Vikings 2013-2021

Efter History Channels västernsuccé "Hatfields & McCoys" våren 2012, som för övrigt även var kanalens debut vad det gäller egenproducerade dramaserier, rapporterades det senare om att deras nästa stora projekt skulle bli en vikingaserie. Naturligtvis bubblade, ja eller svallade ifall ni så vill, det genast till i mitt blod. Där hade man gått (det gör jag fortfarande) i flera år och väntat på att Mel Gibsons vikingaepos "Berserker" skulle bli till verklighet och så kom då en sådan här trevlig, liten nyhet liksom från ingenstans. Visserligen ingen "Berserker" signerad Gibson, men i alla fall en TV-serie vilken förhoppningsvis skulle kunna döda lite tid och mätta något av det sug jag led (och lider) av under det frenetiska väntandet. Kunde då TV-serien "Vikings" verkligen mätta mig, bjuda mitt ack så drivande sug efter vikingar på lite härlig sötma? Svaret på den frågan måste bli både ett ja och ett nej. Det är en bra serie, stundtals väldigt bra, den lider dock dessvärre även av en del brister.

"Vikings" är i huvudsak inspelad på Irland, man kan självklart tycka att de borde ha hållit sig här i Skandinavien, men de irländska högländerna, kusterna och klipporna tycker jag gör sig riktigt bra som skådeplats i serien. Det ser faktiskt ut som ett sargat och vindpinat Skandinavien i många avseenden och fotot bjuder definitivt på riktigt imponerande naturer och vyer. Detta i sig tycker jag också är en av seriens absolut starkaste egenskaper, man har verkligen engagerat sig i att försöka återskapa en väldig, orörd och äventyrlig natur. Jag vill även passa på att berömma rekvisitan, nu talar jag främst kring områden som kläder, rustningar, vapen, skepp och så vidare. Här har man till exempel haft den goda smaken och viljan att våga dumpa de väldiga (populära) hornbeklädda hjälmarna, helt rätt och även fullständigt historiskt korrekt. Alla kläder de bär sägs dock inte vara historiskt hundraprocentiga, men i allmänhet tycker jag ändå att de fått till det jäkligt bra, jämför gärna med vilken valfri vikingafilm som helst och ni kommer nog inte i närheten av "Vikings". History Channel ska även berömmas för de inte fegat ur med våldsamheterna, detta var en hård och brutal tid och jag tycker detta återspeglas mer än väl.

Det finns dock en del saker som stör mig vad det gäller historiken och på hur vissa ting framställs. Främst tänker jag på ett avsnitt då de besöker Uppsala. Nu är ju jag skandinav, ja svensk rentav, så jag kanske är lite väl petig då det kommer till just sådana här saker, men Uppsala ser inte ut så där, Uppsala har aldrig sett ut så där. Jag har även förstått att själva vikingasamhället samt att vikingarnas kunskaper och leverne inte drar riktigt jämnt med historiken. Seriens skapare, Michael Hirst, ska dock ha bemött denna kritik med att svara att det ofta är riktigt svårt att vara hundraprocentigt historiskt korrekt då det kommer just till vikingatiden. För det första finns mycket lite nedskrivet från denna tid och för det andra ska ju en sådan här serie även fungera som underhållning. Jag kan givetvis hålla med och förstå Hirst, men då det kommer till hyggligt vikingaintresserade skandinaver som mig får han nog vänja sig med lite petig (gnällig) kritik. Inget illa ment, han får ta det som konstruktiv kritik. Serien har nämligen mängder av potential och lite finslipning här och var skadar aldrig, bra kan alltid bli bättre, så även "Vikings".

Vissa kan även uppleva svårigheter med språket som talas också, nämligen engelska. Visst petas en och annan brytning in här och där i vanligt manér, sedan ifall det är nödvändigt eller inte då de ändå talar "fel" språk är en annan femma. Själv har jag oftast inga jätteproblem med sådana här "lösningar", men jag vet att det kan påverka andra mer språkpetigare människor än mig själv.

"Vikings" fokuserar främst på de utforskande, handlande och naturligtvis plundrande vikingarna vilka under stora delar av 800-talet begav sig ut till fjärran områden som vi nu idag kallar England. I den första säsongen, vilken denna recension avhandlar, får vi främst bekanta oss med den ökände Ragnar Lodbrok (Travis Fimmel) som i serien presenteras som en simpel bonde. En bonde vilken genom banbrytande metoder attackerade Britiannien med hjälp av endast en liten skara män vid sin sida. Däribland hans bror Rollo (Clive Standen), hans nära vän samt skeppsbyggare Floki (Gustaf Skarsgård) samt hans fru tillika sköldmö Lagertha (Katheryn Winnick). Efter deras framgångsrika plundrartåg får hembyns ledare, jarlen Haraldson (Gabriel Byrne), upp ögonen för den unge vikingakrigaren och hans lilla men ack så krigslystna samt framgångsrika hop med män. En ledare som vid tidigare efterfrågan inte vågade riskera sin flotta genom att backa upp Ragnar och hans till synes galna idéer och planer.

Då Ragnars räder lyckas en efter en, dessutom borta i ett land Haraldson inte ens trodde existerade, ändras naturligtvis tonarten. Haraldson är dessutom mäkta intresserad av hur de lyckats navigera sig fram längs alla okända vatten - detta är dock en hemlighet Ragnar bestämmer sig för att behålla för sig själv. Ragnars framgångar ses därför till slut som ett hot om ledarskapet i byn och detta i sig skapar oundvikligt stora dispyter, motsättningar som senare ska få riktigt stora samt ödesdigra konsekvenser. Detta är delar, eller åtminstone början av själva handlingen i serien. Jag väljer dock att avrunda själva synopsisen här så får ni upptäcka och uppleva resten av den själva, det blir nog roligare för eder alla så.

Hur sköter skådespelarna sig då i denna svallande TV-serie bland skägg, skepp och plundrartåg? Jovars, rätt hyfsat tycker jag. Den australiensiske (!) Fimmel, vilken gör självaste huvudrollen, är både karismatisk samt passande som den unge upprorsmakaren Ragnar. Personligen har jag dock ett par mindre problem med att han tycks gå runt och le lite så då där självbelåtet mest hela tiden, detta är dock endast en liten privat notering från min sida. Annars tycker jag främst att det är den alltid så pålitlige Byrne som fyller ut scenerna allra bäst. Byrnes är en ganska hänsynslös och ponduskrävande figur, Byrne gör dock definitivt honom rättvisa. Sedan har vi ju svenskt blod i skådespelarensemblen också och detta i form av Gustaf, min favorit-Skarsgård faktiskt. I"Vikings" gör han alltså rollen som den smått udde skeppsbyggaren Floki (textas som Floke här i Svea). Jag vet att karaktären Floki är en stor favorit bland många av seriens tittare, för min egen del måste jag dock säga att jag tycker att Gustaf gjort bättre roller än denna. Han är inte på något sätt dålig, jag tycker dock bara att det emellanåt blir lite väl mycket clownerier från hans sida.

Svenskt blod hittar vi även på regissörssidan där faktiskt gamle Stakka Bo, eller som han egentligen heter Johan Renck, står för regin i tre av avsnitten. Detta är lite kul tycker jag, självklart ska väl en vikingaserie ha lite svenska vener också. Recensionen avser alltså den första säsongen av "Vikings" och för att sammanfatta det hela finns alltså en del att putsa på. Serien är bra men dess potential kan resultera i stordåd. Jag lär garanterat få anledning till att återvända till dessa vikingar om ett par år, förhoppningsvis har då serien växt till sig ordentligt och förtjänar att hoppa upp i betygskalan. Just nu får den dock nöja sig med en trea, men en trea är bra och jag rekommenderar alla er som inte ännu sett serien att ge den en chans. Man får se det lite som en kulturgärning också, ty vikingar behövs!

"Up onto the overturned keel. Clamber, with a heart of steel. Cold is the ocean's spray... and your death is on its way. With maidens you have had your way." - Rollo