Wyatt Earp and the Cowboy War 2024-

Skjutningen är över på 30 korta sekunder och lämnar tre män döda och två skadade. Ed Harris briljanta berättarröst beskriver den ökända pistolduellen vid O.K. Corral i Tombstone, Arizona, och dess efterverkningar - en händelse som ska få konsekvenser långt bortom statens gränser och bli en politisk het potatis ända upp på presidentnivå.

 

De inblandade introduceras med hjälp av skådisar som återuppför händelseförloppet, vilket varvas med klipp av historiker som kommenterar händelserna, samt gamla arkivfoton. Alla sex avsnitten knyts ihop jämt och fint, inte minst tack vare Harris, vilket gör serien till ett stycke underhållande och lättillgänglig amerikansk historia.

 

Vi hoppar fram och tillbaka tidsmässigt. Återblickar beskriver Tombstone som en rik och välmående stad med ovanligt städade och sofistikerade innevånare för Arizona på den tiden, allt tack vare stadens inkomstbringande silvergruva. Sheriffen (Alex Price) håller medborgarna i schack med hjälp av de tre bröderna Earp, som han bussar på bråkmakare. Några knytnävsslag från mellanbrodern Wyatt (en fenomenal Tim Fellingham) räcker för det mesta, men de är samtliga duktiga revolvermän om det skulle knipa.

 

Förutom storebror Virgil (Ariel Eliaz) och minstingen Morgan (Shane Penhale) ansluter sig även vännen Doc Holliday (Edward Franklin) när de ska utvisa Ike Clanton (Jack Gordon). Ike är ledare för det ökända gänget “The Cowboys” som härjar i staden med maffialiknande metoder när de inte stjäl boskap. Men Ike har inga planer på att ge sig av bara så där. Någon i hans gäng drar sin pistol och det slutar med att tre av medlemmarna skjuts till döds, däribland Ikes lillebror. Själv bönar han för sitt liv och springer och gömmer sig, för att därefter smida planer på hämnd.

 

Det som följer blir som ett porträtt av grupp-psykolologi på Machiavellisk nivå. Ike är en cigarrökande skrävlare som vet hur man får folk att lyda. Han tycks vara lika bra på att kräva underkastelse genom hot som att vädja till folks sympatier. När han ställer upp de tre kistorna på rad i staden för alla att beskåda, vänds opinionen. Hälften av medborgarna tycker nu att bröderna Earps gått för långt, och ställer sig på Cowboysarnas sida. För Ike ljuger och påstår att bröderna Earps kallblodigt mördat dem utan provokation. När han dessutom hotar alla vittnen hamnar bröderna i en knivig sits…

 

För den historieintresserade finns små intressanta sidodetaljer inbakade i historien. Exempelvis är det tack vare doktorn George E. Goodfellow, en av den tidens få kirurger som förstår vikten av att tvätta händerna, som Virgil och Morgan överlever O.K. Corral-skadorna. Patienter på den tiden dör nämligen snarare av infektioner från smutsiga händer som gräver ut kulor ur sår, än av själva skadorna i sig.

 

Eller bankiren J.P. Morgans del av berättelsen. Han befinner sig i London men ser potentialen i amerikanska järnvägar och vill köpa upp dem. För att finansiera detta behöver han investerare som Windsor och Rothschild, men USA anses inte vara en trygg plats att investera i. Särskilt inte efter efter Tombstone-skjutningen. Cowboysarna börjar nämligen råna silvertransporter också, silver som den amerikanska regeringen behöver för att betala av den enorma skuld som växt fram under inbördeskriget. Även transportföretaget Wells Fargo tar steg att få leverera silvret i fred.

 

I senare delen av serien beskrivs vad som kan liknas vid politiska paralleller till dagens USA. Arizona lockar till sig folk från hela USA. Här möts republikaner, vinnarna från New York och de östra delarna, med demokraterna från södern som upplever att de fått ge upp sin frihet. Så det är kanske inte helt otippat att demokraterna sympatiserar med Ike, som själv har sydstatshärkomst och inte låter sig styras. Det här är ju trots allt bara 15 år efter inbördeskriget.

 

Jag har inget explicit intresse av varken politisk historia eller vilda västern-filmer, men seriens lättillgängliga och inbjudande berättarstil gör innehållet intressant. Visst är den dramatiserad men Harris berättarstil är också väldigt informell. Han pratar med tittarna, frågar oss om vi tror det var så det gick till innan han visar på en ny vändning. Och vändningarna tar många överraskande kliv och håller uppmärksamheten intakt. Jag sträcktittar mig igenom serien på ett par dagar.

 

Duktiga skådisar och snyggt filmfoto höjer dessutom tittarupplevelsen. Är det någonting som saknas i serien måste jag nog nämna kvinnorna. Det här är en film om och av män. Cigarrökande. Pistolskjutande. Hämndsmidande. Närbild efter närbild inför nästa drag.

 

Män styr världen, och visst är det väl så på den tiden. Men jag tror nog ändå att kvinnorna tar mer plats i verklighetens 1881 är här, där de figurerar i bakgrunden. Mestadels ansiktslösa, ur fokus, kroppar på bordellerna eller som del i folkmassor. Någons fru, en annan dyker upp i rättegången. Wyatts älskarinna Josephine Marcus (Christina Leonardi) är med i fyra avsnitt men jag kan bara erinra mig en endaste replik. Och den fru han ska ha haft i verkligheten får inte vara med alls. 

 

Men serien är välgjord, intressant, och snygg. Enormt bingevänlig. Rekommenderas varmt!