Crawl 2019
Synopsis
En ung kvinna som försöker rädda sin pappa i en fruktansvärd orkan blir instängd i ett översvämmande hus och tvingas att hålla alligatorer på avstånd.
Info
Originaltitel
Crawl
Biopremiär
24 juli 2019
DVD-premiär
6 januari 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Paramount Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd
Tight alligatorrysare med lagom tuggmotstånd
Skräckveteranerna Alexadre Aja och Sam Raimi dränker alla anspråk på "elevated horror" i Floridas träskvatten för att istället skicka ner sin publik i en trång B-filmskällare fylld av alligatorer. Om det inte vore för familjedramats krokodiltårar så hade "Crawl" varit en perfekt sommarskräckis.
I en era av akademisk post-skräck där överlånga och ofta överbakade existentiella rysarövningar breder ut sig både på biodukar och kultursidor kravlar “Crawl” upp ur skräckgenrens skitiga kloaker likt en ful ankunge, utan att be om ursäkt för sitt B-filmsarv. Och nog är det uppfriskande med en gamla skolans “creature feature” som föredömligt klockar in på en speltid motsvarande omkring en halv “Midsommar” eller “Suspiria” (2018), och som bekymrar sig mindre om ytan till förmån för det som döljer sig därunder - hungriga alligatorer!
När simmerskan Haley (Kaya Scodelario) lämnar sitt träningspass under orkansäsongen i Florida går hennes tjurskallige pappa (Barry Pepper) inte att få tag i. Hon bestämmer sig för att, trots tilltagande orkanvindar, runda vägspärrarna och köra in i den evakuerade zonen mot den splittrade familjens gamla villa. När Haley hittar sin far skadad i källarens krypgrund ("crawlspace") är stormen redan över dem och snart är vattnet som rinner in deras minsta problem..
Upplägget är förföriskt enkelt - "Hajen", fast inomhus. Bröderna Rasmussens manus blandar friskt monsterskräckinfluenser från "Alien" med ett home invasion-upplägg som snarare känns igen från "Don't Breathe". Resultatet blir handsvettsframkallande high-concept i en småskalig katastroffilm innanför hemmets fyra väggar. Den franske regissören Alexandre Aja ("Switchblade Romance", "Piranha 3D") stagar tålmodigt upp en effektiv nerv i takt med att orkanvindarna tilltar och påminner oss om tjusningen med en somrigt dum och lättillgänglig "creature feature" som känns i kroppen snarare än i knoppen.
I Kaya Scodelario ("The Maze Runner") har Aja dessutom funnit en skicklig skräckaktris vars insats för tankarna till Blake Lively i "The Shallows" eller Saffron Burrows i "Deep Blue Sea". Överlevnadskampen i det trånga källarutrymmet rymmer även en snyftig skilsmässointrig vari den forne simtränar-pappan finner ny motivation till att få dottern att simma snabbare. Nog hade "Crawl" mått bra av att torka bort ett par krokodiltårar ur manuset men underhållningen är det inget fel på.
Ajas krypande alligatorrysare angriper maggropen och sinnena utan att förmätet breda ut sig i onödan. Med tårna nedsjunkna i primalskräck kravlar "Crawl" hemtamt runt i botten av en skräckgenre där manustung nyskräck mest turistar i syfte att undersöka en tematik. Aja och Raimi hade säkerligen kunnat göra ett stort nummer av klimatkrisens stigande havsnivåer eller sociala orättvisor i spåren av orkanen Katrina men väljer att hålla det enkelt. Som om det inte räcker med alligatorer i källaren?
| 14 juli 2019 13:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Det här var inte bra. Har sett sämre CGI men stundtals var den riktigt dåligt här med. Kändes som man sett detta förr, ingenting kändes nytt tyvärr. En mycket svag 2a är mitt betyg.
Klockren!
En ytterst välgjord liten horror som levererar mer än väntat. Trailern gav mig inga större förhoppningar annat än att jag la in den i "att se" listan för att jag älskar creature features, men sen glömde jag bort den.
Det visade sig vara 87 minuter fullspäckade med terror, gore och stegrande andlös spänning. Crawl är brutal rakt igenom och gör exakt vad man hoppas att en skräckfilm ska göra, visa monstret i all sin prakt, paralysera dig och få dig att kippa efter andan. Hela tiden, från början till slut.
Ett av de bästa creature features jag sett de senaste... 35 åren.
Betyget blir inget mindre än full pott, 5/5.
Såg denna rullen med tjejen på bio idag.
En vanlig bio utan en massa extra Light & sound show.
För ovanlighetens skulle satte vi oss i tredje raden.
För att få den där lite "filmen i hela fäjjan" feelingen.
Ljudet hade man inte snålat på denna kvällen.
Tur var det för att musiken och effekterna gjorde sig suveräna till en lite högre volym.
Perfekt synkade jumpscares.
Varenda gång. (Pass på)
Fjällan hade flugit tre rader bak om jag inte krampat min hand i hennes.
Många element att jobba med, tight utrymme. Tiden som tickar. Ingen väg ut är en dans på rosor.
Hoppet som tänds för att släckas lika fort igen.
Detta satte man ihop felfritt enligt vår mening.
Faktiskt så behövdes andrummet, "krokodiltårarna."
För att faktiskt hinna känna lite extra för karaktärerna under dessa 90 nervkrampande minuterna.
Otroligt underhållande rakt igenom.
Jag hade mina tvivel och fördomar.
Men blev som sagt helt klart överraskad!
9/10