Efterskalv 2015
Synopsis
17-årige John (Ulrik Munther) har just släppts ut från ungdomsfängelset. Han återvänder till samhället där brottet begicks, i hopp om en andra chans i livet.
Info
Originaltitel
The Here After
Biopremiär
20 november 2015
DVD-premiär
16 maj 2016
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
TriArt Film
Längd
En dyster Munther övertygar i starkt drama
En stilla men ändå omskakande och förvisso ganska typisk svensk diskbänksskildring om fruktansvärda händelser och det som sker efter. Det tar ett tag innan historien om John hittar sitt tempo, men filmen lyckas trots det beröra från början och hela vägen till det dramatiska slutet.
Ulrik Munther filmdebuter i detta mörka drama och är allt annat än, förlåt mig, munter. Vilket alltså inte alls är konstigt då det mesta vi får uppleva är rätt så dystert och jobbigt. Munters karaktär John har onekligen inte många anledningar att le och gör därför heller inte det.
John har precis blivit utsläppt från en ungdomsanstalt efter att i två år varit inlåst för mordet på sin flickvän. Han återvänder plågad och sorgsen till sin familj och samhället han kommer ifrån i hopp om att få en ny chans. Chansen och välkomnandet uteblir och istället vaknar ilskan i byn till liv igen.
Magnus Von Horn har regisserat men även skrivit manus till filmen. Han vet vad vill berätta och berättar det fåordigt men väl. Jag hade i och för sig gärna velat veta mer om personerna som presenteras och se vad som skedde innan. Men samtidigt är detta med största tydlighet inte ett personporträtt, utan snarare helt enkelt en film om tiden efter något annat som skett, varför titeln ”Efterskalv” också är mycket passande.
Det är ett ruskigt bra skådespel på i princip alla håll och framförallt Ulrik Munther gör ett otroligt övertygande intryck som den tystlåtne tickande bomben John. Även hans bekymrade pappa spelas med lågmäld intensitet av Mats Blomgren och jag tror fullt ut på nya begåvningen Loa Ek som den moppemeckande nya flickvännen Malin. Dock hade jag som sagt velat veta mer om egentligen de flesta karaktärer för att bry mig om dem så mycket som jag önskar. Nu blir det situationen i stort som engagerar, inte lika mycket människorna som är iblandade i den.
Fotografen Lukasz Zal som kanske mest är känd för sin insats och Oscarsnominering i årets bästa utländska film ”Ida”, håller kameran även i denna produktion och han gör det med minst sagt van hand. Det är inte lika avancerat konstnärligt sett, som i nämnda svartvita verk, men Zal lyckas ändå foga in en slags skönhet i den i övrigt väldigt realistiska och ofta rätt brutala och sträva verkligheten. Hans kamera låter oss komma väldigt nära inpå, vi får nästan som i smyg, kika över hyllor, runt hörn och genom vindrutan på bilen för att se vad som sker. Det är ofta långa tagningar och kameran liksom vi med den är alltid närvarande, men aldrig pådrivande. Dramat sker av sig själv, med kameran och i förlängningen oss, filmens åskådare, som passiva iakttagare.
”Efterskalv” är en otroligt stark film om förlåtelse och om att ge och få andra chanser. Den handlar om ungdomar i amok och villrådiga vuxna som inte vet hur handskas med dem. Filmen är mörk och obekväm, men mycket spännande i det lilla och jag känner mig berörd ett bra tag efteråt, även om jag inte fullt ut lyckas sympatisera med karaktärerna.
Man sitter som på nålar när man ser filmen och får ibland som det känns hårda slag i magen, vilket såklart aldrig är behagligt, men ändå lite skönt på ett ”bra-film-känns”-aktigt sätt. För bra film ska gärna kännas och det gjorde denna.
| 21 maj 2015 08:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
John återvänder hem efter att ha suttit på ungdomsanstalt och hoppas få en clean start, men alla vänder ryggen till. När han sedan börjar stöttas ut och mobbas av klasskamraterna accelereras det snabbt till något ohållbart, alla vill ha bort honom och vi som tittare får inte veta varför för en närmare slutet vilket är genialiskt men också väldigt frustrerande, man slits vartannat om man ska stå på hans sida för en andra chans eller om han får det han förtjänar.
Verkligen misär hösten för svensk film , de avtar varandra en efter en, tyvärr tyckte jag inte denna höll motett hela vägen. Ulrik Munter gör en jätte stark debut men något fattas och vissa sekvenser är alldeles för utdragna för att få ett flow i filmen.
Kunde inte heller svälja att vår Pippi Långström spelar en svag, mespropp till rektor i filmen :( Min Pippi är en stark, självgående tjej som inte tar skit från någon, detta blev ett konstigt limbo...betyget blir en stark 2a...
Cast: Sven Ahlström, Mats Blomgren, Stefan Cronwall mfl...
AA+
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu