The Leftovers 2014-2017

Att många ryggade tillbaka, speciellt borta i hemlandet USA, berodde mestadels på det enorma Lindelof-hat som skapats sedan han var med och skrev TV-serien "Lost". Speciellt slutet. Jag själv har dock aldrig haft något problem med vare sig slutet i "Lost" eller Lindelof och ärligt talat tycker jag hela den här "Lindelof-debatten" framstår som ganska löjlig och tämligen obefogad. Okej, många var inte nöjda med slutet i "Lost", fine, men karln har skrivit och skapat så mycket mer än det, klart han har talang. Med detta sagt hade alltså "The Leftovers" redan innan dess debut rätt kraftiga motvindar.

Det stannar nämligen inte vid allt tjafs om Lindelof, även Tom Perrottas roman (med samma titel) som TV-serien bygger på är vida omtalad och diskuterad borta i Staterna. Visserligen hyllad av en stor mängd kritiker, precis som serien i stora slängar, men den är även starkt ifrågasatt av kraftigt religiösa människor. Vissa kan helt enkelt inte skilja deras egna tro från TV-fiktion. Man skulle nästan kunna jämföra denna masshysteri med det kaos som ibland brukar bildas borta i Vatikanen så fort en film eller TV-serie inte faller dem i smaken. 

Allt detta trams, hat och uppståndelse är mycket beklagligt då "The Leftovers" är en riktigt genuin och intressant TV-serie. HBO brukar skvallra om kvalitet och "The Leftovers" är absolut inte något undantag i sammanhanget. Damon Lindelof har tillsammans med författaren Tom Perrotta skapat och skrivit något väldigt annorlunda här. Något som uppenbarligen retar upp väldigt många, men som också får minst lika många att tänka både efter och till. Javisst, det är vågat, det är dock också ofta sådant blir riktigt bra. Vill man ha slätstrukna läkar- och polisserier finns det gott om såna, det är bara att välja och vraka. Vill man dock ha något mer annorlunda, utstickande eller till och med provocerande, finns istället TV-serier som just "The Leftovers" och det är åtminstone jag mycket tacksam över.

"The Leftovers" (första säsongen) utspelar sig alltså tre år efter att en dramatisk global katastrof inträffat. Denna händelse kallas i folkmun för "Rapture" eller "Sudden Departure", vilken i sin tur innebar att 140 miljoner människor, det vill säga två procent av jordens befolkning, oförklarligt försvann från jordens yta. De gick upp i rök helt enkelt och ingen vet varför, hur eller vart de tog vägen. I "The Leftovers" läggs dock den största fokusen på den fiktionella staden Mapletown i New York och på dess minst sagt splittrade och förvirrade befolkning. I centrum står familjen Garvey där pappan Kevin (Justin Theroux) är sheriff och mamman Laurie (Amy Brenneman) har brutit sig lös för att ingå i en slags mystisk kult. Deras barn, dottern Jill (Margaret Qualley) och sonen Tommy (Chris Zylka) är även de minst lika splittrade. 

Serien behandlar givetvis många fler karaktärer och öden, vi får bland annat stifta bekantskap med den mystiska Megan Abbott (Liv Tyler) och den före dette prästen Matt Jamison, grymt gestaltad av Christopher Eccleston. Jag väljer dock här att inte gå in på för många karaktärer och sidohistorier för då avslöjar jag nog bara för mycket. "The Leftovers" tycker jag nämligen att är en sådan där serie som man gör bäst i att gå in i nästan helt ovetande om vad som komma skall. Man ska dock ha klart för sig att serien främst är en karaktärsdriven serie, själva mysteriet, eller händelsen ("Sudden Departure") om ni så vill, får mest verka i själva bakgrunden. Här är inte allt svart eller vitt, här finns inte några tydliga svar och enligt Lindelof själv kommer vi förmodligen aldrig att tilldelas några sådana heller, inte då på allt. Jag antar att han valt att gå ut och säga detta på grund av allt jämmer i och med slutet i "Lost".

"Lost" och "The Leftovers" har, förutom mystiska händelser och Lindelof, faktiskt lite mer gemensamt. Berättartekniken, den där då man tillägnar ett helt avsnitt till en och samma karaktär, gör sig även påmind i "The Leftovers". Kanske inte lika ofta som i "Lost", men den finns där och detta är verkligen något jag uppskattar då jag finner den både effektiv och intressant. Man lär känna karaktärerna så mycket bättre då, detta är därför en stor fet tumme upp från mig. Fler likheter finns, man skulle kunna byta ut staden Mapletown i "The Leftovers" mot ön i "Lost" och plötsligt har vi ett rätt liknande scenario. "The Leftovers" skiljer sig dock tillräckligt, för att inte säga ganska mycket, för att ändå stå stadigt och stolt på helt egna ben så oroa er icke. Detta är inte något slags billigt plagiat, man känner dock igen Lindelof-stuket.

För övrigt skulle jag väl kunna tillägga att det hela är mycket snyggt producerat, kort och gott ett riktigt gediget hantverk. Återigen, det är HBO. Mycket välskrivet och definitivt beroendeframkallande. Det må möjligtvis ta ett par avsnitt för en del att riktigt komma in i serien, men då ni väl gjort det kommer ni förmodligen inte kunna sluta titta. Välspelat är det också, man kan ofta i TV-serier hitta åtminstone ett svagt kort i ensamblen. Vad det gäller "The Leftovers" tycker jag dock att hela rollistan är en mycket stark hand. 

För att summera det hela skulle jag vilja använda mig av följande adjektiv; spännande, beroendeframkallande, annorlunda, snygg, vågad, dramatisk, provocerande, välspelad, välskriven och välregisserad. Trots alla dessa starka lovord är detta möjligtvis inte en serie för alla, men jag rekommenderar lik förbaskat alla att ändå ge den en ärlig chans. Det förtjänar den!

"I get the Pope but Gary fucking Busey? How did he make the cut?"