Sommaren med Göran 2009

Möt Göran. Eventplaneraren som hatar sitt jobb och sina tröga kunder. Killen som nästan kväver sin tjej med en överraskningsring i champagneglaset, bara för att stunden senare ändå dumpa henne. Nu den nyblivne singeln som blir pinsam kring tjejer, och låtsas älska hästar för att impa på snygga Linnea i smyckesbutiken. En loser, helt enkelt, men lyckligt ovetande om det.

Kanske är det inte tokigt att vara fri ändå. Bästa vännen Alex, som nöjer sig med att vara 85 procent lycklig med sin sambo, verkar ju trots allt ha ett pisstråkigt liv. Men Linnea ska fira midsommar på västkusten, och Göran tror att det är henne han vill ha. Här krävs en spontan semester från allt vad jobb och vardag heter.

I sann farsanda tar sig manuset friheten att samla en brokig skara människor från Görans liv på en mysig ö där midsommar skall firas. Hans senaste kund, telekomjätten Greger. Den bitska Grynet han träffat på jobbet, som har knäppa tics men också en viss charm. Linnea - med pojkvän! Inte planerat. Alex som lurats med som moraliskt stöd. Och så Göran, redo för party, kärlek och missöden. Härifrån kan det gå precis hur som helst.

Humor blir inte riktigt roligt att dissekera, men bland trötta svenska komedier (mer "Göta kanal", någon?) blir "Sommaren med Göran" en slags frisk fläkt. Även om trailern fått med många av filmens höjdpunkter från avdelningen situationskomik, sparas det varken på sarkastisk dialog eller helt skruvade inslag. Kanske fanns bröderna Farrelly i bakhuvudet för scener som när en kåt och glad Moa Gammel visar sina mer perversa sidor, och när hela festlokalen stämmer in i koordinerad dans till en uppoppad karaokeversion av "Se på mig", vet jag inte riktigt hur man tänkte. Det är oväntat, osvenskt och fantastiskt kul.

Mycket förstås tack vare Göran själv, Peter Magnusson i sin första stora huvudroll på vita duken bjuder på sig själv så att Jim Carrey hade varit stolt. Med uppbackning av Peter Dalle, Dan Ekborg, Mirja Turestedt och David Hellenius kan det vara den skönaste uppsättningen av karaktärer i en svensk komedi sedan "Min frus förste älskare" (en alldeles för förbisedd pärla från 2005). Här har "Sommaren med Göran" dock den stora fördelen att kunna bli en stor publikfavorit i sommar. Lasse Åberg får se sig utmanad i slaget om den bästa svenska semesterfilmen.

De hade iallafall ingen tur med vädret. Kamerafilter och efterbearbetning i all ära - den gråa, dissiga svenska sommaren har inte varit snäll mot filmteamet. Småpotatis i det här fallet. "Sommaren med Göran" är i sig såpass härlig att den lyser upp den regnigaste augustidagen för vem som helst. För en gångs skull kan jag säga att en uppföljare, "Göran - Andra sommaren", känns välkommen.