Vi måste prata om slutet i "Avengers: Infinity War"

Visst var jag skeptisk på förhand. Peppen inför "Avengers: Infinity War" infann sig aldrig riktigt, snarare kände jag en viss oro. Fler superhjältar än någonsin, hur ska de få plats och tid för alla? Ännu en galen skurk som hotar jorden och universum - gäsp!

Marvel hade inte sagt mycket om sin nya "Avengers"-film, och mina förväntningar var låga. På förhand såg det ut som ännu en överbelastat CGI-kalas utan själ eller någon riktig spänning.

Men, precis som Poya Salari skrev i sin recension, tycker jag att filmen funkar bättre än väntat. Insatserna är höga, det är omväxlande mycket underhållande och starkt känslosamt, och man sitter på helspänn när Thanos visar sig i bild. En komplex skurk som vi säkert kommer diskutera närmare i kommande artiklar.

Det bästa med "Avengers: Infinity War"? När den tar slut. Tolka mig rätt, det är kanske det bästa slut jag sett i en Marvel-film. Och jag inser att många kommer vilja diskutera det, och komma med sina åsikter och spekulationer. Det ville jag så fort jag såg filmen.

Varning: Läs bara vidare om du redan sett "Infinity War"!

 

 

Nu blir det tunga spoilers. Fortfarande här? Då kör vi.

Marvel har alltid fått viss kritik för att spela det safe. Visst kan man argumentera för att de enskilda filmerna testat olika genrer, från krigsfilm via politisk thriller till mer renodlad komedi, men oftast är receptet likt. Hjältarna övervinner den sällan minnesvärda skurken, kanske förstördes någon stad eller planet på kuppen, men ingen viktig dör. Upprepa igen så har du en uppföljare klar.

Efter "Infinity War" sitter jag med hakan i golvet. Vad fan hände just?  

 

 

 

Under filmens gång får vi se hur Thanos reser kors och tvärs över universum för att pimpa sin stridshandske md mäktiga juveler. Diverse superhjältar möts upp och försöker stoppa honom, förgäves. Han är alltid större, starkare, smartare och mäktigare.

I den slutliga striden i Wakanda har Thanos kommit över den sista stenen - den "mind stone" som varit inbäddad i Visions panna. Och så gör storskurken precis vad han hotat med. Med en fingerknäpp raderar han halva universums befolkning.

Jag har bara två ord att säga: Red Wedding! De följande scenerna låter Marvel-fans känna på hur "Game of Thrones"-tittare mådde under det där avsnittet, då favoritkaraktärer mördades på löpande band. Scarlet Witch, Bucky, Groot, Drax, Black Panther, Spider-Man... En efter en pulvriseras de och känslorna är all over the place.

Jag blir chockad över det starkt emotionella punch som Thanos och hans handske skickar rakt i magen på mig. Och jag som aldrig ens varit något super-hängivet fan av de här filmerna! Det handlar snarare om chocken att Marvel faktiskt vågar - de vågar döda halva sin uppsättning i ett svep, något som få blockbusters av denna skala någonsin skulle göra.

 

Och då har vi redan sett Thanos offra både Loki och Gamora - visst fattade vi att det skulle bli en del dödsfall, men kanske några sidokaraktärer på sin höjd...?

 

 

 

Filmens stora final är lika fantastisk som frustrerande. Jag älskar det, för när såg vi en superhjältefilm där superskurken lyckas med sin plan? Thanos går ut som segrare och halva MCU fick betala priset. Det är mäktigt. Och jag hatar det, för bröderna Russo gör precis vad de sa att de inte skulle - de lämnar publiken med en cliffhanger.

När jag pratade med regissörerna i London häromveckan, sa de att både tredje och fjärde "Avengers" skulle stå på egna ben som kompletta filmer. "Vi ville inte bara spela in en enda, lång, film och klippa den mitt itu", lovade de mig. Men problemet är, fansen kommer inte acceptera ett slut där de goda förlorar.

Och vi vet redan att en fjärde "Avengers" är här om bara ett år. Och vad mer: uppföljare till "Spider-Man Homecoming", "Black Panther" och "Guardians of the Galaxy" är planerade. Om de nu inte leker med tidslinjer och visar hjältarna innan de dog en tragisk död - vilket skulle lämna en bitter eftersmak - får man gissa att någon hittar ett sätt att göra det hela ogjort.

 

 

Finns det en räddning? Jag är inte insatt i Marvels historia, men i serietidningar är väl knappt någon någonsin död på riktigt. Doctor Stranges gröna tidssten kan vrida tillbaka tiden, och det finns kanske någon mer form av magi där ute i rymden, som kan återuppliva åtminstone några av Marvels hjältar. Men vore det inte också att köra över det mörka och känslosamma slut som "Infinity War" bjöd på? Lite som när Superman dog i "Batman v Superman" och ingen tog det på allvar - man visste redan att han skulle återvända i "Justice League".

När de episkt långa eftertexterna rullar förbi (har ni någonsin sett så många CGI-människor jobba på en och samma film?) får vi en hint inför framtiden. Nick Fury hann skicka en signal till Captain Marvel innan även han förintades. "Captain Marvel" får biopremiär den 8 mars, ett par månader innan "Avengers 4", och kanske får vi se vad hon spelar för roll i hela det här dramat. Jag är hur som helst nyfiken, nej, riktigt spänd på fortsättningen. Och mer känslomässigt engagerad i MCU än på länge.

 

För er som vill diskutera filmen närmare har vi öppnat en spoilertråd för "Avengers: Infinity War" i forumet.