Rocky 1976

Inspirerad av verkliga personer och händelser skrev vår Sly ihop den här (från början något mörkare) skrönan om Rocky Balboa, en boxare som hankar sig fram i de lägsta av nivåer när han vid närmare 30 års ålder egentligen är för gammal för att ha chans på en ordentlig idrottskarriär. Men hankar gör han, varvar diverse småmatcher med att driva in stålar åt en lokal lånehaj. Tills den dagen världsmästaren Apollo Creed (Carl Weathers) vill gå titelmatch mot ett okänt namn, då får Rocky sin chans, och det är inte en chans han tänker låta glida ur händerna i första taget.

Något som ofta glöms bort i filmer, eller för all del TV-serier, är vikten av att göra staden till en karaktär. Inte en talande karaktär på två eller flera ben, nej för bövelen, jag pratar om hur mycket mer liv och känsla det tillför om man inte glömmer bort kanvassen som berättelsen målas upp på. Det har varken Stallone eller John G. Avildsen, hans regissör, grå. Rockys Philadelphia må vara en grå och inte särskilt rik stad, åtminstone inte ur Rockys perspektiv, men det är i allra högsta grad en levande stad. Att huvudkaraktären själv är en sådan tydlig son av sin hemstad gör samma sak, ger extra dimensioner till en redan intressant och välskriven typ.

Möjligtvis kan det finnas vissa brister i trovärdigheten, om man nu skulle välja att undersöka manuset med lupp, gällande omständigheterna kring Creeds val av motståndare. Då gör man både sig själv och filmen en björntjänst. För det här är såpass bra skrivet, håller ihop så väl, och har en nödvändig fokus på karaktärerna med sina respektive relationer med varandra, att nämnda brister är fasligt obetydliga i sammanhanget. Liksom med staden Philadelphia så känns det äkta och det är den känslan som verkligen betyder något. Allt inramat med ett enkelt foto, inte särskilt hollywoodesquet, det ligger närmare en dokumentär känsla, som rör sig på samma samhällsnivå som Rocky och hans gelikar redan befinner sig på. Väldigt passande, väldigt fint.

Och det går igenom även bland skådespelarna. Stallone själv, Carl Weathers, Burgess Meredith (den legendariske Pingvinen från gamla Batman-serien), Talia Shire. Inga stora namn, inte då, men folk som passar in. Speciellt kretsen Rocky. De bygger känslan. De, och staden, och fotografiet.

Nu vill jag inte nödvändigtvis måla upp "Rocky" som ett tidlöst mästerverk. Klart att filmen har brister. Givetvis är det tydligt att ingen av filmhistoriens stora auteurer ligger bakom. Men återigen, varför bryr sig? "Rocky" är precis vad den ska och bör vara, och så är det med den saken.