The Autopsy of Jane Doe 2016
Synopsis
Sheriff Sheldon dyker upp hos rättsläkarna Austin och Tony Tilden med en ung, död okänd kvinnas kropp en sen kväll. Far och son drar på sig handskarna och försöker nysta ut den unga kvinnans mysterium. Men för varje bisarr ledtråd kring hennes död blir de varse att de är på väg att avslöja något fruktansvärt. Något som borde ha fått fortsätta ligga gömt.
Info
Originaltitel
The Autopsy of Jane Doe
DVD-premiär
27 mars 2017
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
SF Studios
Längd
Enkelt, intimt och riktigt spännande
Norska regissören André Øvredal följer upp debuten “Trolljägarna” men den här effektiva skräckthrillern om två obducenter som får ett mystiskt lik på halsen.
Många filmskapare hittar snabbt sin nisch och kör på det spåret. Även de flesta av våra största regissörer gör ju oftast liknande filmer i pålitlig stil. Varför ändra ett vinnande koncept? Men ibland kommer nytt, fräscht blod som vågar testa olika varianter.
André Øvredal filmdebuterade med den unika, norska Found Footage-rullen “Trolljägarna”, en ljuvlig kombination av skogskräck, svart humor och vrålsnygga specialeffekter, och det dröjde såklart inte långt innan Hollywood knackade på dörren.
Den väntade uppföljaren hade varit något liknande eller större, med stora och högljudda effekter. Men icke. Med “The Autopsy of Jane Doe” tar Øvredal ett enormt kliv bortom mörka skogar och jättemonster för en lika intim som intensiv karaktärsbaserad skräckthriller.
I fokus är inte längre själva hotet, som trollen i “Trolljägarna”, utan rollfigurerna som hotas. Även om det i detta fall okända hotet är ständigt närvarande så är det huvudpersonerna vi lär känna, bryr oss om och följer under en stormig natt.
Tony (Brian Cox) och hans son Austin (Emile Hirsch) är obducenter och tar emot vad de tror är ett rutinjobb, ett oidentifierat kvinnolik (Olwen Kelly). Men vi vet redan att något är fel - mordplatsen var suspekt. Och snart upptäcker våra intet ont anande hjältar att något inte alls stämmer…
Det är ett eggande mysterium där lager - ibland bokstavligen - skalas av stegvis samtidigt som spänningen trappas upp. Manuset av långfilmsdebuterande Richard Naing och Ian B. Goldberg (“Once Upon a Time”, “Dead of Summer”) är simpelt men desto mer skrämmande och smart. Det utnyttjar den begränsade miljön väl och tillsammans med Øvredals ärliga regi skapar det en annorlunda, oförutsägbar filmupplevelse som leker med såväl publikens som karaktärernas tankar och känslor. Titelliket är mer än bara ett lik - det blir en lika viktig karaktär i dramat och dessutom en symbol för något större.
Vissa kan ha svårt att svälja twisten, särskilt då den erbjuder ett personligt perspektiv och tolkning. Personligen tycker jag den håller och skildrar intressanta delar av såväl historia som nutid.
Cox och Hirsch närvaro ger också filmen ett ordentligt lyft. Få skådespelare hade haft svårt att lyckas röra sig med så “vanliga” karaktärer i sådant litet utrymme och få motspelare men de ror galant filmen i hamn och bevisar återigen att de är två av Hollywoods mest intressanta och underskattade aktörer.
Det är en liten, enkel men spännande film som inte lär passa de mest blodtörstiga skräckfansen men erbjuder något nytt och fräscht inom genren. Øvredal bevisar att han mer att erbjuda och med dessa två pärlor i bagaget är det bara att med höga förväntningar invänta nästa.
| 24 oktober 2016 14:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Såg den p.g.a. Brian Cox från Succession och han är sevärd även här, tillsammans med ”Into the wild”-Emile Hirsch. Temat är intressant och bårhuset bjuder på en väl inramad och effektiv skräckis som helhet, även om den aldrig blev sådär vansinnigt skrämmande.
The autopsy of jane doe var skrämmande med ett känslomässigt lager. Grym resning av dynamiken ledd av en skeptiskt farsa och hans mer oliktänkande son vilket bidrog till den oförutsägbara atmosfären. Originellt sätt att filmatisera denna typ av skräck med bra belysning och färgpaletten som användes fick filmens skillnader i färg att se mer autentiska ut för självaste miljön. Filmen påverkade mig känslomässigt lika mycket som den fick mitt intellekt att arbeta, skådespelarna fick mig att investera mina känslor som en skräckfilm inte har gjort på ett tag. En film som handlade om liket och dess ockultism. Man kunde liksom skala av en till handling i filmen när den väl går mot sin klimax vilket är, att rädslan över ditt förflutna kan äta upp dig när du inte accepterar dina misstag och lär dig leva i nuet och lösa ditt problem istället för att älta, vilket en av karaktärerna förstår och bl.a recensenten inte skriver om...
4/5 För en film som förtjänar mer uppmärksamhet för utmärkt skådespeleri och Andre Ovredal kommer det gå bra för om han regisserar fler i samma känsla som denna konststycke..
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu