Vilken var den bästa biosommaren på 2000-talet?

Som rubriken sa: vilken var den bästa biosommaren på 2000-talet? Och vad gör en riktigt bra biosommar?

 

I "dessa tider", när alla sommarnöjen är mer eller mindre inställda och biografbesök känns främmande, blir man lite extra nostalgisk när man tänker på tre hela månader fyllda av bombastiska popcornrullar.

 

Först hajpen och alla förväntningar. Sedan diskussionerna efteråt, euforin eller besvikelsen. För sommarfilmerna behöver inte ens vara särskilt "bra", ibland räcker det gott och väl att de tar med oss på en häftig resa. Tillbaks till barndomen, eller till otroliga världar.

 

Vi frågade hundratals MovieZine-läsare om deras favorit-biosommar. Lyckas vi kora den allra bästa? Här är favoriterna...

 

 

 

Vid den här tiden år 2008 var jag på filmfestivalen i Cannes för första gången. Där hade vi bland annat bokat in en intervju med Svenska Filminstitutets dåvarande vd. Jag glömmer aldrig hur hon spådde en alldeles lysande biosommar, för vi skulle ju få "Batman-filmen, Panda-filmen, Mamma Mia-filmen, Sex and the City-filmen, Jakten på den försvunna skatten-filmen"...

 

Biosommaren 2008 var faktiskt ett praktexempel på hur en biosommar ska se ut. Stora franchiser, blivande filmklassiker och publikfriande underhållning för alla smaker. Vi gick in med höga förväntningar och för det mesta befriades de ("Indiana Jones och kristalldödskallens rike" behöver vi inte nämna).

"Iron Man" och "The Incredible Hulk" inledde MCU:s storsatsning, samma sommar som Christopher Nolan släppte "The Dark Knight" - än idag bland det bästa som gjorts i superhjältegenren. Tjejerna i "Sex and the City" bjöd på ett kärt återseende på bioduken, och hela världen sjöng med till ABBA:s största hits.

 

 

 

Sommaren då MovieZine startade fick vi hänga med superhjältar, pirater och mördarrobotar. De efterlängtade uppföljarna "X-Men 2" och "Terminator 3" blev två av de första recensionerna som vi publicerade... fastän filmerna var besvikelser för många. Jag älskade Ang Lees "Hulk", och var även mer positiv till "Matrix Reloaded" än de flesta kritiker.

I slutet av samma sommar gjorde kapten Jack Sparrow entré i våra liv med "Pirates of the Caribbean: Svarta pärlans förbannelse". Det blev startskottet på en av årtiondets stora franchiser.

 

 

 

Följande sommar går inte heller av för hackor. Vi såg Brad Pitt spänna sina biceps i episka svärd-och-sandalfilmen "Troja". Roland Emmerich förstörde världen i "The Day After Tomorrow". Sam Raimi visade hur en serietidningsfilm ska göras med "Spider-Man 2". Alfonso Cuarón skapade magi i "Harry Potter och fången från Azkaban".

Mot slutet av sommaren fick vi även den underhållande AI-rullen "I, Robot" med Will Smith, och den blivande kultfavoriten "Mean Girls" med Lindsay Lohan.

 

 

 

Spola fram några år till biosommaren 2011, ännu ett favoritår bland våra läsare.

 

Med "Fast & Furious 5" lade denna filmserie in en högre växel, och hittade sin grej med over-the-top-action och Dwayne Johnson i ensemblen. James Wan rebootade hela skräckvärlden med "Insidious", som skulle följas av många snarlika spökfilmer under 2010-talet. Vi grät till Harry Potter-finalen och skrattade åt "Bridesmaids" (vågar någon påstå att det inte är årtiondets bästa komedi?)

Det var också sommaren då "Captain America" gjorde entré på bioduken, och nyinspelningen av "Apornas planet" påbörjade även den en populär trilogi. Men vem sa att det saknas originella idéer? J.J. Abrams såg till att hålla mystiken på topp inför lanseringen av "Super 8".

 

 

 

Trenden började redan med "Jakten på den försvunna skatten-filmen"... jag menar "Indiana Jones och Kristalldödskallens rike" från 2008. Den där älskade/hatade trenden att damma av gamla franchiser för en sista (?), extraladdad resa.

2015 såg vi två finfina exempel på detta. George Miller bjöd på galen action i "Mad Max: Fury Road", och Colin Trevorrow fick bygga ut Spielbergs "Jurassic Park" till "Jurassic World". Två nostalgibomber som lämnade oss mätta och belåtna.

Barnen fick leka med "Minioner", och väletablerade Marvels universum introducerade lekfulla "Ant-Man". Tom Cruise och Dwayne Johnson bjöd på spänning och stunts i "Mission: Impossible - Rogue Nation" respektive "San Andreas".

 

 

 

Nu har vi avverkat fem starka filmsomrar, men vilken är egentligen den bästa? Enligt våra läsare är år 2017 ohotad etta. Sommarsäsongen på bio bjöd på det mesta: superhjältar och krig, originalfilmer och nostalgi, skräck och snygg action.

"Wonder Woman" gjorde entré i våra liv och återgav fans hoppet om DC:s framtid. Hos MCU fick Tom Holland sin välförtjänta solofilm med "Spider-Man: Homecoming". Christopher Nolan tog oss till andra världskriget med "Dunkirk", medan Edgar Wright släppte vilt underhållande "Baby Driver". Ridley Scott åkte tillbaks till rymden med "Alien: Covenant" och Matt Reeves avrundade en populär trilogi med "Apornas planet: Striden".

 

Och frågan är om det är Dwayne Johnson eller Tom Cruise som är sommarfilmernas kung på 2000-talet? Här utmanade de varann på biotoppen med strandkomedin "Baywatch" respektive äventyrsfilmen "The Mummy". 

 

 

 

Sommaren 2012 med ”Cabin in the Woods”, ”Prometheus”, ”Moonrise Kingdom”, ”Ice Age 4” och ”The Dark Knight Rises”.

Sommaren 2014 med ”Boyhood”, ”Guardians of the Galaxy”, ”X-Men: Days of Future Past”, ”Edge of Tomorrow” och ”Förr eller senare exploderar jag”.

Sommaren 2005 med ”Kingdom of Heaven”, ”Star Wars Episod III”, ”Världarnas krig”, ”Sin City” och ”Batman Begins”.