The Lost City of Z 2017

Med fantastiskt foto, och överväldigande miljöer lyckas regissören James Gray (”The Immigrant, We Own the Night”) verkligen förflytta oss till Amazonas dödsföraktande djungel. Berättelsen lider dock av det alltför vanliga ”omarbetad-från-bok”-fenomenet, och känns som en rad händelser staplade efter varandra snarare än en resa som leder någon vart.

”The Lost City of Z – A Tale of Deadly Obsession in the Amazon” heter boken skriven av David Grann år 2009, som nu gjorts om till filmen som fick avsluta årets New York Film Festival. Båda bygger på den verkliga personen Percy Fawcett, en brittisk upptäcksresande, som gjorde åtskilliga resor till Sydamerika mellan 1906 och 1925 i jakt på en bortglömd civilisation som han kallade ”Z”.

Filmen börjar 1905 med Percy (Charlie Hunnam – ”Pacific Rim”, ”Crimson Peak”) som yrkesmilitär. Missnöjd eftersom han inte har lyckats skaffa sig några heroiska medaljer, och med den avlidne faderns skam hängandes över sig får han chansen till upprättelse om han tar på sig det föga åtråvärda uppdraget att åka till Bolivia för att kartlägga ett svåråtkomligt gränsområde.

Med frun Nina (Sienna Miller – ”Foxcatcher”, ”High-Rise”) och en liten son hemma, och ytterligare ett barn på väg, blir det en riktig uppoffring för Percy att ge sig iväg. Men äran i uppdraget övervinner motståndet. Väl på plats visar sig djungeln var mycket mer riskfylld än någon i expeditionen kunnat ana. Gruppen, bestående av bland annat Henry Costin (Robert Pattinson – ”Twilight”), får inte bara värja sig mot indianstammarnas dödliga pilar, utan måste också slåss mot hunger, törst och oförlåtande sjukdomar.

När de når sitt mål vid Rio Verdes källa så långt in i regnskogen de kan komma, råkar Percy få syn på spår som tyder på att en civilisation redan varit på platsen. Expeditionen blir tvingade att återvända utan att undersöka saken närmre, men Percy kan inte släppa tanken på den förlorade staden. Och han har inte varit hemma i England många år innan han ger sig av på ytterligare en expedition för att bevisa för sina skrockande landsmän att det han såg inte var påhittat.

Percy Fawcett är definitivt en intressant karaktär. I en tid då många ledande britter var vana att slå sig för bröstet i tron att de var den mest överlägsna av civilisationer, såg de inte nådigt på någon som pratade om ”vildarna” som ett intelligent folk värda respekt.

Hans totala besatthet av att hitta ”Z” gör honom också fascinerande, men det är svårare att förstå sig på. Inte nog med att alla expeditioner tar honom bort från barnen under en stor del av deras liv, han utsätter sig också för obeskrivliga faror som många gånger är livshotande. Varifrån besattheten kommer är inte heller helt förankrat i berättelsen, eftersom Percy inte var någon upptäckare från början utan mer eller mindre blev kastad in i det genom sin första påtvingade resa till Sydamerika.

Skildringen av miljöerna har dock James Gray gjort på ett övertygande sätt, och med tanke på vilken utmaning det är att filma mitt i djungeln (Gray valde Colombia som filmplats) så är det än mer imponerande. Det är lätt att föreställa sig den fuktiga hettan, myggorna som surrar och strupen torr av vätskebrist.

Gray har med ”The Lost City of Z” försökt sig på att göra en grandios film. Ett livsföraktande äventyr i jakt på ära, utspelat i ogenomtränglig terräng, där vänskap, lojalitet och svek får en avgörande roll – är ett bra upplägg för någon med de ambitionerna. Problemet är det som så ofta uppstår när bok ska göras om till film. Speciellt när det är 20 år som ska trängas in på tiden av en långfilm, trots att speltiden tillåtits bli 2 timmar och 20 minuter denna gång.

Det är inte bara det korthuggna berättandet, som uppstår när tre olika expeditioner med mellanliggande tid i England och ett litet sidospår vid Första Världskriget ska samsas om platsen, som är problematiskt. Filmen hade också mått bra av lite mer kreativ klippning, istället för att radda en händelse efter en annan. Någonstans mitt i tappar man intresset.

Det fina fotot, de välspelade karaktärerna och ”baserad på en sann händelse” räcker ganska långt, men inte hela vägen. Gray har blivit en kritikernas gunstling, men trots att jag kan se att han har potential att göra stora saker tycker jag an så länge att hans filmer saknar det där lilla extra.

Lotta Zachrisson

| 8 november 2016 09:15 |

Skriv din recension

Vad tyckte du?

Användarrecensioner (3)

Jag tror jag har mina aningar om vad Lost City Z var. Jag har mina aningar om att det inte var den typ av stad som man förväntar sig.... mycket tydde på det. Ni vet, ett sånt där flummigt slut. Och jag avskyr det. Ett namn: David Icke, och ni får kanske ett hum om vad Lost City Z kan ha varit. Långsam film med flummigt slut. Men ändå bra för att vara en film som får två stjärnor i betyg. Med andra ord var den inte helt värdelös.

Läs mer

För att vara en film som heter Lost City of Z så får man se väldigt lite av just staden Z. Man får faktiskt inte särskilt mycket djungelexpeditioner heller, utan detta är en film om en mans letande efter något större. Det blir en kluven upplevelse för tittaren då man aldrig riktigt får någon förklaring till varför Fawcett är så besatt av djungeln. Istället sympatiserar man med den övergivna frun och barnen som desperat söker sin faders kärlek. Filmen lyckas aldrig riktigt uppfylla det titeln och inledningen lovar. Liksom hans hustru känner man sig som tittare snuvad på konfekten och lämnas med en bitter eftersmak. Jag hade faktiskt föredragit att man brutit upp från den trista verkliga historien och kryddat till det en aning. För nu hjälper varken fint skådespeleri, foto eller den fina känslan av realism till att rädda detta otillräckliga äventyr. 2/5

Läs mer

Nästan olidligt lugnt tempo i filmen men det är ändå något i den historiska berättelsen som gör att intresset är kvar, samt duktiga skådisar. 2/5

Läs mer

Andra kritiker

Det finns inga andra kritiker ännu