The Boogeyman 2023
Synopsis
High school-studenten Sadie Harper och hennes lillasyster Sawyer sörjer sin mammas död, när en övernaturlig varelse börjar förfölja dem och deras pappa. Baserad på en novell av Stephen King.
Info
Originaltitel
The Boogeyman
Biopremiär
2 juni 2023
Digitalpremiär
29 augusti 2023
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Åldersgräns
15 år
Längd
Effektiv Stephen King-rysare om monster och sorghantering
Handlingen i denna Stephen King-adaption trampar i välbekanta spår, men det hindrar inte "The Boogeyman" från att vrida upp den rysliga stämningen. Samtidigt får vi ett värdigt och välgjort drama om sorgearbete.
I år är det femtio år sedan Stephen King släppte novellen "The Boogeyman". Året därpå kom debutromanen "Carrie" (1974) och markerade en blodig början på en lång och imponerande bibliografi tillägnad ondskan i alla dess former.
Den extremt produktive skräckförfattaren har sedan dess pumpat ut läskiga historier på löpande band. Hollywood kämpar för att hinna med och filmatisera allt. Likt ett ständigt hungrigt monster livnär sig King på våra innersta rädslor och mardrömmar, ofta med karaktärer som är lätta att relatera till, satta i otänkbara situationer som tvingar dem att konfrontera det okända och övermänskliga.
Och titeln "The Boogeyman" syftar förstås på spöket under sängen eller monstret i garderoben - en stor källa till mardrömmar hos amerikanska barn, åtminstone om man ska tro film och tv.
Barnen som påstår sig ha sett ”boogeyman” blir förstås aldrig trodda. Men lek med tanken på att det inte är fantasier, att en hemsk varelse faktiskt smyger fram ur mörkret när du sover, och du har en effektiv skräckfilm som hoppas ge många i publiken sömnlösa nätter.
Historien i ”The Boogeyman” (bara löst baserad på King-novellen) kan framstå som både enkel och tunn. Den är samtidigt rätt gripande då den i första hand inte handlar om monster. Egentligen handlar det om sorg, och om hanteringen av svårhanterliga känslor efter en närståendes död. I centrum står två systrar som bara några veckor tidigare förlorade sin mor i en bilolycka. Pappan (Chris Messina) råkar vara psykolog, men står handfallen när det gäller att prata med döttrarna om deras känslor. Sadie och Sawyer har bara varandra att förlita sig på genom en svår tid. Och just då börjar det hända otäcka saker om nätterna...
Regissören Rob Savage ("Host", 2020) prickar in en krypande otäck atmosfär varje gång en liten flicka eller en tonårstjej rör sig ensam genom det stora och nedsläcka huset för att undersöka en läskig röst eller ett mystiskt ljud. Och det gör de ofta och gärna, för att 1) ingen kommer på tanken att tända lampor, 2) de känner aldrig att de borde hålla ihop trots livshotande situationer, 3) ett tunt manus, som sagt.
Man trampar ofta i välbekanta spår. Liknande rysare gör sig påminda, inte minst David F. Sandbergs "Lights Out", "The Babadook" om en hemsökt unge, och fjolårets "Smile" som använde övernaturliga förbannelser som en metafor för trauma.
Men även om "The Boogeyman" inte har något nytt att ge de kräsna skräckfansen, så gör den sitt jobb. Här blir det ruggigt och effektivt så fort mörkret faller på. Kreativt kameraarbete hintar om monster i varje hörn och får publiken att sitta på helspänn.
En annan trevlig överraskning är stjärnskottet Sophie Thatcher ("Yellowjackets") som bär upp filmen på sina unga axlar. En mindre begåvad aktris hade lätt kunnat spela huvudrollen som en deppig tonårsklyscha, och en mindre lyhörd regissör hade tillåtit det. Men Rob Savage har kusligt bra öga för trovärdiga tonårstjejer, och Thatcher fattar den krävande rollen. Som Sadie träffar hon alltid den rätta balansen mellan sårbar och stark, vilsen och modig, vad scenen än kräver. Lägg namnet på minnet, henne kommer vi få se mycket mer av i framtiden.
Den senaste i raden av Stephen King-filmer lär däremot inte gå till filmhistorien som den bästa, otäckaste eller mest minnesvärda. Men skräckhistorien skrämmer och sorgeskildringen engagerar just tillräckligt för att ingen ska ångra ett biljettköp. Plus: jag tror inte att du kommer möta ett läskigare monster på bio i sommar.
| 29 maj 2023 18:00 |
Läs mer om
Bioaktuellt
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
För en luttrad skräckfantast fanns inte mycket att hämta, kändes aldrig kusligt, blev inte rädd av jumpscares eller de kvicka klippen. Synd, den hade ändå lite potential men är en klassisk PG-13 rysare.
Stephen Kings 15 sidor korta novell “The Boogeyman” har nu varit en inspirationskälla till en skräckfilm med samma titel. Jag har nu varit på bio och sett den och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
Gymnasieeleven Sadie Harper (Sophie Thatcher) och hennes yngre syster Sawyer (Vivien Lyra Blair) sörjer sin nyligen bortgångna mamma och får inte mycket stöd från sin pappa Will (Chris Messina), en terapeut som sörjer på sitt sätt. När en desperat patient (David Dastmalchian) oväntat dyker upp i deras hem för hjälp, lämnar han efter sig en skrämmande övernaturlig varelse som livnär sig på sina offrens lidande.
Inför den här filmen så läste jag Stephen Kings novellsamling "Nightshift" som novellen "The Boogeyman" på 15 sidor förekommer i. I den novellen berättas historien om en man som uppsöker en terapeut och berättar att det är en monster ifrån garderoben som har dödat hans fru och barn. Ingen tror på den osannolika historien och misstänker honom för morden. Det är utgångspunkten filmskaparna till den här filmatiseringen har att göra film av. Därav har de ganska fria händer att skapa fritt utifrån det källmaterialet. Filmen "The Boogeyman" använder sig av grundidén i novellen. En man uppsöker en terapeut för att berätta samma historia som i boken om ett monster som har dykt upp och dödat patientens barn på natten. Men i filmen är det bara den händelse som inleder filmen. Patienten dör i terapeutens hus. Och därefter börjar mystiska saker hända.
Utifrån ett ganska minimalt grundmaterial byggs därav intrigen på och får en bättre helhet. Den kusliga stämningen filmen igenom är på topp och man sitter på helspänn hela tiden inför vad som ska hända härnäst. Väldigt stämningsfullt är det att större delen av skräckmomenten utspelar sig i mörklagda rum så att man aldrig vet vad som lurar där i mörkret. Filmen fyller med andra ord sin funktion med kusliga scener och tillfällen då man hoppar till i biostolen. Men det är inte bara en läskig historia om monster som dyker upp ur mörkret. Det är även en fin historia om sorgarbete och olika vägar att hantera förlusten när någon närstående har gått bort.
Sammanfattningsvis så har det av Stephen Kings korta novell skapats en film som både skrämmer och berör. Den följer inte grundligt händelseförloppet i novellen, men materialet är utfyllt med ingredienser som enligt min uppfattning gör storyn bättre och mer intressant. Och den unga skådespelerskan Sophie Thatchers begåvning i rollen som Sadie Harper gör bara filmen ännu mer intressant att se. "The Boogeyman" lär nog inte bli ihågkommen som den bästa och mest skrämmande Stephen King filmatiseringen. Men det är en skräckfilm som berör. Mitt betyg till filmen "The Boogeyman" är en stark trea av fem möjliga.
Andra kritiker (3)
"Själva intrigen i sig är kanske inte fullt lika fantastieggande men helhetsintrycket blir ändå en hantverksmässigt habil husrysare"