Morran & Tobias - Som en skänk från ovan 2016

Det här är en av de bästa filmer som jag sett någonsin, och då har jag sett väldigt många filmer (och få bra..). Sättet som Robert Gustavsson och Johan Rheborg fångar dessa utstötta och trasiga människorna gör mig alldeles varm. Jag är uppvuxen i ett missbrukshem. Det var ganska rörigt. Inte i närheten av så rörigt som det är hos Morran och Tobias, men ändå tillräckligt rörigt för att jag ska kunna känna igen mig lite. Och jag tycker att de spelar rollerna med en sådan djup förståelse för människor som lever mitt i inre och yttre kaos. Det är också en av de sorgligaste filmerna jag sett. Sorgligare än när Mufasa dör i Lejonkungen. Jag tycker att de dåliga recensionerna är näst intill upprörande.

Nu har äntligen långfilmsversionen av succéhumorserien "Morran & Tobias" haft premiär och jag har med höga förväntningar varit och sett filmen på bio. Vad jag tyckte ska jag nu med denna filmrecension berätta. Men först ska jag berätta lite kort om handlingen. Efter en incident med en luftballongsbrännare råkar Morran (Johan Rheborg) och hennes son Tobias (Robert Gustafsson), två lite udda karaktärer på samhällets skuggsida, bränna ned det hus som varit deras hem i 34 år. Med en utbränd husvagn på släp fylld med sotigt bohag går flytten till det nya hem som de tilldelats av kommunen. Samtidigt som Morran ser chansen att ge henne och Tobias en möjlighet att starta om på nytt, så har Tobias mängder av kreativa idéer om hur han ska förbättra huset - med allt från högtryckstvätt till kulspruta. Men det är något med det nya hemmet som känns bekant, och genom en rad slumpartade händelser tvingas den skeva duon en gång för alla ta itu med det förflutna. Jag brukar inte lyssna så mycket till vad filmrecensenter säger om filmer. Ibland läser jag inte sådana ens innan jag ser en film. Men i det här fallet gjorde jag faktiskt det och det var inga fina betyg från någon filmkritiker. Då ska man bilda sig en egen uppfattning tycker jag. Det är precis vad jag har gjort med den här roliga filmen. Det är en chanstagning att göra film av en humorserie som har funkat bäst i korta webbavsnitt som sedan förlängts för att funka i televisionen. Är man en filmrecensent på en tidning eller något liknande så tvingas man tänka inom vissa normer som vi privatpersoner inte behöver bry oss om. För att en film ska godkännas av en recensent ska dess story ha ett visst djup och ha något viktigt att berätta. Det tycker inte jag att behövs i det här fallet. Vi som är beundrare av den 4 avsnittslånga tv-serien förväntar oss en förlängning av tv-serien där det bjuds på skratt efter skratt. Det är precis vad vi får i filmen "Morran & Tobias - Som en skänk från ovan". Det behövs ingen djuplodande bakgrundshistoria för att vi ska få skratta och det finns en tragisk historia i grund och botten. De båda tragiska karaktärerna och deras dysfunktionella mor och son relation räcker gott och väl att bygga en film på. För oss som känner till bakgrunden som ger tyngd åt serien så räcker bara den lilla detaljen för att göra humorn mer nyanserad av en svag svärta. Det låg nämligen till så att Robert Gustafsson och Johan Rheborg (forna kollegor i Kilinggänget) som inte har arbetat ihop på många år ville göra det igen. Det var Robert som drog upp det hela. Därefter så har Robert sett en massa gamla nergångna hus som det trots allt ser ut som att det bor någon i. Idén kläcktes i Roberts huvud att de måste utforska vilken typ av människor som lever i sådana hus. På den vägen började spånandet som sedan gav upphov till karaktärerna Morran och Tobias. Så började det alltså. Man behöver därför inte så mycket djuplodande dramatik för att få skratta. Det räcker med hederlig gammal igenkänningshumor. Sådan finns i relationen mellan huvudkaraktärerna. Vill man se ångest kan man titta på vår nya 200 kr sedel eller gräva upp Ingmar Bergman som porträtteras på sedlarna istället för den mer karismatiska och skäggiga mannen Gustav Vasa Mr. Vasa var kanske kungen över skägg och stilbildande frisyrer. Ingmar Bergman var istället kungen över det pretentiösa och ångestladdade som tydligen alla filmkritiker tvingas att älska. Men då kan de ju välja att se en sådan film och inte hacka på denna skrattfest som levererar just det biopubliken är ute efter. Till och med den mer bisarra humorn om hur de lever i det där rucklet till hus blir ibland igenkänning. Inte för mig personligen. Jag lever inte med mögelsvampar i källaren som man kan få idéer om att koka soppa av. Jag fyller inte heller mitt hem med fisk som ligger och ruttnar. Men det är ändå teman som brukar vara underlag för en del humor som jag använder mig av i min egna Facebookstatusar. Så humorn gick hem och jag älskade filmen i sin helhet. Vi som älskade tv-serien kommer därför alltid att älska långfilmen. Johan Rheborg som för ovanlighetens skull stjäl rampljuset ifrån Robert Gustafsson kommer alltid att vara lika underhållande och bra på att utdela oneliners då han är karaktären Morran. Och Robert funkar bra som motparten som slänger ut sarkastiska kommentarer till sin överviktiga mor. Karaktären Tobias beroende av att beställa kopiöst dyra saker på nätet för att sedan skövla hela huset är också underhållande. Rheborg och Gustafsson kompletterar varandra väldigt bra och man ser gärna mer av dessa karaktärer. Jag har inget ont att säga om denna film. Den funkar som en förlängning av tv-serien i sitt långfilmsformat. En kul bonus vi får bevittna är en duett då Morran och Tobias sjunger en låt som Mauro Scocco har specialskrivit för filmen. Samt är det kul att Robert Aschberg dyker upp i en liten roll. Jag kan starkt rekommendera denna skrattfest för er som gillar två tragiska personer bråkar sig igenom större delen av historien men ändå har en form av fin hatkärlek till varandra och en liten fördjupning blir det förstås kring karaktärernas bakgrund som det nosades lite på i tv-serien. Men framför allt så är filmen "Morran & Tobias - Som en skänk från ovan"en studie i tekniken att kunna lära sig att andas mellan skratten. Skratten blir nämligen långa och återkommande. Jag fick vad jag förväntade mig och är nöjd. En stark humortrea av fem möjliga får filmen i betyg av mig.