Jodå, Star Wars-känslan är intakt. Smutsiga rymdskepp, sjaskiga barer och vresiga varelser gör att man känner sig som hemma redan i de inledande scenerna. Detta är looken och känslan som alla fans förknippar med originaltrilogin.
"The Mandalorian" hittar den där nostalgiska känslan snabbt, vilket skapar en bra grund för en helt ny berättelse från en galax långt, långt borta.
"The Mandalorian" hittar den där nostalgiska känslan snabbt, vilket skapar en bra grund för en helt ny berättelse från en galax långt, långt borta.
Det är en bra tid att vara Star Wars-fan
Star Wars är en present som fortsätter att ge, år efter år. Och nu, inom loppet av bara en månad, släpps tv-serien "The Mandalorian", spelet "Star Wars Jedi: Fallen Order" och biofilmen "The Rise of Skywalker". Det är en bra tid att vara Star Wars-fan.
Själv är jag ingen stor fanatiker, men kollar gärna in både filmerna och spelen - för underhållningsvärdet mer än nostalgin. Sen kan man inte värja sig mot det 40-åriga fenomenet och dess genomslagskraft i populärkulturen. Jag förstår helt klart varför dessa episka äventyr ger folk gåshud, oavsett ålder.
Disneys nya originalserie "The Mandalorian" är den första icke-animerade tv-serien i Star Wars universum, och det är rätt otroligt att det dröjde 40 år. Förväntningarna har varit höga, och ingen lär direkt bli besviken. Men serien är inte heller det episka event man kanske hade hoppats på. Jag återkommer till varför.
Själv är jag ingen stor fanatiker, men kollar gärna in både filmerna och spelen - för underhållningsvärdet mer än nostalgin. Sen kan man inte värja sig mot det 40-åriga fenomenet och dess genomslagskraft i populärkulturen. Jag förstår helt klart varför dessa episka äventyr ger folk gåshud, oavsett ålder.
Disneys nya originalserie "The Mandalorian" är den första icke-animerade tv-serien i Star Wars universum, och det är rätt otroligt att det dröjde 40 år. Förväntningarna har varit höga, och ingen lär direkt bli besviken. Men serien är inte heller det episka event man kanske hade hoppats på. Jag återkommer till varför.
De goda, de onda & de fula
I fokus står en anonym antihjälte, stöpt i samma form som karaktären Boba Fett.
Hamna i bråk. Fly från monster. Fånga in skumma typer. Casha in sin belöning. Vidare till nästa planet. Så ser en vanlig vardag ut för en prisjägare i den här galaxen.
Mando (som någon kallar honom) tar aldrig av sig hjälmen och släpper ogärna folk inpå livet. Var hans lojalitet ligger är oklart - förmodligen hos den som betalar ut hans lön för tillfället - men vi kan tidigt ana lite sårbara och mänskliga sidor under den där stålrustningen.
Pedro Pascal ("Narcos") har den otacksamma utmaningen att göra en sympatisk huvudperson av en helt dold och tystlåten revolverman. Clintans karaktär i Sergio Leones "Dollar"-trilogi ska ha varit en stor inspiration. Den här "lone gunman"-stereotypen bidrar bara till seriens starka westernkänsla.
De goda och de onda karaktärerna är inte lika tydligt utmålade som i filmerna. Istället verkar alla i en gråzon, de tar hand om sina egna intressen, villiga att tänja på lagen. Det är främst vår Mando mot resten av galaxen, och han skapar sig både vänner och fiender på sin farliga resa.
Hamna i bråk. Fly från monster. Fånga in skumma typer. Casha in sin belöning. Vidare till nästa planet. Så ser en vanlig vardag ut för en prisjägare i den här galaxen.
Mando (som någon kallar honom) tar aldrig av sig hjälmen och släpper ogärna folk inpå livet. Var hans lojalitet ligger är oklart - förmodligen hos den som betalar ut hans lön för tillfället - men vi kan tidigt ana lite sårbara och mänskliga sidor under den där stålrustningen.
Pedro Pascal ("Narcos") har den otacksamma utmaningen att göra en sympatisk huvudperson av en helt dold och tystlåten revolverman. Clintans karaktär i Sergio Leones "Dollar"-trilogi ska ha varit en stor inspiration. Den här "lone gunman"-stereotypen bidrar bara till seriens starka westernkänsla.
De goda och de onda karaktärerna är inte lika tydligt utmålade som i filmerna. Istället verkar alla i en gråzon, de tar hand om sina egna intressen, villiga att tänja på lagen. Det är främst vår Mando mot resten av galaxen, och han skapar sig både vänner och fiender på sin farliga resa.
Werner Herzog gör en liten men minnesvärd gästroll i första avsnittet. Taika Waititi lånar ut sin röst till en skjutglad droid. Färgstarka biroller och fantasifulla aliens bjuder på lite comic relief, och att se så mycket praktiska effekter gör mig glad i själen.
”The Mandalorian” tar inga risker, men lär göra Star Wars-fansen nöjda
Serien är med all sin ruffa charm en välkommen vidareutveckling av Star Wars-galaxen och den bekanta mytologin.
En mycket välgjord rymdwestern med spår av både "Rogue One" och tv-serien "Firefly". Man har lyssnat på vad fansen vill ha och förväntar sig av denna franchise. Många detaljer känns igen från originaltrilogin, fansen lär säkert hitta ännu fler påskägg.
Man tar heller inte några risker, på gott och ont. Här finns inga Rian Johnson-fasoner, inga galna utsvävningar som kan alienera hardcore-fans. Lucasfilm satsar på säkra kort och bred, familjevänlig underhållning, som visserligen smälter in i canon men i ärlighetens namn hade jag väntat mig mer.
Förväntningarna har varit höga, och med det i åtanke är det trist att säga att serien "bara" är bra. Jag saknar känslan av matinéäventyr, spänningen och dramat som finns i biofilmerna. Actionscenerna kan inte mäta sig med vad vi tidigare sett.
Men man får ha i åtanke att tv och film inte är samma sak, och det här mer stillsamma tempot kan absolut vara en välkommen förändring för fansen. Det är i de lugnare stunderna som "The Mandalorian" hittar sin egna väg, vilket kan utvecklas till seriens styrka. Vi får såklart se om farten ökar under resten av säsongen.
En mycket välgjord rymdwestern med spår av både "Rogue One" och tv-serien "Firefly". Man har lyssnat på vad fansen vill ha och förväntar sig av denna franchise. Många detaljer känns igen från originaltrilogin, fansen lär säkert hitta ännu fler påskägg.
Man tar heller inte några risker, på gott och ont. Här finns inga Rian Johnson-fasoner, inga galna utsvävningar som kan alienera hardcore-fans. Lucasfilm satsar på säkra kort och bred, familjevänlig underhållning, som visserligen smälter in i canon men i ärlighetens namn hade jag väntat mig mer.
Förväntningarna har varit höga, och med det i åtanke är det trist att säga att serien "bara" är bra. Jag saknar känslan av matinéäventyr, spänningen och dramat som finns i biofilmerna. Actionscenerna kan inte mäta sig med vad vi tidigare sett.
Men man får ha i åtanke att tv och film inte är samma sak, och det här mer stillsamma tempot kan absolut vara en välkommen förändring för fansen. Det är i de lugnare stunderna som "The Mandalorian" hittar sin egna väg, vilket kan utvecklas till seriens styrka. Vi får såklart se om farten ökar under resten av säsongen.
Förväntad Sverigepremiär i vår
Avsnitten är kortare än väntat. Piloten är 40 minuter lång och andra avsnittet lite drygt en halvtimme. Är detta standard även för följande avsnitt, så landar gissningsvis landar första säsongens totala speltid på under 4,5 timme. En helkväll med andra ord för den som vill bingetitta på alltihop på ett bräde.
Tyvärr kommer de flesta av oss få vänta till 2020 innan ”The Mandalorian” släpps i Sverige. Streamingtjänsten Disney+ kommer till Europa först 31 mars (det är inte klart om samma datum gäller Norden). Jag har fått möjligheten att kolla in serien på ett amerikanskt konto, för att ge er de första intrycken.
Är "The Mandalorian" värd att vänta på? Absolut. Det är mysig underhållning och snygga miljöer för alla som inte får nog av Star Wars. Än så länge saknar serien det där lilla extra, så var lugn - du missar ingenting genom att vänta till våren.
