Black Sails 2013-2017

Kabelkanalen Starz har däremot visat fullt förtroende och gett serien en andra säsong, detta gjorde de redan sommaren 2013, efter ett bejublat mottagande av pilotavsnittet under Comic-Con. Jag personligen vet dock inte ifall jag härdar ut att se mer, då måste hela produktionen lyftas med ett jättekliv, en total ansiktslyftning krävs och det är knappast någonting jag vågar hoppas på.

Många kritiker och TV-tittare har kritiserat serien för att hålla sig alltför mycket på land, stora slag och erövringar ute till havs lyste mest med sin frånvaro. Jag kan absolut hålla med om detta, men det är ändå inte just denna aspekt som skapat min största avsmak. Jag har full förståelse för att tagningar samt scener ute till havs kostar en hel del, att man liksom tvingats kompromissat. Då måste man dock fylla serien med annat istället och detta har man ju dessvärre misslyckats med. Sedan visst, ger man sig på att skapa en serie om pirater och deras leverne så måste man väl ändå ha räknat med att tagningar ute till havs mer eller mindre blir ett måste? Så absolut, aningen korkat håller även jag med om att detta nästintill eviga landkrabbssyndromet var.

"Black Sails" utspelar sig under piraterans gyllene år som sträckte sig från 1715 och en bunt med år framåt. Det allra mesta tar sitt utspel på ön New Providence, Bahamas, som på den tiden var en slags fristad för alla dessa hemska uslingar. Vi snackar naturligtvis om pirater och plundrare här, men även om våldtäktsmän, mördare, banditer, smugglare, tjuvar, you name it. I centrum står Captain Flint (Toby Stephens) och hans män, vi får dock även stifta bekantskap med legender som John Silver (Luke Arnold), Billy Bones (Tom Hopper), Captain Vane (Zach McGowan), Eleanor Guthrie (Hannah New) samt Jack Rackham (Toby Schmitz). Serien sägs dessutom vara en slags prequel till författaren Robert Louis Stevensons minst sagt välkända och klassiska roman "Skattkammarön" från 1883. Huruvida "Black Sails" faktiskt är en prequel till boken eller inte låter jag vara osagt, detta kan lika gärna vara ett sådant där billigt försäljningstrick för att enklare locka tittare till serien. Jag har nämligen inte hittat många likheter, förutom vissa karaktärer då.

Hela det här upplägget och dess premisser låter onekligen jäkligt intressant, Starz visste sannerligen hur man skulle sälja in serien innan dess premiär. Här utlovades vilda skattjakter, stora sjöslag, våld, blod, romanser samt väldiga äventyr och allt detta dessutom på kabel. Jag var då en av dem som gick igång på detta, jag såg framför mig en slags "Deadwood" på ett fullständigt obarmhärtigt Bahamas. På allt detta hade de dessutom med sig självaste Michael Bay som huvudproducent, inte någon personlig favorit direkt, men att det skulle bli åka av tvivlade jag inte en sekund på. Tji, tji, tji fick jag! Det ociviliserade New Providence var, förutom några få incidenter, överraskande städat och civiliserat. Varendaste liten pirat, prostituerad, tjuv och smugglare hade bländvita tänder, ljuvliga hudar, glansiga läppar och noppade ögonbryn. Inte vet jag, men jag är dock tämligen övertygad om att inte Colgate Extra Whitening och läppvallor var uppfunna vid den här tiden. Om ändå så vore fallet, var det knappast några produkter som just dessa råbarkade människor använde sig av. Snacka om att bryta illusionen och då Jack Rackham kom inglidandes i ett par solglasögon var botten nådd. Jag vet nämligen att solglasögon, så kallade "shades", inte var uppfunna vid den här tiden. Lamt och dåligt.

Detta kanske kan ses som småsaker, men ni vet många bäckar små, bedrövelserna tar nämligen inte slut vid illusionskraschen. Karaktärerna, som tillsammans med manuset förmodligen är det viktigaste av allt i en sådan här serie, kändes mest likt tomma spöken. Jag brydde mig knappt ett jota om deras deras liv, handlingar och öden. Till råga på allt framstod vissa som rentav löjliga. Där en karaktärsserie som "Deadwood" gjorde allting rätt, gör i sin tur "Black Sails" det mesta fel. Visst skedde det en del dramatik i serien, på tok för lite, men då väl någonting hände brydde jag mig dessvärre inte mycket i vilket fall. Manuset var heller inte någon höjdare. Jag kan förtälja för eder alle att "Black Sails" handlar mer om att jiddra affärer, taktiker samt kärlek fram och tillbaka i tråkiga, trånga rum än om galna havsslag, hisnande skattjakter och vilda äventyr. Ibland blev serien så pass tråkig att det började krypa i kroppen på mig och detta rimmar då onekligen jäkligt illa med seriens huvudtema; sjöröveri. Det mesta av det som Starz innan premiären utlovade lyste därmed med sin frånvaro och detta i stort sett genom hela säsongen. Piloten var, som sagt, godkänd och möjligtvis någon episod av den senare halvan av säsongen, det sista avsnittet till exempel. Endast ett par godkända avsnitt av åtta är dock inte acceptabelt av en serie med en sådan pass uppenbar potential. Besvikelsen är därför stor och eftersmaken minst lika bitter.

Med allt detta sagt fanns det alltså inte mycket att plocka upp och sätta in till något pluskonto då det gäller "Black Sails". Inte ens skådespelarna verkade vara intresserade av att leverera något minnesvärt. De såg väl ungefär lika uttråkade och oengagerade ut som mig själv då jag satt där och tröttsamt blickade tillbaka på dem i TV-rutan. Vissa av skeppen såg väl helt okej ut och den lilla action som fanns var ändå godkänd, men något mer av värde kommer jag inte på. Det blir helt enkelt mer kredit än debit här och det hela mynnar därför ut i en blygsam tvåa, en skärpning krävs. Nu vill jag understryka att denna recension endast gäller den första säsongen, den andra säsongen hör i skrivandes stund framtiden till och visst kan det väl hända att serien lyfter sig som en raket framöver. Detta kanske dock är något jag kommer att missa, ty jag skulle inte ha något emot att få gå på plankan och hoppa av redan nu!

"Whoever arrives on our shores first, will be in for a most unwelcome surprise." - Captain Flint