Luther: The Fallen Sun 2023

Regissören Jamie Payne har gjort en thriller som vill doppa tårna i skräckgenren. Och gör det. Att den dessutom doppar sig i diverse seriefilms-troper, blir några dopp för många. Samtidigt är intrigen kittlande och superskurken mer än lovligt obehaglig. Hjälten Luther, ja han är ju Luther och som jag älskar honom! Så trots initiala invändningar här och var, kan jag ändå säga att jag i det stora hela uppskattar det jag ser.

 

En avskyvärd seriemördare terroriserar människorna i London. Detektiven John Luther är efter visst debacle med rättvisan bakom lås och bom, och har händerna bakbundna. Han får under ett uppror hjälp att bryta sig ut ur fängelset, och ger sig efter den sadistiske galningen. Att han själv också numera är efterlyst, gör inte jakten enklare.

 

”Luther: The Fallen Sun” är en fristående filmfortsättning till BBC- serien ”Luther”. Filmen är visuellt tilltalande, och pengar har lagts på kulisser och de snygga miljöerna. Fotot är överlag fint, och de svepande bilderna över ett välbekant London väldigt vackra. Jag väljer att fokusera på det som behagar, och förlåter därför vissa haltande specialeffekter, som i annat sammanhang hade kunnat ge mig stresspåslag.

 

Neil Cross har skrivit manuset och ger karaktärer och relationer bra med kött på benen. Och även om man inte är bekant med serien, hänger man utan tvekan med. Den dystra historien handlar om onda böjelser, skam, och hemligheter. Hemligheter som idag ofta göms helt öppet i datorn och webhistoriken och lätt kan hittas av andra. Premissen är fascinerande, om än intrikat. Jag tycker dock om att dagens digitalisering, och vårt ständigt ökade behov av bekräftelse, här används som ett vapen mot oss själva.

 

Idris Elba i titelrollen är precis lika karismatisk som man är van vid. Han har en fullständigt självklar närvaro som den hårdnackade, men godhjärtade antihjälten i sliten yllerock. Förutom Elba, har vi på den goda sidan Dermont Crowley, som Luthers gamle vapendragare Martin Schenk. Samt den alltid övertygande Cynthia Erivo, som kommissarien Odette Raine. Den sadistiske och välbärgade skurken Davis Robey spelas av en riktigt ruskig Andy Serkis. Han gör sin roll bra, men är kanske lite väl onyanserad i sin ondska. Det stora fönade håret får honom att i vissa vinklar att se ut som en karikatyr, vilket är synd.

 

Filmen hade behövt lite mer tid på sig. Det känns en aning forcerat att brodera ut hela historien under endast två timmar. Framförallt blir det tydligt mot slutet, och upplösningen är inte helt tillfredsställande. Samtidigt gör det rappa tempot att det aldrig blir minsta långtråkigt.

 

”Luther: The Fallen Sun” är i slutändan, trots viss ambivalens från mig, en film om absolut förtjänar att ses. Den är kuslig, spännande och som sagt underhållande från början till slut. Och slutet ja, det ger subtila men välkomna löften om något mer, och jag känner redan att jag längtar efter det!