Odödliga 2015

Och så snyggt också! Kameran fångar in ljuset och leker med skärpan på ett lustfyllt sätt. Bilderna är nästan som att bläddra genom ett trendigt klädmärkes Instagram-konto. Egentligen kan du stänga av ljudet och bara njuta av det visuella.

Då skulle du visserligen missa det handplockade soundtrack som förgyller roadtrippen. Här möts Staffan Hellstrand, Anita Lindblom, Shout Out Louds och Jose Gonzalez och många andra, och sätter ljuva toner till känslorna som bubblar under ytan.

Som det ofta är i Andreas Öhmans filmer vill jag hylla var och en som skapat magin framför och bakom kameran. Fotot, musiken, kostymerna och scenografin, allt det där som oftast bara ”finns” men inte ska märkas, det tillåts att sticka ut och ta plats som en viktig del av berättelsen. Som inte är så mycket av en berättelse utan en känsla, fångad på film. 

Isak (Filip Berg) är 24. Han bor med sin pappa, jobbar på Gröna Lund och drömmer om den stora kärleken. Under rätt annorlunda former träffar han Em (Madeleine Martin), som aldrig passat in i sin fina familj och precis som han känner sig ensammast i världen. Och det blir som att de kan dela vad som helst med varandra. Spontana Em föreslår en roadtrip, Isak hakar på. I en vinröd Saab som hon stulit från sin far gasar de på genom ett sommar-Sverige som sällan skildras så här vackert på film.

Bad, lekar, sex och bekännelser färgar den spontana semestern. Bekymmersfritt. Men Em vill inte återvända till den inrutade och förutsägbara vardagen. När pengarna sinar tar de till drastiska metoder. Halvvägs skiftar filmen genre, från det skimrande, mysiga och ofta humoristiska till att bli mer av en thriller. Regissören har nämnt ”Bonnie & Clyde” som en inspiration, mer behöver man inte veta på förhand.

Det är inte alltid lätt, det här med kärlekspar på film. Att handplocka två snygga individer räcker inte, som många romantiska komedier verkar tro. Filip Berg och Madeleine Martin har en kemi som känns på riktigt. Mycket av dialogen är improviserad och låter därmed mer äkta än vad vi är vana vid i svensk film. De är härliga tillsammans även om det är tydligt att Isak och Em tyngs av barndomens trauman. Vad de egentligen flyr från känns däremot inte så självklart som önskat. Em får en del flashbacks, medan Isak förblir ett mysterium och en blekare karaktär. 

Kanske borde båda också varit några år yngre, med deras naiva förväntningar på livet. Den där tonårsförälskelsen som vänder upp och ner på allt efter bara några dagar passar trots allt tonåringar bäst.

Det är spännande att se hur Öhman utvecklas som regissör. Från de mer publikfriande ”I rymden finns inga känslor” och ”Bitchkram” till ”Remake” - en amerikansk indie på svenska, som aldrig fick biopremiär. Det är universella ämnen som behandlas, kärleken står ofta i fokus, samtidigt som stilen blir allt mer experimentell och nyfiken. Med många referenser i bagaget skapar han en egen stil och gör coola filmer som tar sina unga karaktärer och 20-30-nånting-publiken på allvar.

”Bonnie & Clyde” har nämnts. Jag föredrar att se filmen som en "Romeo & Julia" för en svensk biopublik på 2010-talet. Inte så mycket omaka världar här - det handlar ju snarare om två själsfränder som finner varandra. Men den där kärleken som känns starkare än allt och verkar dömd till en tragisk utgång… Är man en sucker för romantiska sagor - jag erkänner, jag faller som en fura när det är såhär välgjort och fint - så finns här en mysig biostund att drömma sig bort med.

”Odödliga” är en vacker kärlekssaga som fångar både svensk sommar och unga hjärtan så som de sällan skildras på film.