla popcorn på bio. Helt skamlöst började man också smyga in reklamsnuttar mitt i filmerna.
Här är en av de mest kända:
Men sedan kom den fruktade Televisionsapparaten och förstörde allt! Folk började gå mindre och mindre på bio. Istället satt de hemma och slappade i soffan (känns rädslan för ny teknologi igen?) Hur skulle popcorntillverkarna överleva? Jo, med reklam såklart. Folk började poppa hemma och på 70-talet introducerades till slut storsäljaren micropop!
Och på så vis fortsatte gemene man att förknippa popcorn med film.
Från jalapeno till majonnäs
Efterhand som tiden tickat på har det såklart även experimenterats med olika popcornsmaker. I Mexiko hittar du popcorn med jalapeño, stark sås och smält ost, i Thailand får du en uppfriskande kryddstark soppa till med citrongräs och fisksås. Men hipsterna är nog ändå värst. I USA har det poppat upp en massa småföretag som specialiserat sig på udda kryddkombinationer så som: ägglikör, bacon, wasabi och ingefära, ketchup, pepparkakor, margarita och en speciell sort för gravida: en härlig mix av inlagd gurka och glass.
Filmsnacks runtom i världen
Popcorn doppade i skumma aromer i all ära, men tar vi en titta världen runt så finns det bra mycket intressantare filmsnacks att välja bland för den kulinariskt intresserade.
I Grekland käkar man souvlaki, på Barbados är det sköna fiskbullar som gäller, i Colombia mumsas det friterade myror, i Indien tillagas något som heter Samosas vilket är friterade degknyten med potatis och bönor, i Kina blir det en påse torkade och saltade plommon, i Japan torkade sardiner och om du besöker Israel kan du frossa i falafelsmaksatta chips.
Från fin- till fulrummet igen
I takt med att biograferna får allt färre besökare har biografägarna åter blickat bakåt i historien och börjat fundera på om det där med popcorn var så himla smart ändå. Nu finns det istället en hel del kedjor som, kanske omedvetet, vill placera sig i finrummet och erbjuda lyxiga restaurangrätter till det franska dramat istället för smöriga popcorn. Ost och kex kanske kan bli nästa grej? Varför inte med ett glas naturvin till? Eller är popcornen här för att stanna?
Vad äter ni helst till filmen? Kommentera nedan.