Promising Young Woman 2020

Filmen börjar ganska talande med närbilder på skreven av kostymkillar som juckar på dansgolvet. När kameran zoomar ut ser vi ett gäng grabbar som ser ut vara ute på after-work, men... varför finns det inga tjejer där? En ensam blondin sitter på bänken och ser ut att vara halvt medvetslös, så en av grabbarna erbjuder sig att se till att hon kommer hem ordentligt. Men när bilen passerar hans lägenhet föreslår han att de går upp till honom istället...

Cassie (Carey Mulligan) är hjältinnan i Emerald Fennells ambitiösa debutfilm, och hon är inte alls så borta som hon verkar. Nej, Cassies till synes påverkade uppenbarelse är del av en plan. Pusselbitarna läggs långsamt på plats, en liten bit i taget. Vi får veta att hon hoppade av läkarlinjen efter att hennes bästa vän Nina råkat ut för ett (till en början) odefinierat trauma. Hon föll offer för en privilegierad man vars ord vägde tyngre än hennes, trots bevis. Men även Cassie, som till en början tycks vara en vilsen 30-åring utan ambitioner, som väljer att festa istället för att ta tag i sitt liv, visar sig vara traumatiserad och oförmögen att gå vidare. Hon har fastnat i ett mönster av hämnd på de män som utnyttjar förvarslösa kvinnor, de män som ser sig själva som ”good guys”, men som inte kan stå emot att utnyttja situationen när den uppenbarar sig. Och Cassie igångsätter sådana situationer, om och om igen, för att tvinga männen att se sina moraliska brister.

Så dyker Cassies gamla studentkompis, Ryan (Bo Burnham), upp på caféet där hon jobbar tillsammans med Gail (Laverne Cox). De börjar snart dejta och föräldrarna är överlyckliga eftersom Cassie tycks må mycket bättre, tills Ryan råkar nämna att Ninas förövare är tillbaka i stan. Filmens tonalitet skiftar en smula mellan de olika delarna, från det härligt absurdroliga à la Wes Anderson som övergår i klassisk romcom ju mer Cassie och Ryan faller för varandra (Burnham och Mulligan har gedigen kemi och är en njutning att se tillsammans), fram till sista delen där vissa thrillerelement smyger sig in, och även en gnutta melodrama måste erkännas.

Tonen är överlag lekfull och filmen är snygg som en karamell. Trovärdigheten må vara sisådär (går det inte lite väl lekande lätt för den spensliga Cassie att läxa upp alla dessa stora starka män?) men filmen håller sig konsekvent till spelreglerna i det universum den byggt upp. Som alla hämnarfilmer ger ”Promising Young Woman” en skön känsla av upprättelse, men Cassies hämnarprojekt är dessutom ”snälla” - inget onödigt våld eller dödande här inte. Mulligan är fenomenal (som alltid) och hela ensemblen, med bland andra Alison Brie (”Glow”), ger fina skådespelarprestationer.

Resultatet är en härlig indiefilm med ett viktigt tema. Otaliga är de exempel på priviligierade unga män med framtiden för sig, som sluppit undan straff för sexuella brott och lämnat offren med dubbla trauman – först själva brottet och sedan samhällets likgiltighet. ”Promising Young Woman” är måhända lekfull och lättsam på ytan men den efterlämnar en del att fundera över, inte minst hur MeToo-rörelsen skapat tryggare rum för offren att träda fram med sina berättelser. Men filmen sjunker inte ner i något självömkande utan bjuder på fin underhållning som lyckas överraska om och om igen. En av årets ”måste-ses”, helt enkelt!