Filmen är uppbyggd som en sorts ironisk hjältesaga i 12 delar, som handlar om drömmar och oväntade framgångar, samt priset man betalar för att nå dem. Som en röd tråd får vi under en tid följa den numera USA-baserade finska komikern Ismo Leikola, som äntligen ska få spela in sitt första Comedy Special, påhejad av bland andra Jay Leno.
Jag är finne och älskar stand up, så jag vet förstås vem Ismo är. Jag har följt honom på Instagram sedan en tid tillbaka och kollar regelbundet upp hans material på YouTube. Men frågan är hur känd han egentligen är för allmänheten i Sverige och hur intressant han kan anses vara för en bredare publik här? Jag vet inte riktigt, men tänker att om du så bara har pyttelite koll på komikern, så kommer filmen om honom att roa dig mycket. Även ni som ännu är helt oinsatta kommer kunna ha behållning av denna berörande historia om outsidern, som kom, såg och segrade med ett fniss.
Parallellt med Ismos resa mot sin efterlängtade Comedy Special får vi följa hur han tog sig från små stand-up-scener i Jyväskylä i Finland till allt större arenor i Hollywood. Han började ta steget ut på internationella scener i början på 2010-talet, och några år senare tog det fart ordentligt. Från den berömda komediklubben Laugh Factory i Los Angeles gick Ismo vidare till finalen i Las Vegas, där han 2014 vann titeln ”Världens roligaste person”. Det var i och med den vinsten som hans karriär i USA på allvar började. En annan viktig händelse och höjdpunkt var också hans medverkan i Conan O’Briens talkshow 2018. Videon därifrån blev en enorm viral succé och var länge det mest sedda ståuppklippet från showen.
Ilkka Hynninen och Saku Pollari är regiduon bakom detta självironiska personporträtt. Tonen är hjärtlig, men utförandet och fokuset stundvis något fladdrigt. Det är mycket som ska rymmas i detta och filmens dramaturgi känns initialt väl konstruerad. De ostyriga bitarna faller dock snart på sin plats, och jag struntar därefter i mina tveksamheter för formen, och låter mig istället charmas av Ismos bjussiga glädje och ödmjukhet.
Med humor och självdistans berättar han fnissande om sitt liv, om hur det var att växa upp som en blyg och tafatt pojke med drömmar om att få andra att skratta. Vi får se gamla hemmafilmer, klipp från uppträdanden, intervjuer med hans mamma Ritva och ex-frun Angelika, samt populära amerikanska komiker som Jay Leno, George Lopez och Gabriel Iglesias. Det blir väldigt personligt, men känns ändå allmängiltigt, då många ämnen som snuddas vid är lätta för vem som helst att relatera till. Som till exempel känslan av utanförskap och rädslan att misslyckas.
Det är Ismos egna kommentarer som med en stor dos humor för berättelsen framåt. Men han talar också modigt om yrkets baksidor och öppnar upp om sina personliga problem och diagnoser, som ADHD (vilket kanske förklarar den smått spretiga stilen?), utmattning och kronisk sömnlöshet.
”Ismo – världens roligaste outsider” är en film som bjuder på en djupgående titt bakom kulisserna av en humorkarriär. Men det här är också en utbölings betraktelse över livet och insikten om hur svårt det är att njuta av drömmen som blir uppfylld, när det som gett en glädje egentligen var själva drömmandet på vägen.
