The Old Guard 2020

Filmen är en mer eller mindre direkt adaption av Greg Ruckas och Leandro Fernandez hyllade seriealbum i fem delar, med samma namn som filmen, från 2017. "The Old Guard" består av ett gäng praktiskt taget odödliga mördarmaskiner, som förfinat sina stridskunskaper under hundratals och i ledaren Andys (Charlize Theron) fall tusentals år. Till skillnad från många andra liknande berättelser om "odödliga" har vårt gäng däremot aldrig förlorat sig i gråzonerna av vad som är rätt och fel, utan om du utsätts för deras förfinade kunskaper så har du sannolikt förtjänat det.

 

Rucka har själv fått skriva filmens manus och har tillsammans med regissören Gina Prince-Bythewood lyckats få till en riktigt tajt och lyckad actionrulle. Grundidén är förhållandevis enkel och har testats flera gånger tidigare i snarlika former, men här bjuds vi lyckligtvis på en av de mest trimmade och underhållande tagningarna av subgenren hittills.

 

Det blir bitvis riktigt blodigt, med snyggt koreograferade närstrider som låter Andy visa upp vad man kan uträtta med en välbalanserad yxa och flera tusen år av övning. Men det visar sig vara en aning svårare att få kläm på nymodigheter som smartphones. Den unge 200-åringen från Frankrike sköter därför det mest tekniska i den odödliga krigargruppen. En aning klyshigt kanske, men handlingen rusar oftast fram i ett så pass högt tempo att den typen av reflektioner inte kommer förrän långt efteråt.

 

En viktig detalj kring odödligheten, är att de faktiskt inte är helt odödliga. Både filmen och seriealbumet inleder med frågan om huruvida det är den här gången livet tar slut? De kan nämligen dö och känner samma smärta som alla andra, bara att kroppen av någon anledning kan läka sig själv från de svåraste av dödsfall... tills den helt enkelt slutar att göra det. 

 

Filmer som "Highlander" och filmhistoriens alla vampyrfilmer låter oss som tittare alltid behålla lugnet så länge vi ser att ett huvud inte huggs av eller att en pistol inte har laddats med silverkulor... eller att solen inte tränger igenom de tjocka gardinerna. I "The Old Guard" är varje dödsfall potentiellt permanent, vilket gör att våra huvudkaraktärer tvingas vara både smartare, mer försiktiga och otroligt mer samspelta i actionkoreografin än i liknande filmer.

 

Det finns en rad andra "regler" kring hur det här med odödligheten fungerar och hur det kommer sig att gruppen har valt att leva tillsammans, men dem får ni lära er tillsammans med den första nya "odödlingen" på över 200 år. För det smidigaste sättet att berätta allt det här för oss, är givetvis att låta marinsoldaten Nile Freeman förvånat upptäcka att hon är odödlig... i en tid när läkemedelsföretag mer än gärna vill rädda världen med en mirakelmedicin, genom att använda någon som tycks vara odödlig som sin eviga labbråtta.

 

Här väljer man handlingsmässigt att luta sig mer åt gammal hederlig och välkoreograferad action, än att bygga vidare på de mer filosofiska frågorna kring vad som faktiskt kan tänkas dölja sig i våra krigares uppenbart annorlunda DNA-strängar. Men även här är det inget jag ägnar mer än någon sekunds eftertanke åt i stunden, innan underhållningen fortsätter att skölja över mig - medan kropparna elegant staplas på hög och insatserna skruvas upp till max. 

 

Med sina två tajta timmar lämnar "The Old Guard" utan tvekan en stark mersmak, som med tanke på att det rör sig om en Netflix-produktion mycket väl kan leda till en fortsättning - om filmen bara blir tillräckligt populär. Streamingjätten har däremot inte haft lika stor framgång med sina originalfilmer som med sina mega-populära tv-serier á la "The Witcher" och "Stranger Things". Men det skulle verkligen inte förvåna mig om det här visade sig bli den första filmen i en enormt populär filmtrilogi... jag hoppas faktiskt att det blir just så.