Red Dot 2021

Det börjar lättsamt. Vi presenteras för David (Anastasios Soulis) och Nadja (Nanna Blondell), som verkar vara ett någorlunda lyckligt par, trots Davids töntiga men småcharmiga tafatthet. Är det månntro en mysrolig romcom man har råkat bänka sig framför? Nej, blir man invaggad i den villfarelsen så kommer ”Red Dot” garanterat ta det ur en igen förr eller senare. Härifrån går det nämligen utför för de lyckliga tu.

Ett och ett halvt år senare har vardagen tagit ut sin rätt. David jobbar för mycket och den läkarstuderande Nadja är trött på att sköta markservicen. En trasig tvättmaskinslucka utlöser en kris i förhållandet och David ska försöka rädda upp situationen. Dock inte genom att boka en romantisk hotellweekend för två som en normal människa - nej, istället släpar han med sig Nadja på fjällvandring så att de kan frysa häcken av sig i ett tält in the middle of nowhere. Även utan skjutglada galningar låter det som en plats dit förhållanden går för att dö.

Redan på vägen upp skär det sig med lokalbefolkningen vid ett mindre trevligt möte på en mack med två hotfulla hillbilly-bröder. Att stockholmarna inte gjort sig populära i trakten framgår än tydligare framåt natten, när de tagit sig långt ut på den ensliga tundran och slagit upp läger för natten. Någon börjar nämligen helt sonika att skjuta på dem med lasersikte - därav den röda prick som nämns i titeln. Rimligt nog finner Nadja och David det lämpligt att överge sin romantiska sejour och flyr ut i den svinkalla natten. Jakten har börjat - men vem är det som jagar dem, och varför?

Ja, svaret på den frågan får man vänta på, för först ska det kämpas mot den snöiga vildmarkens alla vedermödor och självklart med jägaren hetsandes i skuggorna. Det känns tråkigt att behöva såga Netflix första svenska filmproduktion, men helskotta vad enformigt det blir. Det finns många bra exempel på filmer som lyckas skapa spänning under liknande premisser, men ”Red Dot” hör inte till dessa. Våra huvudpersoner gör inte så mycket mer än att frysa, ha panik och fatta dåliga beslut. Detta ger ytterst få incitament till att bry sig om hur det går för dem.

För den som ändå undrar går det väl sådär får man säga. Från att ha börjat som en fånig komedi gör ”Red Dot” nämligen ett fullt lappkast till att bli rejält mörk och våldsam. Det våld som faktiskt visas i bild är visserligen inte så mycket värre än vad den genomsnittligt luttrade tittaren är van vid. Däremot förvånar ”Red Dot” i det som sker utanför bild eller antyds, genom att bryta mot både ett och två klassiska tabun kring vem som kan utsättas för våld på film, och det med råge.

Att säga något om skådespelarinsatserna är svårt, för karaktärerna agerar ofta så ologiskt att det ändå inte går att relatera till dem. Manuset övertygar inte, och spänningen uteblir trots ett himla rännande genom snön under allt större strapatser. Tonaliteten i filmen är all over the place, och lyckas täcka in ett spektrum som sträcker sig från typ ”Hundtricket” till nästan bortåt ”Den sista färden”. Om det låter som att det inte går ihop så är det för att det inte gör det.

Mot den tredje akten lyckas ”Red Dot” leverera ett par överraskningar, som man dessutom med facit i hand kan konstatera var rätt snyggt planterade tidigare i filmen. Tyvärr har man vid det laget slutat bry sig för längesedan. Det är också en rätt vågad twist, som spelar högt med tittarens (högst eventuella) engagemang i karaktärerna. Trots den blygsamma speltiden på en och en halv timme känns det som att filmen har hållit på i evigheter när upplösningen väl levereras.

”Red Dot” känns tyvärr inte som någon hit (och inte lär den göra några underverk för den svenska fjällturismen), men håller tummarna för fler svenska originalproduktioner från Netflix framöver - och förhoppningsvis då något som kan meritera ett lite högre betyg.