All of Us Strangers 2023

Britten Andrew Haigh ("Weekend" 2011, "45 år" 2015, "Looking" 2014-2015, "The North Water" 2015) är en av våra främsta filmskapare. Hans filmer och serier har en trängande aktualitet, och oavsett vem eller vilka det handlar om, så är deras öden alltid av största vikt även för mig. 

 

”All of Us Strangers” är inget undantag. Vi får möta Adam (Andrew Scott), en ensam och rätt olycklig manusförfattare som bor i ett enormt, helt nytt lägenhetskomplex i London. Han är i process att försöka skriva något om sina föräldrar, som båda hastigt rycktes ifrån honom, när de för över 30 år sedan dog i en bilolycka. Adam var då bara 12 år, och traumat har han aldrig riktigt lyckats bearbeta.

 

En dag när han, som han så ofta brukar, besöker sitt barndomshem finner han där sin mamma och pappa. De är som de var, precis innan olyckan. Under några känslosamma, drömlika möten som följer, får den lilla familjen en ny möjlighet att samtala om allt det som aldrig blev sagt. Parallellt med att han gör upp med sin förlust i det förgångna, får Adam en chans att även blicka framåt. Hans granne, den något yngre Harry (Paul Mescal), kommer en kväll på besök, vilket blir startskottet på en livsomvälvande relation. 

 

Scott och Mescal i huvudrollerna är absolut ljuvliga. Deras romans känns hjärtskärande äkta, och jag tror på varje ord och blick som delas mellan dem. Och framförallt Scott, som Adam, bär varje scen med en uppriven sårbarhet, som i stunder övergår till otuktad styrka i takt med att karaktären växer och vågar mer. Även Claire Foy och Jamie Bell är plågsamt övertygande som Adams ömsinta föräldrar, med en värmande vilja att förstå. 

 

”All of Us Strangers” är en sensuell och uppriktig kärlekshistoria, som skildras till tonerna av sköna 80-tals beats. Samtidigt är detta också ett sentimentalt (i ordet bästa mening) fantasydrama om ett ouppklarat förflutet som knackar på. Filmen är verkligen på samma gång allt och inget som du någonsin tidigare har sett. Det här är en helt unik och fullständigt magisk remsa celluloid, för mångbottnad för att kunna sättas i något särskilt fack överhuvudtaget.

 

Haigh har skrivit manuset (baserat på boken ”Strangers” av Taichi Yamada) och det är insiktsfullt, men också poetiskt. Varje sekvens har betydelse som berör, och alla ord som uttalas skär tveklöst rätt in i mig. Jag kapitulerar tidigt för känslorna som väcks och låter tårarna från och med då rinna. För trots att manuset på många håll känns personligt, så är denna intima och angelägna upplevelse i slutändan både universell, men också bara min.

 

”All of Us Strangers” är en starkt emotionell film, som med mod tar sig an svåra och motstridiga känslor. Dramat väjer inte en tum från varken den avgrundsdjupa sorgen, eller den på cellnivå omskakande kärleken. Slutscenen är den mest hjärtknipande och vackra som jag någonsin sett, och som jag sent kommer glömma. En fantastisk final på ett filmiskt mästerverk som du, ja just DU, måste se!