Rescue Me 2004-2011

Man skulle kunna säga att "Rescue Me" handlar ungefär lika mycket om bränder och heroiska räddningar som "The Sopranos" handlar om maffian och skottlossningar. Här läggs nämligen istället den mesta fokusen på familjerna, de personliga demonerna, de starka kompisbanden och efterdyningarna av 9/11. Visst, vi får en hel del bränder och dramatiska actionscener serverade också - det är ju ändå en "brandmansserie" - men vad jag menar här är att det egentligen inte är dessa scener som serien väljer att lägga sin fokus på.

Leary har, som sin vana trogen, även packat in en hel del komik - absurda utvecklingar och fullständigt vansinniga utspel, men låt nu för bövelen inte detta avskräcka och lura in er på att serien tappar sitt allvar eller sin fokus på grund av detta. Ty den "komik" som Leary bjussar på här är minst lika svart som sotet och askan dessa brandmän dagligen trampar och andas.

Jag vill heller inte att ni avskräcks då jag nämner just 9/11. Jag har full förståelse för att många av er där ute får en massa flaggviftande och patriotiska utspel uppmålade framför er, men oroa er icke. Ni som känner Leary vet nog vad jag snackar om, han var (och är) högst kritisk till Bush-regimen och han har definitivt inte snålat med att dela ut ett par kraftiga Bushtillägnade käftsmällar både här och där under seriens sju säsongers långa lopp. Detta är ytterligare en aspekt som stärker serien; den politiska samhällskritiken och sådant där kan jag lova er att Leary är en djävel på. Serien hamnade i blåsväder gång på gång under sina sändningsår; var det inte "osmakliga" sexscener, alkoholromantiseringar eller "avskyvärda" familjevärderingar så var det just den starka samhällskritiken det gnälldes på.

Detta tog dock Leary med en klackspark, självklart var det här med att reta upp vissa människor själva poängen och då man gör det så pass intelligent, vågat och träffsäkert som Leary gjorde i "Rescue Me" jublar mycket riktigt kritiker och publik, serien var nämligen en av kabelkanalen FX:s största succéer. Leary porträtterade rätt och slätt helt vanliga familjer, förhållanden och människor med sina respektive problem och demoner. Allt han egentligen gjorde var att ge nyckeln till oss tittare för att bjuda oss in till dessa människors skyddade verkstad. Allt är inte endast svart eller vitt där ute och ifall vissa människor tar illa upp av att se vad som är verklighet och vardag för många är ju det egentligen ganska beklagligt.

"Rescue Me" kretsar alltså främst kring huvudkaraktären Tommy Gavin (Leary) och hans minst sagt stökiga och problemfyllda vardag som en hårt arbetande brandman och familjefar. Gavin hamnar mer ofta än sällan i trubbel och han är dessutom mitt uppe i en väldigt skör och skakig separation med sin fru. Efter 9/11 och World Trade Center, där Gavin miste sin kusin tillika bäste vän Jimmy och 57 andra brandmän, är hans psykiska tillstånd minst sagt labilt. Detta har lett honom till att söka sig till alkoholen vilket i sin tur har format Gavin till en hetlevrad, manipulativ och självdestruktiv man som plågas av överlevnadsskuld och posttraumatiskt stressyndrom. Det har till och med gått så långt att Gavin inbillar sig att han ibland får besök av sin avlidne kusin Jimmy, mörka illusioner där han för långa konversationer med avlidna som om det vore fullständig verklighet.

Serien handlar dock självklart inte om endast Tommy Gavin, som jag nämnde tidigare spelar även familjerna en stor roll och så givetvis alla hans arbetskamrater på brandstationen New York City's Truck Company 62 och dessa karaktärer är bland de härligaste som skapats för en TV-serie. Jag tycker att karaktärsdrivna serier oftast är de bästa och även ifall "Rescue Me" handlar om så mycket annat så kan man knappast undgå att kalla den för karaktärsdriven. Här spelar karaktärerna en enorm roll och Leary har, tillsammans med sin vän Peter Tolan, verkligen skapat dessa karaktärer med en helt makalös fingertoppskänsla.

Vad det gäller skådespelarinsatserna är det bara att ställa sig upp och applådera, främst Leary som verkligen spelar ut av hela sitt register, hjärta och sin själ. Denna serie är hans lilla spädbarn och som han har vaggat och ömt tagit hand om det! Han har aldrig varit bättre och frågan är ifall han någonsin kommer att vara det? Hans far gestaltas i några avsnitt av skådespelaren Charles Durning, som tråkigt nog lämnade oss på självaste julaftonen 2012. Denna roll blev också en av hans absolut sista, ett helt fantastiskt avslut på en lång och imponerande karriär och det kändes då för väl.

Ni som funderar på att plocka upp och se den här serien ska inte tveka, den här tilltalar nog de flesta. Det är ett enda stort gediget arbete och det märks att mycket hjärta och själ lagts ned. En sak som förbryllar mig lite är varför det finns så extremt få brandmansserier, vi fullständigt drunknar ju i polis- och sjukhusserier? Är inte brandmännens vardag minst lika spännande och dramatisk som till exempel en doktors eller en polis? Se "Rescue Me" så finner ni anledningen till varför jag frågar. Ni kan vänta er tårar, skratt, action, spänning, dramatik, ja i stort sett varje känsla ni kan komma på. Nu tänkte jag nästan citera en av Per Gessles låtar men det vägrar jag, så långt går inte ens jag.

Detta är snudd på toppbetyg, men jag är snål och nöjer mig med en fyra. En fyra ska dock inte underskattas, jag är extremt snål med mina betyg.

"You want to know how big my balls are? My balls are bigger than two of your heads duct-taped together." - Tommy Gavin