1982 kunde man knappast tänka sig ett mer spännande samarbete än skräckmästaran Stephen King och George Romero. Den förstnämnda författaren vars populära verk blivit skräckklassiker som ”Carrie”, ”The Shining”, ”Cujo” och ”Dead Zone”. Romero, själva zombiefilmens fader, som följde upp milstolpen ”Night of the Living Dead” med en rad uppföljare och andra spännande titlar.
När de slog sina huvuden samman och gjorde antologin ”Creepshow”, inspirerad av EC Comics serietidningar från 1950-talet, så var resultatet en utsökt blandning av svart humor och kalla kårar. Framgången resulterade i flera skräckantologier på 1980-talet samt två mindre sevärda uppföljare. Däremot kom en TV-serie med samma namn 2019 och att den inte pratas om efter att fjärde säsongen kom ut i höstas är en ren skam.
För det är inte bara en antologirysare med glimten i ögat för de som älskade originalfilmen. Här finns alla ingredienser för kul, skruvad serietidningsskräck för både äldre och (inte alltför) unga tittare. ”Creepshow”-serien, liksom filmen, funkar utmärkt som så kallad gateway-skräck för relativt yngre, nyfikna tittare då den saknar överdrivet utstuderat våld och blod.
Istället är det fokus på kluriga monster- och spökhistorier som ofta avslutas med en oväntad twist, i likhet med den jämförbara ”Tales From the Crypt”. Animerade sekvenser med värden The Creep (en mer subtil variant på The Cryptkeeper) introducerar varje sekvens, varav det är två i varje avsnitt. Liksom filmen finns här tecknade övergångar för att ge känslan av att man faktiskt läser en skräckserie, medan några specialavsnitt är helt animerade.
Även denna är också generös av bekanta och kända ansikten i gästroller. Redan i första avsnittet dyker veteranerna Adrienne Barbeau (som medverkade i filmen från 1982), Tobin Bell (Jigsaw i ”Saw”-filmerna) och Giancarlo Esposito (”Breaking Bad”) upp. Andra nämnvärda namn är Kid Cudi, David Arquette, Kiefer Sutherland, Ali Larter, Molly Ringwald, Justin Long och Mark Hamill.
Som med alla antologier är det inte allt som funkar och alla avsnitt håller inte samma nivå. Men fördelen är att berättelserna är korta och smärtfria så efter varje besvikelse väntar en höjdare. Här finns dessutom gott om hyllningar till kända klassiker inom genren: i ett avsnitt besöker Ted Raimi en talkshow med Necronomicon-boken från ”Evil Dead” varpå kaos följer. I ett annat används en virtual reality-maskin för att besöka skräckfilmerna ”Horror Express” och Romeros ovannämnda ”Night of the Living Dead”.
Och i ett avsnitt fyllt av påskägg och metahumor öppnar en filmälskare ett museum med diverse rekvisita från kända filmer - inklusive skelettet som användes i filmen ”Creepshow”. Det är opretentiös underhållning som inte kräver mycket av ett dedikerat skräckfan. Därför är det tråkigt att den inte pratas om mer.
Men det är aldrig för sent att börja plöja. De första tre säsongerna finns på Viaplay och den fjärde, som släpptes i USA i höstas, lär komma inom snar framtid. Romero hann dessvärre avlida innan serien släpptes men skulle onekligen varit stolt. Däremot har King själv lånat ut två historier och hans involvering känns som en logisk välsignelse över en av de bästa TV-versionerna av klassisk skräckfilm.
