Vi sätter betyg på det första sopiga avsnittet av nya "MacGyver"

”MacGyver” är en helig 80-talssymbol för många. Och det gäller att skrida försiktigt fram med heliga symboler, vilket skaparna av denna serie antingen missat eller skitit i. För detta är inte MacGyver.

Detta är tredje nyinspelningen jag skriver om inom loppet av en månad. Nu kanske ni tror att jag måste vara överförtjust i nyinspelningar. Men är det egentligen någon som VILL se en gammal favorit kopieras och ”uppdateras”? Jag skulle mer säga att jag funnit mig i att nyinspelningar utgör en stor del av Hollywoods industri. Så jag försöker göra det bästa av saken. Detta gör jag genom att ge skaparna av nyinspelningarna en chans; jag hoppas att de ska göra något eget av källmaterialet samtidigt som de behåller de aspekter som gjorde att originalen blev så omtyckta.

I ”Westworld” utvecklade man konceptet filmen från 1973 hade och hinner, inom loppet av de fyra avsnitt jag sett, utveckla både koncept och karaktärer tillräckligt mycket för att man ska kunna se att denna serie kommer hålla hög klass en bra tid framöver. ”Lethal Weapon” ger oss små hyllningar till originalfilmerna och har en fungerande personkemi mellan de två huvudrollsinnehavarna. Så jag tror att serien kommer få en hel säsong i alla fall. Så två av tre möjliga nyinspelningar får godkänt. Då jag var ett stort fan av MacGyver när jag var liten, är detta dock en klen tröst.

MacGyver har aldrig varit en komplicerad karaktär. Han presenterar sig alltid som MacGyver, eftersom han skäms lite över sitt förnamn, som avslöjades först i sjunde och sista säsongen av originalserien. Vidare är han en renlevnadsmänniska, som inte röker och ytterst sällan dricker någon form av alkohol. Vidare får vi se hans vackra händer (undrar hur mycket de lade ner på manikyrer för Anderson i originalserien egentligen) bygga ihop de mest osannolika föremål, som han använder för att besegra sina fiender, som han gör sitt bästa för att inte döda. Han är en mästare på att improvisera; det enda han behöver är sin armékniv. Eftersom det är svårt att förstå vad det är han sysslar med ibland, var serien försedd med en käck voice-over, som förklarade för oss vad han gjorde.

I den nya serien är voice-overn också där, inklusive standardfrasen: ”I know what you’re thinking”. Han är bättre än någonsin på att improvisera, ofta hjälpt av den klassiska armékniven. Men där tar det abrupt stopp. I första avsnittet får vi se honom dricka öl och döda skurkar med hjälp av en motorbåt. För att inte tala om det faktum att det första han gör är att ge oss sitt förnamn. Och de där sekvenserna när vi får se hur han bygger ihop de mest osannolika manicker har reducerats till något bara en MTV-klippare kan hänga med i.

Man ska definitivt försöka göra något eget med en nyinspelning. Men man kan ju inte bara skita i de viktigaste detaljerna från originalet. Den enda detaljen som verkligen gjorde att man kände igen MacGyver var det faktum att han inte använde några skjuteldsvapen. Inte ens när han ligger risigt till och får tag på en pistol använder han den som det är ämnat. Istället använder han den för att knocka sin motståndare genom att slå pistolen mot dennes huvud.

Produktionen hade problem då den första piloten blev illa mottagen av testpubliken. Så de fick helt enkelt göra en ny pilot, som verkar ha tagit lite mer inspiration från originalet. Det känns som att de hade lite väl bråttom här. För detta känns väldigt slarvigt genomfört. Det är lite så att man undrar varför de ens brydde sig (Det enkla svaret är, så klart, att det handlar om pengar).

Det bästa exemplet på detta är att George Eads’ karaktär har bytt namn från Lincoln till Jack Dalton. I originalserien var Jack Dalton, spelad av Bruce McGill, en lönnfet och mustasch-prydd pilot, som var MacGyvers äldsta vän. Han hade alltid en plan som skulle göra honom rik fort. Och gamle Mac lurades alltid till att hjälpa honom. Daltons främsta karaktärsdrag var att han var en bekymmerslös slarver som alltid hamnade i jobbiga situationer. I den nya serien är han en elitsoldat som är musklerna till MacGyvers hjärna. De har alltså gått tvärtemot vad denna karaktär var från början. Man hade lika gärna kunnat låta karaktären behålla namnet Lincoln.

Pete Thornton, MacGyvers bästa vän och knubbige chef, spelad av Dana Elcar i originalet, har nu bytts ut mot en slank kvinna med namnet Patricia Thornton, spelad av Sandrine Holt. Jag har inget problem med att karaktären bytt kön och kroppsform. Det jag däremot har problem med är att de, återigen, ändrat karaktärsdragen. I originalet var han en varm och omåttligt lojal fadersfigur till MacGyver. Det finns inget varmt med Patricia Thornton. Vi får inte heller se prov på den lojalitet som utmärkte karaktären i originalet. Jag säger det igen; ska de göra om karaktären så här mycket, kunde de lika gärna ha skitit i att ge den ett namn från originalet.

Slutligen har de klämt in referenser till originalet som bara känns krystade. Det är visserligen en snygg referens till originalserien när MacGyver tar sig förbi en handavtrycks-sensor på samma sätt som han använde i första avsnittet av andra säsongen i originalserien. Men de har även lyckats få med både DXS och The Phoenix Foundation, de två organisationer MacGyver arbetade för i originalserien. DXS-referensen kan jag svälja, men när de presenterar namnet The Phoenix Foundation är den mest naturliga reaktionen att sucka irriterat. 

Jag är, minst sagt, besviken. Det här känns bara som ett hopkok av ny teknik och ett gammalt koncept, utan varken hjärna eller hjärta. Jag är inte heller överförtjust över att de ”lånat” konceptet med text i rutan för att visa oss vad huvudkaraktären ser från ”Sherlock Holmes”.

Det finns dock ett par ljuspunkter alltså, vilket gör att den här seriens första avsnitt i alla fall undviker bottenbetyget.

Riley Davis, spelad av Tristin Mays, är en av få nya karaktärer. Hon är ett datasnille med attityd. Det kanske kan kännas lite stereotypiskt. Men karaktären fungerar ändå bättre än de andra karaktärerna i serien, kanske just på grund av att hon är ett nytt tillskott.

Actionsekvenserna är dessutom riktigt bra. De har gett MacGyver lite bättre kunskaper inom kampsport, vilket ger oss några av pilotens bästa sekvenser. I en scen i början använder Mac till exempel först en serveringsbricka för blockera skotten från en skurks pistol för att sedan ge sig på honom med knytnävarna. I slutet använder han en presenning som en improviserad fallskärm. Detta känns som en fin symbios mellan MacGyver och James Bond, som jag hoppas att vi får se mer av. 

Betyg: 2 av 5

Ska ni se MacGyver?

Eller är MacGyver ett koncept som inte kan göras om?