Trendkänsliga Tribeca filmfestival har sedan den skapades år 2002 växt till att bli en av USA:s och världens viktigaste filmfestivaler, och har tidigt legat i framkant vad gäller Virtual Reality, eller VR. Utvecklingen har gått snabbt, och det är få filmfestivaler idag som inte har en VR-sektion. Medan den 16:e upplagan av Tribeca filmfestival hade krympt ner filmutbudet med en femtedel från tidigare år, presenterades hela 30 VR-upplevelser, varav två tredjedelar var världspremiärer.
Man kan inte låta bli att undra om VR sakta men säkert håller på att ta över? Det populära mediet lockar nämligen numera också de största regissörerna inom film att ge sig in i den virtuella världen; både Alejandro González Iñárritu (”Birdman”) och Kathryn Bigelow (”The Hurt Locker”) fanns på plats för att berätta om sina projekt i de populära Tribeca Talks.
Man kan inte låta bli att undra om VR sakta men säkert håller på att ta över? Det populära mediet lockar nämligen numera också de största regissörerna inom film att ge sig in i den virtuella världen; både Alejandro González Iñárritu (”Birdman”) och Kathryn Bigelow (”The Hurt Locker”) fanns på plats för att berätta om sina projekt i de populära Tribeca Talks.
VR och dess potential är verkligen fantasieggande, och det är oerhört spännande att följa utvecklingen. Jag gick på så många event jag hann med under Tribeca, och först ut blev att lyssna på vad Iñárritu hade att säga om det nya mediet.
Alejandro González Iñárritu om VR: "Möjligheterna är oändliga och bilderna underbara!"
Iñárritus sex och halv minuter långa, experimentella "CARNE y ARENA” utforskar de humanitära förhållandena för mexikanska och centralamerikanska invandrare och flyktingar. Ämnet är aktuellt i och med USA:s kontroversiella relation med Mexico och illegala immigranter därifrån, och VR-projektet är det första någonsin som officiellt valts ut för premiär på Cannes Film Festival, innan det öppnar på Fondazione Prada i Milano i juni.
Iñárritu berättade om sin inställning till VR under ett utsålt Tribeca Talks, där han intervjuades av en annan uppmärksammad konstnär, nämligen Sverige-aktuella performance-artisten Marina Abramović, som i skrivandes stund har en hypad utställning på Moderna Museet. För henne förklarade han hur han ser på skillnaden mellan film och VR:
- Det största misstaget om VR tror jag, är att det många gånger har tolkats som en förlängning av film, men det är inte en förlängning. Jag skulle vilja påstå att VR är allt som film inte är!
- Vi lever i en mångdimensionell verklighet där film är bokstavligt talat är ett litet hål, som vi tittar igenom. Allt som är utanför ramen måste vi använda vår egen fantasi för att återskapa. Det är det som är film! Det är ramverket, kompositionen, och rutan där vi själva måste fantisera ihop de andra 90 procenten av den verklighet vi inte ser, och som regissören vill att vi ska se. Och resultatet är otroligt kraftfullt, för vi vet uppenbarligen hur man fyller de övriga 90 procenten. Våra hjärnor vet att förutom platsen där ni två står och pratar, finns det en restaurang i bakgrunden. Vi behöver inte se den, utan vi vet det ändå.
- En annan sak som är otroligt kraftfullt som verktyg är filmen i sig, längden på tagningarna. De definierar rytmen, tonen, elementen och många andra saker. Och den andra är sammanställningen av bilderna som redigeras. I VR däremot har du vanligtvis ingen ram, du har ingen längd och ingen tagning, och du har ingen möjlighet att kunna jobba med dessa tre. Men det är mycket vi lär oss nu, så för mig var det ett sätt att utforska det narrativa rummet, och låta människorna bryta ut ur den begränsande inramningen, och låta människorna göra anspråk på det nya utrymmet.
- Jag tror att vi är på barnstadiet. Ingen vet någonting, och jag vet ingenting. Det är en helt experimentellt, men jag tror att möjligheterna är enorma, och bilderna är underbara, avslutar Iñárritu.
Iñárritu berättade om sin inställning till VR under ett utsålt Tribeca Talks, där han intervjuades av en annan uppmärksammad konstnär, nämligen Sverige-aktuella performance-artisten Marina Abramović, som i skrivandes stund har en hypad utställning på Moderna Museet. För henne förklarade han hur han ser på skillnaden mellan film och VR:
- Det största misstaget om VR tror jag, är att det många gånger har tolkats som en förlängning av film, men det är inte en förlängning. Jag skulle vilja påstå att VR är allt som film inte är!
- Vi lever i en mångdimensionell verklighet där film är bokstavligt talat är ett litet hål, som vi tittar igenom. Allt som är utanför ramen måste vi använda vår egen fantasi för att återskapa. Det är det som är film! Det är ramverket, kompositionen, och rutan där vi själva måste fantisera ihop de andra 90 procenten av den verklighet vi inte ser, och som regissören vill att vi ska se. Och resultatet är otroligt kraftfullt, för vi vet uppenbarligen hur man fyller de övriga 90 procenten. Våra hjärnor vet att förutom platsen där ni två står och pratar, finns det en restaurang i bakgrunden. Vi behöver inte se den, utan vi vet det ändå.
- En annan sak som är otroligt kraftfullt som verktyg är filmen i sig, längden på tagningarna. De definierar rytmen, tonen, elementen och många andra saker. Och den andra är sammanställningen av bilderna som redigeras. I VR däremot har du vanligtvis ingen ram, du har ingen längd och ingen tagning, och du har ingen möjlighet att kunna jobba med dessa tre. Men det är mycket vi lär oss nu, så för mig var det ett sätt att utforska det narrativa rummet, och låta människorna bryta ut ur den begränsande inramningen, och låta människorna göra anspråk på det nya utrymmet.
- Jag tror att vi är på barnstadiet. Ingen vet någonting, och jag vet ingenting. Det är en helt experimentellt, men jag tror att möjligheterna är enorma, och bilderna är underbara, avslutar Iñárritu.
Kathryn Bigelows ”The Protectors: Walk in the Rangers' Shoes”
Nästa Tribeca Talks var en visning av Kathryn Bigelow och Imraan Ismails åtta minuter långa VR-projekt ”The Protectors: Walk in the Rangers' Shoes” med efterföljande samtal, som presenterades på Earth Day inför ännu en fullsatt salong. Och inte så konstigt kanske att eventet var välbesökt – självaste Hillary Clinton satt med i panelen för att prata om nödvändigheten av att bevara våra naturresurser.
”The Protectors” är gjord i samarbete med National Geographic och dokumenterar den farliga verkligheten för de rangers som skyddar afrikanska elefanter från olaglig jakt på elfenben. Över 30 000 afrikanska elefanter dödas varje år av tjuvskyttar, och de rangers som arbetar för Afrikas nationalparker är största skyddet dessa elefanter har från utrotning, men det är ett arbete där de riskerar sina liv...
VR-formatet gör att man som publik kan identifiera sig med nationalparksarbetarna, och känna rädslan av att inte veta vad som döljer sig i det höga gräset mer påtagligt än genom vanlig film. Vad som också var påtagligt under visningen, dock, var att VR i det här stadiet inte är idealt att visas i biosalong.
Vi fick alla varsitt headset med Samsung-telefon, men eftersom upplevelserna är enskilda blev det onödigt och ganska besvärligt att synka visningen, när alla i salongen måste få individuell hjälp att justera tekniken. Mitt set fungerade inte utan hakade upp sig, så jag fick löfte om att se klart filmen efter panelsamtalet, men då hade den dyrbara utrustningen redan samlats in.
Tvärtemot hur en grupp människor kan höja en traditionell filmupplevelse genom reaktionerna när man ser filmen tillsammans, är gruppen i vägen när man stänger av omgivningen för att ta klivet in i VR-världen. Det finns inte nog med plats för att vrida sig runt i stolarna, och att synka visningen blir som sagt besvärligt om någonting går fel. Därför känns det som framtidens VR-salonger kanske funkar bäst som arkader? Som tur är visades ”The Protectors” även i Tribecas Virtual Arcade Featuring Storyscapes, dit jag begav mig härnäst.
Tvärtemot hur en grupp människor kan höja en traditionell filmupplevelse genom reaktionerna när man ser filmen tillsammans, är gruppen i vägen när man stänger av omgivningen för att ta klivet in i VR-världen. Det finns inte nog med plats för att vrida sig runt i stolarna, och att synka visningen blir som sagt besvärligt om någonting går fel. Därför känns det som framtidens VR-salonger kanske funkar bäst som arkader? Som tur är visades ”The Protectors” även i Tribecas Virtual Arcade Featuring Storyscapes, dit jag begav mig härnäst.
Välkommen till framtiden: Virtual Arcade Featuring Storyscapes
Köerna var långa för att komma in och uppleva de eftertraktade VR-upplevelserna, och publiken blev inte besviken. VR-projekt som ”Rainbow Crow”, ”Island of the Colorblind”, ”Blackout”, ”The last Goodbye”, ”Life of Us”, ”The People's House”, och ”The Other Dakar” lockade stor publik, men arkaden hade också större och mer utstuderade, interaktiva installationer, som var minst lika roliga att titta på från utsidan.
”Blackout” hade återskapat en New York-tunnelbanevagn, fast vit och klart upplyst för åskådaren utanför. Passageraren däremot, när väl VR-glasögonen var på, trädde in i en svagt upplyst vagn full av medresenärer, vars tankar och funderingar man kunde höra om man ställde sig nära. Rundgången i vagnen gav inblickar i de virtuella medresenärernas olika liv.
”Blackout” hade återskapat en New York-tunnelbanevagn, fast vit och klart upplyst för åskådaren utanför. Passageraren däremot, när väl VR-glasögonen var på, trädde in i en svagt upplyst vagn full av medresenärer, vars tankar och funderingar man kunde höra om man ställde sig nära. Rundgången i vagnen gav inblickar i de virtuella medresenärernas olika liv.
Om film är ett sätt att få djupare förståelse för andra människors livsvillkor, har VR möjlighet att fördjupa upplevelsen ytterligare. Man kan bokstavligt talat gå i en annan människas skor, som ”Protectors...” visade, eller se med en annan människas ögon som i ”Island of the Colorblind” som låter en uppleva hur världen ser ut för de färgblinda. Och många VR-teman var mycket riktigt av naturvärnande, politisk, eller samhällsrelaterad natur.
Virtual Arcade Featuring Storyscapes fortsätter vidare till Boston för att ställas ut där, men Spring Studios som hyste utställningen, och även fungerade som filmfestivalens samlingspunkt, hade fler virtuella upplevelser att bjuda på.
IBM:s artificiella intelligens och VR i reklam
Alla filmfestivaler har ju sponsorer, som av olika anledningar väljer att vända sig till festivalpubliken med sina budskap. Här blev det lite intressant när teknikföretaget IBM, som satsar stort på artificiell intelligens (AI), valde att diskutera detta med festivalbesökarna i en paneldiskussion under Tribeca Lounge Talks.
Watson är IBM:s egenutvecklade AI som tidigare använts i flera branscher, inklusive hälso- och sjukvård, utbildning, detaljhandel, lag och försäkring. Tillsammans med Tribeca har nu IBM finslipat Watsons kunskaper för att även kunna fungera inom media och underhållning, såsom att hjälpa till med att utveckla ett manus bland annat. Watson kan göras till ett manusredigerarprogram som läser manusutkast och analyserar ton, teman och andra mönster. Andra områden är produktion, för- och efter-produktion, publikupplevelse och interaktion samt marknadsföring och distribution. I förproduktionen exempelvis, kan Watson användas till att analysera foton för att hitta lämpliga inspelningsplatser.
I lobbyn såldes mini-Watsons, och jag blev mycket intresserad. Om Watson kan skriva manus med dialog och analysera ton och teman, borde det väl inte vara så svårt att hjälpa mig med artiklar? Jag kände att jag fick lite svårt att hinna med, nämligen, att både se alla festivalfilmerna och hålla mina deadlines. Hur många språk kunde Watson nu igen? Men här lutade sig demonstratören fram över disken och sa med låg röst att han hoppades jag förstod att mini-Watson bara var en mojäng för skojs skull. Mini-Watson kunde höja högra ”armen” och säga ”high five”. Ah, ok. Jag gick vidare.
Även bilmärket Lincoln, som ställt ut sin sin bil på taket dit man kunde gå upp och ta sig en paus, valde att kommunicera via VR. Man klev inte in i bilen för att provköra den på riktigt, utan fick istället uppleva en VR-tur genom ett murrigt Gotham a la Batman i sin Batmobil, med en egen version av årets fluga ”Mannequin-challenge” inkluderad.
Watson är IBM:s egenutvecklade AI som tidigare använts i flera branscher, inklusive hälso- och sjukvård, utbildning, detaljhandel, lag och försäkring. Tillsammans med Tribeca har nu IBM finslipat Watsons kunskaper för att även kunna fungera inom media och underhållning, såsom att hjälpa till med att utveckla ett manus bland annat. Watson kan göras till ett manusredigerarprogram som läser manusutkast och analyserar ton, teman och andra mönster. Andra områden är produktion, för- och efter-produktion, publikupplevelse och interaktion samt marknadsföring och distribution. I förproduktionen exempelvis, kan Watson användas till att analysera foton för att hitta lämpliga inspelningsplatser.
I lobbyn såldes mini-Watsons, och jag blev mycket intresserad. Om Watson kan skriva manus med dialog och analysera ton och teman, borde det väl inte vara så svårt att hjälpa mig med artiklar? Jag kände att jag fick lite svårt att hinna med, nämligen, att både se alla festivalfilmerna och hålla mina deadlines. Hur många språk kunde Watson nu igen? Men här lutade sig demonstratören fram över disken och sa med låg röst att han hoppades jag förstod att mini-Watson bara var en mojäng för skojs skull. Mini-Watson kunde höja högra ”armen” och säga ”high five”. Ah, ok. Jag gick vidare.
Även bilmärket Lincoln, som ställt ut sin sin bil på taket dit man kunde gå upp och ta sig en paus, valde att kommunicera via VR. Man klev inte in i bilen för att provköra den på riktigt, utan fick istället uppleva en VR-tur genom ett murrigt Gotham a la Batman i sin Batmobil, med en egen version av årets fluga ”Mannequin-challenge” inkluderad.
Här kan jag inte låta bli att imponeras över vilka möjligheter VR har inom marknadsföring – en trist reklamfilm blir istället en spännande resa med minst lika stort underhållningsvärde som många andra VR-filmer, och längden passar reklambudskap perfekt. Misstänker att det här är ett forum vi kommer se fler varumärken ta över.
Framtidens VR är fullt av möjligheter
Filmfestivalernas fokus på VR speglar en växande jätteindustri. Globalt uppskattas försäljningen av virtuella upplevelser att nå över 7 miljarder dollar i slutet av 2017, och tiodubblas under de närmsta fem åren till nära 75 miljarder dollar år 2021. Om man är intresserad av hur fördelningen ser ut, så består för närvarande mer än 65 procent av intäkterna av headsetförsäljning, medan själva innehållet ligger på drygt 12 procent, och VR-kamerorna 11,6 procent.
Men fördelningen beräknas skifta under de kommande åren, vilket festivalpublikens enorma intresse för VR tycks bekräfta - den platsbaserade VR-upplevelsen i gallerior och biografer kommer att växa till en betydande del av branschen.
Själv kan jag bara gnugga händerna av förtjusning! Jag känner mig lite som ett barn i Villa Villekulla, eller lycklig som efter första besöket på Disneyland. Är det så här upprymd filmpubliken kände sig för 121 år sedan när de såg den första biovisningen av ”Rough Sea at Dover”? En stor våg fångades av kameran och såg ut som den skulle skölja över publiken, som skrattande försökte värja sig, och förundrades över den nya tekniken som kunde skapa en så realistisk visuell upplevelse.
VR har en helt annan möjlighet att föra en in i andra världar än film, och ju mer tekniken går framåt, och olika medier som spel, interaktiva upplevelser, VR och AI skapar nya fusioner, ju mer spännande ter sig framtiden. Det ska helt enkelt bli oerhört roligt att fortsätta följa VR-utvecklingen och se vad den för med sig härnäst.
Men fördelningen beräknas skifta under de kommande åren, vilket festivalpublikens enorma intresse för VR tycks bekräfta - den platsbaserade VR-upplevelsen i gallerior och biografer kommer att växa till en betydande del av branschen.
Själv kan jag bara gnugga händerna av förtjusning! Jag känner mig lite som ett barn i Villa Villekulla, eller lycklig som efter första besöket på Disneyland. Är det så här upprymd filmpubliken kände sig för 121 år sedan när de såg den första biovisningen av ”Rough Sea at Dover”? En stor våg fångades av kameran och såg ut som den skulle skölja över publiken, som skrattande försökte värja sig, och förundrades över den nya tekniken som kunde skapa en så realistisk visuell upplevelse.
VR har en helt annan möjlighet att föra en in i andra världar än film, och ju mer tekniken går framåt, och olika medier som spel, interaktiva upplevelser, VR och AI skapar nya fusioner, ju mer spännande ter sig framtiden. Det ska helt enkelt bli oerhört roligt att fortsätta följa VR-utvecklingen och se vad den för med sig härnäst.
