Wendy 2020

”Wendy” är Benh Zeitlins efterlängtade uppföljare till den fyrfaldigt Oscarsnominerade ”Beasts of the Southern Wild”, och även om den inte når upp till samma höljder som föregångaren, är även den en drömsk och suggestiv filmupplevelse sedd ur barns perspektiv, framför allt Wendys, som vi introduceras för redan som litet småbarn (spelad av Tommie Milazzo). Hon bor med sin mamma (Shay Walker) och sina tvillingbröder ovanpå ett mathak vid en tågstation, där de leker och hjälper mamman med maten.

En dag när gammelservitrisen konstaterar att barnens framtid är på mathaket surnar grannpojken till, säger att han inte vill bli någon ”mop and broom boy” och försvinner iväg för att aldrig komma tillbaka. Ett tåg far förbi och Wendy skymtar an gestalt på taket, en lite figur som hoppar från tågvagn till tågvagn... Snabbspola framåt och en sliten affish hänger på väggen om den försvunna grannpojken. Wendy (Devin France) ser nu ut att vara i 10-12-årsåldern och hjälper mamman att servera med stor vana.

Men så en kväll skymtar Wendy samma mystiska gestalt igen. Hon och bröderna (Gavin och Gage Naquin) springer efter tåget och när de lyckas ta sig upp hamnar de öga mot öga med Peter (Yashua Mack) – här en liten afro-amerikansk pojke med stort leende och glimten i ögat, som förklarar att han åkt förbi miljarder människor som var för fega för att lämna hemmet. Han tar med barnen till en mystisk ö där hela Peter Pan-världen öppnas upp, men med en Zeitlinsk fattigmanssyn som starkt kontrasterar mot Disney's färgglada såpbubbla.

”Wendy” är filmad på grynig 16-milimetersfilm, vilket ger filmen lite hemmavideokänsla som understryks av den handhållna kameran och de abrupta klippen. De extrema närbilderna på barnens ansikten, tågens hjul när de svischar förbi, stekt bacon i mathaket etc gör att man dras in i Wendys värld så att man tycks se filmen inifrån. Sekvenserna, som är långa och drömska, dröjer sig ofta kvar på detaljer, vilket kan kräva lite tålamod av barn som är vana vid mer fartfylld underhållning.

 

Filmen blir därmed en nischad upplevelse, en saga ur barns perspektiv som kanske mest uppskattas av äldre barn eller vuxna. Det är definitivt en berättelse som gör sig bäst på bioduken.