Fargo 2014-

Då HBO, kungen av kabelkanaler, flyger fram med sina produktioner är det sällan man verkligen blir besviken. Ibland dyker det dock upp så pass välskrivna, genomtänkta och välspelade produktioner från diverse andra kabelkanaler att de lika gärna skulle kunna vara signerade just HBO. Inte alltför sällan handlar det då om FX, en kabelkanal som bland annat står bakom just denna underbara njutning till TV-serie. Här hemma i Svea var det HBO Nordic som knep åt sig rättigheterna att sända serien, ett sammanträffande? Nja, HBO vet vad kvalitet är och "Fargo" är kvalitet. Från dess första avsnitt, rakt igenom hela serien, ända till dess sista rafflande avsnitt. Självklart ville HBO roffa åt sig denna och jag förstår dem fullständigt.

Jag tror att det allra enklaste, kortaste samt mest summerande sättet att beskriva TV-serien "Fargo" vore att kalla den för en av de bästa uppföljare som gjorts. Nu är visserligen detta en TV-serie och inte en sedvanlig film som ju oftast en uppföljare är, hade detta dock varit en (lång)film kallad "Fargo 2" hade den helt klart varit just en av de bästa uppföljare jag fått nöjet att avnjuta. Men nu ska jag inte summera redan här, och jag ska väl även tillägga att denna serie inte är något så enkelt som en vanlig uppföljare heller, egentligen står den ganska stadigt på helt egna ben. De som dock kan sin "Fargo" kommer att bli rikligt belönade då serien bjuder på en hel del blinkningar till originalfilmen, blinkningar samt band skrivna och skapade med både känsla och respekt för ursprungsmaterialet. Not to worry, heck no!

I TV-serien möts vi av ett helt gäng nyskrivna karaktärer, vissa mer inspirerade av originalkaraktärerna från bröderna Coens film än andra, samtliga känns dock lik förbaskat oerhört nya, fräscha och originella. De dragningar vissa av dem har till filmens karaktärer ser jag mest som en ren bonus i sammanhanget då det hela faktiskt spär på underhållningsvärdet än mer. Som sagt, ni som kan er "Fargo" kommer att bli belönade. Detta kunde mycket lätt ha blivit pannkaka, men då det hela är gjort med en sådan pass fingertoppskänsla som i den här serien kan man inte annat än kapitulera.

Självfallet ska även en stor eloge ges till alla vassa skådespelare som fått äran att sprida liv i alla dessa härliga figurer. Att påstå att rollsättningen är genomtänkt är en ren underdrift, det känns som att inget har lämnats åt slumpen. Vad som jag även gillar riktigt starkt här är att det egentligen inte endast finns en eller två riktigt framstående roller, i TV-serien "Fargo" får så gott som alla sin chans att skina. Från de allra största skådisarna till de tidigare relativt okända. För att fatta det hela hyggligt kort har "Fargo" många huvudroller och samtliga av dessa karaktärer känns både levande, äkta och innehar sina egna djup, demoner och mål. Vilket då lite "osökt" leder oss in på själva handlingen.

Precis som serien har många huvudkaraktärer består den även av fler än en historia. Visserligen finns väl ett litet större huvudspår, men det vimlar verkligen av mindre berättelser, små sidospår, som träffsäkert vävts in bland all dramatik som huvudberättelsen för med sig, som om den inte vore nog liksom. Att få allt detta att fungera och samtidigt försöka bibehålla känslan från den minst sagt originella filmen, kan inte ha varit en lätt uppgift. Mycket just därför var det ibland väldigt svårt för mig att inte bara sitta där och gapa, att jag skulle bli så här pass imponerad av den här produktionen trodde jag aldrig, aldrig. Så mycket ska erkännas. De säregna dialekterna sitter mitt i prick, ingenting av vare sig dem eller de underbara dialogerna som förs under seriens gång känns varken malplacerade eller påtvingade. Flytet är helt naturligt, sedan alla dessa underbara scener som dyker upp titt som tätt. Vissa av dem vågar jag redan nu kalla för framtida klassiker. Uppfinningsrikedomen och fantasin bokstavligen flödar, trots detta blir det aldrig för överdrivet eller helt enkelt too much.

För att ramla in på huvudhandlingen lite, eller i alla fall det som fungerar lite som startskott på serien, så anländer alltså en skum figur vid namn Lorne Malvo (en stencool Billy Bob Thornton) till en småstad i Minnesota. Eller anländer och anländer, han blir mer eller mindre strandad där efter en bilolycka involverande ett rådjur. Redan tidigt får man uppfattningen om att detta inte är någon snäll herre och vad som också står klart är att han är ute på något slags uppdrag. Väl inne i staden stöter han sedan på olyckskorpen tillika livsförsäkringsförsäljaren Lester Nygaard, alldeles förträffligt gestaltad av Martin Freeman, vilken inte har en av de allra bästa dagarna i sitt liv. Efter ett mer eller mindre djupgående samtal mellan dessa herrar får den manipulative Malvo för sig att de båda gjort en slags deal som går ut på att Malvo ska mörda en gammal trakasserande klasskamrat till Nygaard. Denna deal är självklart något som inte den nervöse och hispige Nygaard ställer sig bakom, men jag antar att man inte ska föra några längre och fördjupande diskussioner med en sociopat? Då kan nämligen (och uppenbarligen) allt hända...

Så mycket mer vill jag inte avslöja, hoppa in i serien bara och njut för det ges som sagt en hel drös med anledningar till att njuta i "Fargo". Här ovan har jag rosat en hel del men det finns faktiskt mer att plocka ut här och lägga i godispåsen. Fotot är exemplariskt, vartenda avsnitt känns som en liten film i sig. De snötäckta och ibland till synes hopplösa vyerna, som var rätt framstående i originalfilmen, är åter tillbaka. Till och med naturfenomenen används både smart och uppfinnesrikt vilka i sig skapar en mängd smått briljanta scener. Sedan musiken, den ljuvliga musiken. Här menar jag inte endast de rätt udda och stämningsfulla låtarna som plockats in, utan även huvudtemat, jag får gåshud varje gång. Allt detta, tillsammans med det ovannämnda, skapar kort och gott en nutida klassiker som jag helt utan krusiduller rekommenderar till vem som helst. Vacker, sorglig, rolig, spännande, oförutsägbar, blodig, cool. It spells "Fargo".

"I'm gonna roll my window up, then I'm going to drive away and you're gonna go home to your daughter. And every few years you're gonna look at her face and know that you're alive because you chose not to go down on a certain road on a certain night. That you chose to walk into the light instead of into the darkness." - Lorne Malvo